Visar inlägg med etikett Från tjockis till.... Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Från tjockis till.... Visa alla inlägg

lördag 14 november 2015

Jag måste väl få "unna" mig!?

I går skulle jag och Jonny äta middag på Ragusa innan han drog vidare ner på stan för att gå på Flustret och kolla på Mustasch.
Vi åt "det vanliga". Heta räkor i tomatsås ( skippade brödet) och sedan Oxfilé på lavasten med grönsaker och Bearnaisesås/Rödvinssås(vi bad de ta bort potatisen och servera lite mer sallad istället). Nemas Problemas!
Till detta delade vi en flaska fint Ripasso.
Klockan 18,55 tog Jonny bussen till stan och jag gick hem.
Lite suddig i mössan efter en halv flaska vin (man tål inte alkohol så bra när man äter LCHF, märker jag)
Halv åtta kom jag på den brighta idén att jag skulle cykla upp på Årstahallen och köpa lite godis.
Sagt och gjort.
Upp på hojjen och mot affären.
Köpte en liten påse godis, de har ju de där gamla påsarna nu (de som fanns på 80-talet) plus en minipåse med ostkrokar.
Hem och kollade på Idol.
Smaskade i mig halva påsen, kanske 150 gr godis, och sedan kom illamåendet (rörde inte ens ostbågarna)
Jag mådde så jäkla illa.
Jag satt och vred mig i plågor. Det kändes som om jag hade godis och mat ända upp i halsen.
Försökte kräkas till slut, för att få allt att gå över, men ingenting lyckades.
Vid halv elva gick jag och duschade och efter det lyckades jag somna. Hela natten har jag haft ont i magen och vridit mig från ena sidan till den andra i min säng.
Ett tag fram på småtimmarna trodde jag på allvar att jag blivit magsjuk. Men nu mår jag bättre så någon magsjuka var det inte, utan bara sockerchock, tror jag.
Vinet plus godiset var väl helt enkelt för mycket för mig nu när jag varit sockerfri så pass länge.
Den här hemska känslan måste jag bara komma ihåg nästa gång jag skall "unna" mig något gott.
Det hade varit bättre om jag hade köpt mig ett par goda ostar och lite oliver istället för det där skitgodiset.
Detta godissug som jag dras med måste ju bara gå över nu efter denna helvetesnatt kan man  tycka va?
Förr kunde jag sätta i mig hur mycket godis som helst utan att bli sjuk. I går åt jag godis för ca 15 kr och sedan var jag sjuk hela natten.
JÄVLA SOCKER!
Att unna sig skall väl vara något positivt och bra, inte att nästan kräkas och sedan vrida sig i plågor en hel natt.
Undrar om jag är smart och kommer ihåg detta till nästa gång det är tv-mys-dax framför tv:n?

fredag 13 november 2015

Lifesum


Nu har jag börjat använda min app igen.
Den appen som gjorde att jag gick ner 20 kilo för tre år sedan. Denna gången räknar jag inte kalorier utan fett, protein och kolhydrater.
Man kan nämligen ändra i appen vilken diet men vill gå på.
Visst är jag jobbig?
Jag vet!
Men jag kan inte låta mig svälla ut åt all håll och kanter utan att göra något åt det hela.
Jag vill inte väga 112 kilo igen.
Jag vill kunna gå på stan och handla kläder utan att behöva gå till alla tjockisavdelningar och tjockisaffärer.
Jag behöver inte vara smal som en vidja. Jag vill bara se normal ut.
För att kunna göra det så måste jag hela tiden hålla koll på vad jag stoppar i mig eftersom jag verkar lida av någon matdiagnos. Jag verkar inte ha ett normalt förhållande till mat så därför måste jag hålla koll på mitt sjuka beteende.
Jag tycker inte att jag har ätit så fel förut heller men något knas är det ju eftersom jag går upp i vikt så fort jag inte har en massa regler att rätta mig efter.
Sagt och gjort. Det var bara att sparka liv i den gala appen igen. Lifesum har räddat mig en gång förr och nu skall den rädda mig igen. Den här gången skall jag inte sluta förrän jag nått mitt mål.
16.3 kilo skall jag gå ner innan jag slutar räkna.
Om jag lyckas med det så har jag gått ner 37 kilo totalt. Eller förlåt mig, NÄR jag lyckas med det, menar jag.
Jag älskar min frukost som LCHF;are. Fettkaffe och ägg.
Jag älskar egentligen all LCHF mat och jag har ett annat tänk nu än när jag var med sist. Jag förstår nu att man inte kan äta så mycket som helst på i den här dieten heller. Man äter bara mer rena produkter och det känns bra. Jag saknar en del saker Bl a sushi, men det skall jag unna mig då och då utan att må dåligt för det. Nästa gång vi åker ut till stugan skall vi äta sushi utan ris, alltså sashimi. Jag längtar redan. I dag skall jag prova den där gröna drinken och så skall jag steka LCHF-pannkakor. 

