onsdag 19 augusti 2015

Mitt liv går vidare!

Men för en ung människa tog livet slut i går.
Fina Alexander avled av skadorna efter sin motorcykelolycka i går eftermiddag.
Alexander, eller Alle, var en kompis till Knut och mycket snabbt blev han god vän med hela vår familj.
Alle har varit på många fester hos oss och när jag för många år sedan bjöd på surströmming blev han fast.
Sedan dess har han varit en stående gäst på mina och Jonnys surströmmingsskivor.
Så skulle det vara även i år.
Men livet, eller döden kommer, eller går inte när vi har tänkt oss.
Det finns inga ord att beskriva den sorg som drabbar oss alla när en ung människa går bort alldeles för tidigt.
Alexander var pappa till en fin liten flicka och snart skulle han bli pappa igen.
Det finns inget logiskt i detta, det finns ingen rättvisa.
Sorgen bara lägger sig som en äcklig blöt disktrasa på våra själar och man kan inte tänka klart.
Vi gråter men vi förstår inte varför, det är för osannolikt att detta hemska har hänt.
Vi kan inte ta till oss den fruktansvärda sanningen.
Mina tankar går nu till hans fina sambo Frida och deras gemensamma barn.
Lilla Thea som fick träffa sin pappa men som antagligen är för liten för att komma ihåg och till deras ofödde son, som aldrig får träffa sin fina, roliga, trevliga, glada och härliga pappa.
Det finns inga ord som tröstar och det finns inget man kan göra.
Men jag vet att tiden läker sår. Det kommer bli bättre. Sorgen kanske aldrig går över men den går så småningom att hantera.
Som alltid när någon rycks bort från oss så känns livet så orättvist.
Kan jag verkligen gå vidare med mitt liv nu när han inte kan det längre?
Hur kan solen skina i dag när detta hemska har hänt?
Varför skrattar barnen i lekparken? Vet de inte att hela världen sörjer i dag.
Hur kan bussarna gå som vanligt och hur kan affärer ha öppet?
Livet går vidare för det flesta, men för vissa av oss har det stannat upp för ett tag.
Jag skall cykla till Samariterhemmet och röntga mitt knä i dag, men jag vet inte hur det skall gå till när jag bara sitter här och gråter hela tiden.
Den sorg som drabbat min familj är inte ens i närheten av den sorg som Alexanders familj måste känna just nu.
Mitt liv går vidare men för en ung människa tog livet slut i går.
Vad är meningen med detta?
Allt som händer skall man lära något av, säger de lärde.
Vad tusan skall vi lära oss av att något sån`t här fruktansvärt händer?
Mitt liv går vidare men för finaste Alle tog det slut i går.



P.S För dig som undrar så har jag fått min tillåtelse av Frida att
skriva om detta på min blogg i dag.
KRAM!






4 kommentarer:

  1. Meen åh så otroligt sorgeligt och onödigt! Mina tankar är med er alla...! Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är så otroligt sorgligt och hemskt. Finaste Alle som vi älskade så mycket. alltid glad och trevlig, inga sura miner. Barnen som kommer att växa upp utan att ha fått känna den kärlek som deras pappa kunde ge. Det finns som sagt ingen rim och reson i detta.

      Radera
  2. Johanna Hedlund19 aug. 2015 11:57:00

    Så hemskt! Sitter här och gråter floder, att ett ungt liv ska tas är fan inte rättvist. Så fint inlägg du gjort för att hedra Alle. Mina tankar går till hans familj och speciellt till hans barn som borde fått ha sin pappa kvar :( <3

    SvaraRadera