onsdag 21 oktober 2015

Kalorier Vs Fett

I tre år har jag bantat genom att äta så få kalorier som möjligt.
Innan åt jag LCHF-kost, men när Jonny fick högt blodtryck och började äta blodtrycksmedicin sa hans läkare att det var farligt för honom att äta fet mat och att han genast skulle sluta.
Vi började då att äta "vanlig" mat och det slutade med att vi gick upp allt det vi hade gått ner.
Efter ca ett år, hösten 2012, så hittade Jonny en app där man kunde räkna kalorier och gå ner i vikt.
Jag tyckte att han var skitjobbig för jag hade bestämt mig för att aldrig mer banta.
Jag skulle vara en glad och nöjd tjockis, därmed basta!
Men så blev jag mer och mer nyfiken på den där jäkla appen och i augusti 2012 började jag att räkna.
På  ca sex månader gick jag ner ca 20 kilo!
Då bestämde jag mig för att jag skulle hålla vikten i stället för att gå ner.
Jag ville fortfarande gå ner mer, men jag skulle fortsätta "om ett tag".
Syrran suckade och förstod vart det skulle gå.
Mycket riktigt.
Ett år senare, alltså mars 2014 hade jag gått upp sju kilo och då gick jag med i viktväktarna.
I mars 2015 hade jag gått ner 12 kilo med deras hjälp och då gick jag ur, "för nu kan jag ju det här".
Sista april var jag tillbaks i gamla gängor.
Fuskade bara liiiite.
Inte går jag väl upp i vikt av en liten pizza inte?!
Sommaren gick och vi var till Irland, bodde i Hållen, firade midsommar med goda vänner, åt fantastisk mat i Idre, var på kräftskiva i Dalarna, hade surströmmingsfest mm mm.
Nu sitter jag här och har gått upp sju kilo, igen!!
För 14 dagar sedan bestämde jag mig för att försöka mig på LCHF.
Nu känns det så konstigt att ta fram ost, grädde och smör igen.
Sådant som varit ajja bajja så länge.
Hela min kropp säger åt mig att det inte är rätt, fast än jag vet att folk mår bra och jag vet att lättprodukter inte heller är rätt.
Men jag gick ju faktiskt ner 27 kilo totalt genom att inte äta något fett och genom att räkna varenda liten kalori som stoppades in i min mun.
Inte har det hänt något på vågen heller på nästan 14 dagar så det känns ju också jättejobbigt.
Varför håller man på liksom?
I morgon skall Jonny till sin hjärtläkare och fråga om forskningen säger något annat angående LCHF-kost, nu så här fyra-fem år senare.
Det skall bli intressant att höra läkarens svar.

Att jag står stilla på vågen kan ju också bero på att jag inte rökt på över en vecka.
Inte vet jag vad som händer med kroppen då, men folk säger att de går upp i vikt bär de slutar röka så det kanske är bra att jag faktiskt bara står stilla.
Ja, vem faan har sagt att livet skall vara lätt att leva?





fredag 16 oktober 2015

LCHF

Försöker mig på en ny omgång av LCHF-diet.
Det går bra. Ingen magkatarr och jag får äta lite ost igen.
Ost som jag älskar men som jag knappt har ätit på snart två år.
Jag försöker att inte laga allt för fet mat eftersom Jonny inte får äta det för sin hjärtläkare. Jag får äta fettet på sidan av.
I dag skall vi äta halumispäckade köttbullar i tomatsås.
Jonny äter lite pasta till och jag klarar mig på grönsaker.
Det känns bra.
Inte för mycket fett och nästan inga kolhydrater.
Tänk att man har bantat i hela sitt vuxna liv. Det är ju för jäklig att man aldrig kommer till ro med vad man stoppar i kakhålet.
Energi in och energi ut, säger expertisen.
Plättlätt!!
Försök leva i min kroppen en kvart så får du se hur plättlätt DET är.
Jag vill inte tänka på mat hela tiden, men om jag inte gör det så går jag upp å upp å upp.
Jag vill inte väga 112 kilo igen och det kommer jag att göra om jag inte tänker på vad jag äter HELA TIDEN!!!
"Du ska inte banta" får jag höra hela tiden. Oftast av smala och av de som hittar lusten och tiden att träna.
Jag har verkligen tid att träna nu, men jag  orkar inte komma in på ett gym och förklara hela min sjukdomshistoria. Berätta om mitt knä och alla mina leder som värker konstant.
Jag kanske bli jättebra bemött och får finfin hjälp, eller så tittar någon flicksnärta på mig som om jag var från en annan planet och jag orkar inte möta det sistnämnda.
Inte efter alla läkare som bemött mig med miner som om jag har IQ som en fiskpinne, som om jag hittar på och överdriver min värk.
"Efter operationen kommer jag att kunna leva igen". Detta mantra upprepar jag för mig själv hela tiden.
Efter operationen kommer jag vara 49 år igen, inte 104.
Nu försöker jag gå ner minst 10 kg med hjälp av LCHF. Det skall väl inte vara så jävla svårt va?


tisdag 6 oktober 2015

STOP!!



Nu måste jag göra något åt min vikt och detta måste ske NU!
Ja, nu eller pronto, det är bara att välja.
Jag går upp i vikt i en rasande fart och detta måste jag ta tag i genast. 
Jag tangerar plus tiokilos-gränsen nu och det känns för djävligt. Jag som var så duktig och tänkte att NU fixar jag detta. Men så kommer de gamla mönstren in. De smyger sig på sakta men säkert. En liten skvätt grädde här och en ostmacka där, lite pasta och en glass. Å plötsligt sitter man och käkar som om man aldrig har lärt sig något i hela sitt liv. Jag som kan doktorera i viktminskning. Jag som vet kaloriinnehållet på vartenda livsmedel där ute.
Hur fasen är man funtad egentligen? eller är det bara jag?
Jag vet ju precis hur jag skall göra för att gå ner i vikt, åtminstone vet jag absolut hur jag håller vikten men ändå tillåter jag mig att gå upp å upp å upp.
Jag måste ta tag i det här nu, i dag.
Inte i morgon och lite senare, utan i dag.
I dag börjar jag med att utesluta kolhydraterna så får vi se vad som händer och så får jag det därifrån sedan. På så sätt kan jag äta allt som alla andra utan att behöva stå och laga min egen mat.
Faan!
Tio kilo!
Nu sitter jag här och slår på mig själv igen och det är ju inte heller bra.
Ja, det är fasen inte lätt att vara människa inte!
Det skall gudarna veta.
Det är inte lätt att vara en Heffaklump heller.
Typiskt!


torsdag 1 oktober 2015

Tänka positivt!!

Jag är i en nedåtgående spiral just nu, känner jag.
Jag har svårt att fokusera och tänka positivt.
Det märks, inte minst, på mitt kaloriintag.
Jag går sakta men säkert upp, upp, upp.
Jag gick upp lite under våren när det var många fester och partaj.
Sedan gick jag upp lite mer under sommaren när vi hade semester och många gäster.
Nu har jag gått upp ytterligare ett kilo eller två, när jag gått här hemma och varit sjukskriven.
Förut skyllde jag jämt på jobbet och maten där, när jag inte gick ner i vikt.
Jag trodde att jag skulle fixa det bara jag fick vara hemma och ta hand om min egna mat, men så blev inte fallet.
I stället går jag här hemma och orkar inte bry mig. Stoppar i munnen det som finns hemma, oftast är det mackor.
I går skulle jag och Ludde åka till Knut och hämta en fåtölj och då blev det en pizza på "Gamlis", bara så där, hux flux. Bara som ett litet exempel.
Jag har gått upp 6-7 kg totalt sedan i slutet av maj.
Fortsätter det så här så har jag gått upp mina 27 kilo minus, innan 2016 är över.
Vill jag det?
Nä!
Jag måste börja fokusera och tänka positivt igen.
Fokusera på vad jag stoppar i kakhålet.
Tänka att jag är värd att må bra.
Tänka att jag älskar mig själv.
Allt har med självförakt att göra.
Jag är en grinig jävla bitch när jag inte tar hand om mig själv. för om jag inte älskar mig själv så får ingen annan göra det heller. Konstig men ganska enkel ekvation.
Hur kommer jag då ur denna onda och självdestruktiva spiral?
Ja du!
Vilken bra fråga.
Skall fundera på det ett tag så återkommer jag när jag har ett svar.
När jag har svaret så kommer jag samtidigt att få något pris i psykologi, tror jag.
I dag skall jag inte äta något onyttigt.
I dag skall jag hålla mig till 1200 kalorier.
Hur svårt kan det vara?
Moahahahaha!!!
Min tjockisbild kanske kan hjälpa mig att motivera mig själv.
Vill jag väga 112 kg igen?
Nä!
Men hur svårt kan det vara då?
Jättesvårt!

tisdag 4 augusti 2015

Fem kilo

Hur fasen kunde jag låta det gå så långt?
Jag har gått upp fem kilo i vår och sommar.
Alltså fem kilo!
Det är sjukt svårt att gå ner fem kilo,  men tydligen inte så svårt att gå upp dem.
Ska jag lära er hur man gör?
1. Drick mycket rose´vin. Ett glas var och varannan dag blir bra.
2. Hoppa över havregrynsgröten till frukost och ät smörgåsar istället.
3. Ät en glass då och då.
4. Ta gärna ur chipsskålarna som står framme på varenda bjudning hela sommaren.
5. Gå på bio och käka biogodis.
6. Sa jag att det var bra att dricka en kall öl i solen också?
7. Pizza på världens godaste pizzeria när man inte orka laga mat.

Ja, nu är jag lite orättvis mot mig själv för två pizzor på en sommar och två biobesök med en godispåse gör inte att man går upp FEM kilo!
Sa, jag att det var fem.....kilo?
Nu är det jag som tar nya tag.
Nu är det mättande mat som gäller här hemma.
Gahhh! Jag blir så sur på mig själv när jag låter mig släppa taget. Nu kan man ju också tycka att det är jäkligt orättvist att jag skall gå upp fem kilo för att jag släpper taget i några veckor, men jag borde ju ha lärt mig vid det här laget att jag är en sån.
En sån som går upp bara jag tittar på mat, så fort jag tänker på glass och när jag drömmer om smågodis.
Fuck!
Ja, jag är arg på mig själv nu.
Men gråta och svära hjälper inte, det är bara att ta nya tag.....igen.
Som alla andra beroendemänniskor så får an ett och annat bakslag och det är bara att svälja ilskan och resa sig igen.
Slå på mig själv hjälper ingenting.
I dag kom fina Cinis hit och gav mig värdens finaste klänning som jag SKALL komma i.
Hon gav mig den fastän hon tycker om den själv bara för att ge mig en morot.
Tack för det, det hjälpte.
Förhoppningsvis kan jag ha den på någon fest innan vintern kommer.
Jag skall sätta fart nu.



tisdag 14 april 2015

Mättande dag

I dag kör vi i gång med att käka mättande mat.
Det är viktväktarnas andra diet som innebär att du får äta hur mycket du vill ur en lista av speciella råvaror.
Det skall bli skönt att inte räkna och mäta utan bara äta tills man blir mätt, för nu är det upp upp upp på vågen igen.
Det var skitsvårt att komma igen efter påsk så nu behöver vi en rejäl spark i arslet.
Under 80 kg innan sommaren var det ju. Nu har jag bara 60 dagar kvar.
Startar dagen med kvarg, banan och mussli.
God Morgon

torsdag 9 april 2015

Det är bara att sätta igång igen.

Efter varje långhelg är det samma sak.
Jag kämpar som ett djur för att gå ner några futtiga kilon som jag sedan går upp igen på ett litet kicks å fort det blir jul eller påsk eller semester.
Men jag tänker inte ge upp.
Jag börjar igen.
Jag har lite svårt med sockersuget nu efter allt påskgodis som jag smällt i mig i helgen.
Jag måste hitta mina viktväktarpapper så att jag kan sätta fart med att äta mättande mat igen.
Det är det enda som kan få mig på fötter efter en helg som denna.
Med mättande mat får jag äta hur mycket jag vill utav några få utvalda råvaror.
Det är svårt att mäta och äta lite när man töjt ut magsäcken med skräpmat under flera dagar.
Du som tycker att jag är jobbig med mitt tjat om vikten upp och ner och kanske tycker att jag borde ge mig nu förstår inte att jag ALDRIG mer vill väga 112 kg.
Jag tänker inte ge upp bara för att jag får bakslag då och då. Jag kommer nog att få kämpa med min vikt i hela mitt liv hur jobbigt det är må vara.
Jag hoppas ju givetvis att jag skall få inspiration att INTE tappa kontrollen så fort det blir en långhelg ute i Hållen.
Att kunna hålla mig till nyttig mat även på jul och påsk.
Jag har fortfarande för många "måsten" när det gäller mat och långhelg. Inte så mycket för min egen skull men för min familj.
Jag tror att de inte kommer tycka att det blir mysig jul eller påsk om jag inta gör samma mat som jag alltid har gjort.
Det krävs en bättre planering från min sida till nästa gång som kanske är midsommar.
Att äta nyttigt och gott även då är mitt mål för nästa gång som familjen samlas under flera dagar.
P*L*A*N*E*R*I*N*G är nyckeln till allt.
 Nu väntar ännu en dag med dessa jäkla mackor som jag blir sugen på varje dag på jobbet.
Hur skall jag kunna programera om mig till att inte vara beroende av hårdbröd till maten på jobbet?
Hemma käkar jag aldrig bröd till måltiderna och på jobbet kan jag inte låta bli.
Konstigt.
Nu skall jag käka gröt.
God Morgon!


fredag 13 mars 2015

Jippi!

Tänk så glad man kan bli av ett litet besök på en våg.
Minus 0.9 kg var det trots all skräpmat den senaste tiden.
Vad betyder då det?
Jo, att jag lärt mig något om mig själv. Mina rutiner sitter nu. Jag äter bra frukost, mycket grönsaker, mindre kolhydrater, nästan noll socker och mindre portioner.
Så även om jag tar en hamburgare eller en kebabtallrik eller pizza då och då så gör inte det så mycket på min vikt eftersom mina andra vardagsrutiner sitter som en smäck.
- Åh, vilken tur! sa jag igår när vågen visade minus.
-Är det tur då? frågade Anna konsulenten.
Detta fick mig att gå hem och fundera. Nä, det kanske inte är bara tur. Jag kanske har lärt mig något och gör något bra mellan slarvmåltiderna också.
Nu känns det i alla fall roligt och peppande att fortsätta min resa.
Minus 6,8 kg till Shortssäsongen. Det borde inte vara omöjligt. Ner under 80 kilo vore ju awesome innan man skall börja springa runt i shorts och sommarklänningar.
Tralla la la la la.....
Jag e bra!
Om jag har gått ner minst ett kilo till nästa vecka så skall jag unna mig ett aktivitetsarmband som kostar 800 kr. Ett armband som mäter hur jag rör mig på dagarna och som känner hur jag sover på nätterna.
Det känns energifyllt att vara på g igen.






torsdag 12 mars 2015

Nu jädrar

I dag SKA jag gå till Viktväktarna.
Det blev inte i tisdags heller för då kom killarna hit och hjälpte oss att sätta upp belysningen i köket. Man får passa på att ta emot hjälpen när den kommer.
Men i dag skall jag bara åka till återvinningen efter jobbet och sedan blir det VV.
So det ser ut på min våg så har jag inte gått upp något under de här skitveckorna.
Kors i taket! i så fall.
Så mycket skit å dynga som jag har tryckt i mig så borde jag se ut som en Heffaklump igen men antagligen har jag väl rört på mg ovanligt mycket också så min kropp har stått stilla i vikt.
Då är det ju synd att jag inte ätit nyttigt de här veckorna för då kanske jag skulle ha gått ner en massa.
Ja ja, man får väl vara nöjd om jag har stått stilla i vikt när jag vet att jag ätit pizza, kebab och hamburgare till middag nästan varje dag i en månads tid.
Lite nervöst kommer det vara att ställa sig på vågen i kväll......huuuuga!
Men nu är det jag som skall köra järnet.
10 kg minus till sommaren så att jag kan få på mig mina fina shorts som jag köpte på vinst och förlust förra sommaren.
Fina va?


onsdag 21 januari 2015

Räkna räkna

Den här veckan skall jag vara duktig och räkna mina points.
Minus 1,2 den hör veckan gjorde att man fick blodad tand igen.
På't igen ba'.
Räkna points är lätt det är bara att man skall göra det.
Räkna allt. Varenda liten smörklick och oljedroppe skall med.
Längtar redan till nästa tisdag.

tisdag 13 januari 2015

Nervös

Det är så skönt att vara tillbaka till vardagen igen.
Skönt att äta bra och god mat igen.
Jag ser på FB att många jag känner väljer att äta efter LCHF men jag tycker det är så skönt och gott att äta min viktväktarmat igen.
Jag vill inte starta någon debatt och jag tänker inte försvara mitt sätt att äta men jag känner i hela kroppen att detta är det rätta sättet att äta på.
Jag vet att många går ner i vikt av att äta LCHF och jag vet att många tycker att de mår bra av det men jag ser också att många äter fel.
Äter sig mätta på fett och mycket protein.
Jag äter egentligen också LCHF men inte så mycket fett.
Mycket grönsaker lite kolhydrater och lagom med proteiner. Så tror jag att det är bra att äta. 
Jonnys hjärtläkare nästan förbjöd honom att äta så där mycket fett så vi hade inget val än att välja bort den dieten.
Det blir ju jobbigt om vi skall äta olika slags mat hela tiden. 
I går åt vi världens godaste pasta till middag. Hackade tomater och hjordärtskockhjärtan som jag fräste i lök, vitlök och örter. Till detta åt vi fullkornstagliatelle och kokt broccoli.
Hur gott som helst utan vare sig grädde eller smör.
Jag har inte haft magkatarr sedan jag kom hem från Hållen och började äta rätt igen. Jag förstår inte varför vi ramlar tillbaka i gamla mönster så fort vi är lediga och inte planerar vår mat?
Jag rekommenderar verkligen alla som har svårt att hålla vikten att göra ett besök på VV. Det är annorlunda där nu, inte som på 90-talet när det var lite bökigt med allt vägande av mat hit och dit.
Nu är det lätt och roligt att vara med igen.
Ändå är det så svårt att bryta gamla mönster.
Man är så inkörd på gamla recept och sitt gamla sätt att äta på.
Gamla beteenden är de svåraste att bryta har jag läst någonstans och det stämmer ju.
Jag är lite nervös nu för jag skall gå dit och väga mig om 30 minuter. Skämmigt att gå upp i vikt men det är bara att ställa sig på vågen med högt huvud och tänka att jag är i alla fall här igen.
Jag ger inte upp.
TJOCKIS!!

torsdag 8 januari 2015

Duktig flicka!

I går var jag en nyttig och duktig flicka.
Jag åt bra hela dagen och somnade tidigt.
Lite småhungrig var jag när jag lade mig,eftersom jag antagligen har töjt ut min magsäck de senaste veckorna så kändes magen lite tom när jag skulle somna, men somna hungrig har ingen dött av.
I dag skall jag vara lika duktig och inte falla för dessa mackor som frestar på jobbet.
I kväll skall jag göra en smörgåstårta till Calle som fyller år i morgon.
Jag planerar att ta med mig en sallad till honom som jag kan äta mig mätt på och sedan bara smaka en liten tårtbit.
Jag har inte råd att unna mig ett endaste dugg de närmsta veckorna om jag skall känna att jag är på banan igen.
Min mage ser ut som en spärrballong och jag mår inte bra just nu.
Dumma mig!
Varför tillåter jag mig att släppa taget när jag vet att jag inte mår bra av det?
Ja, det kan jag ju sitta här och fundera över tills jag bli blå, för det svaret vet ju ingen.
Allra minst jag själv.
Tjat tjat tjat!
I dag är det torsdag och här i Uppsala hällregnar det.
Kul åtta noll!





fredag 21 november 2014

85,5

Jag skjutsade Ludde till tåget i morse och när jag ändå var ute på rull så passade jag på att springa upp på VV och väga mig.
85,5 visade vågen.
ÅTTIOFEMKOMMAFEM!!
Det känns helt overkligt. För er smalisar som läser detta kanske 85,5 kilo låter som värsta fettot, men för mig som har vägt 112 kg är det en drömvikt.
Målvikten börjar kanske bli verklig där borta i horisonten ändå.
71 kilo lät som en utopi i våras, men nu börjar ett hopp tändas. Kanske ändå att det kan bli möjligt.
Det roliga är att jag går ner i vikt fast jag fuskar. Jag fuskar inte i den bemärkelsen att jag äter en massa onyttigt. Jag fuskar för att jag inte räknar kalorierna i appen och för att jag tar ett par glas vin på helgen.
På veckorna är jag helt strikt, nästan. Jag åt tex en chokladboll till kaffet i torsdags på jobbet.
I går drack vi champagne, men jag har ändå gått ner 1,4 kg på en vecka.
Det känns så roligt. Det känns som att jag kommer klara det den här gången. Jag kommer inte att fylla 50 och vara tjockast i hela bekantskapskretsen. Jag vill inte vara Tjocka Maggan längre.
Det är slut med det nu.
Jag kanske t om kan få på mig en Desigual-klänning till våren. Det vore lycka.
Jonny vill att vi skall åka till New York och fira vårt silverbröllop i juni. Vilken dröm att få åka dit och känna sig bekväm med mig själv och min kropp.
Drömmen kommer närmare och närmare.
Jag sa att jag ville ner till 80 kg till jul. Det kanske är att ta i, men jag är i alla fall på god väg.
Fy faan vad jag är nöjd med mig själv.
YRRÄH!
(Den stora killen i Tekken 3 låter så när han har vunnit en match)


Passande affirmation, som vanligt.
Jag får allt jag behöver från Universum
Vi strävar ofta bort och vidare - istället för att se allt det vi redan har och allt det fantastiska som universum försett oss med. Så idag är dagen då vi visar stor tacksamhet för det som Universum hela tiden förser oss med. Varje sekund.


torsdag 6 november 2014

Tio procent!!

I dag hade jag gått ner 1,6 kg till.
9,7 kilo totalt!
10% på pricken.
När man varit så duktig får man den här nyckelringen.
Där skall man sedan hänga sina guldstjärnor som man får när man nått sitt mål och blivit guldmedlem.
Nu har jag "bara" 16,2 kg kvar till målet.
Men det skall jag inte tänka på nu.
Nu skall jag glädjas över mina 9,7 kilo.
Totalt är det faktiskt 25 kilo minus.
DET är något som jag är mäkta stolt över.
#jagärtamejfaanbäst

tisdag 28 oktober 2014

Minus

I dag var det minus på vågen.
- 0,8!!
Sjukt nöjd.
Nu har jag "bara" 1,8 kg kvar till min10%.
Det är nog 10 år sedan jag vägde så här lite och det känns awesome.
I dag provade jag jackor på Gränby och jag kunde gå ner till storlek 42.
Den satt lite tajt men 44 kändes lite stor så jag är väl mitt emellan då.
Det slutade med att jag köpte en dunkappa på ESPRIT.
Jag kan handla på finbutiker. Fatta vad skönt det känns.
Det blev en fyrtiofyra men på de där butikerna är ju storlekarna lite mindre än på sportbutikerna.
Rea var det också.
Jag är jättenöjd.
Bild kommer på fejjan när det blir kallt nog att ta på den.
Nu får gärna vintern komma så jag får använda min fina jacka.
Nu har jag 17,5 kg kvar till målvikten men jag försöker att inte tänka så mycket på det , utan jag fokuserar på 1 kg i taget, ett steg i taget.
Jag är nöjd med mig själv och stolt över att jag klara det.
Sakta men säkert, en liten bit i taget.
God Natt, nu skall jag drömma om min nya lilla jacka och om hur det kommer kännas att gå i mål.

söndag 26 oktober 2014

Nyttig vecka

Sitter här och planerar veckans middagar.
Det är viktigt att veta vad man skall äta när man kommer hem från arbetet. Annars stoppar man kakhålet full med skit.
Jag får bra inspiration från Viktväktarnas blad som vi får varje vecka.
Den här veckan blir det fiskgratäng med räkor och potatismos, svamp och spenatlasagne, höstgryta med svamp, fläskfilé och grönsaker, kyckling med kokostäcke och vildris samt en tonfiskpasta.
Det låter väl inte så dumt?
Förutom detta så måste jag ladda upp med grönsaker, frukt, kvarg och lite annat bra-att-ha-i-kylskåpet-grejer.
Bubbelvatten med smak är gott till maten, lite lightläsk då och då kan vara gott när sötsuget kickar in.
Jag vet att det inte är nyttigt men jag dricker väldigt lite sån´t skit så jag tror jag överlever.
Såg ett recept på klyftpotatis med örter att doppa i vitlöksdipp. Jag tror det får bli vårt fredagsmys.
Haha....ja, man har ändrat lite på vad som är tv-godis nu och då.
Det känns som om jag har hållit vikten den här veckan. Inga hemska utsvävningar och inga frosserianfall. Jag hoppas på minus på vågen på tisdag.
Jag har ju bara ett par kilo kvar till min 10% gräns. Jag hoppas på att nå den senast nästa tisdag.
Jag vet att jag tjatar om min mat och min vikt och att jag har gjort det i omgångar i flera år. Ja, nästan i hela mitt vuxna liv faktiskt.
Men nu skall det funka. Den här gången skall jag inte ge upp. Den här gången skall jag nå min målvikt, lära mig att äta på jämviktsprogrammet och sedan bli guldmedlem.
Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet.


fredag 17 oktober 2014

Hur många points finns det i en pizza?

I appen står det allt mellan 5-43, så det var inget att lita på.
Skit samma förresten för nu är det gjort och min mage har fått lida hela natten.
Jag har vaknat flera gånger av att min mage höll på att sprängas.
Uppblåst?
Ja, det är bara förnamnet.
Tur att jag varit ensam i sovrummet i natt, så kan man säga.
Tur för Jonny alltså.
Nä, nu blir det inga fler snedsteg på ett tag.
Tårta ena dagen och pizza andra.
Hur skall man kunna gå ner i vikt på det sättet?
Det var PRECIS detta jag skrev om i lördags. Att man blir kaxig och tror att man klarar allt.
Nu blir det två lugna och mättande dagar i Hållen och sedan måste jag planera nästa vecka.
Detta är vad som händer när man inte planerar sin mat.
Ja ja! Inget att böla över nu. Nu är det gjort och dåligt samvete väger minst  ett kilo.

I dag är det fredag. Stängningsfredag, men sedan bär det iväg till Hållen.
En lugn helg med mycket pyssel och tv.
I kväll vill jag se Hellenius hörna med prinsen och i morgon börjar Så mycket bättre.
Jag skall cykla och promenera bort den här pizzan som ligger och dallrar och så skall jag läsa.
Låter som en najs helg i antågande.
Allt handlar om helgerna :)





onsdag 15 oktober 2014

Vågen

Det går bra nu!
På vågen alltså.
Minus å minus å minus. Förlåt att jag tjatar men det är en häftig känsla att se hur det minskar.
Nu är min delmål till jul inte så ouppnåeligt längre.
Nu känns det som om jag kan komma att kunna klara det.
80 kg till jul.
Allt blir enklare när man går ner i vikt. Knän och fötter har mindre värk, min mage mår bättre och det gör ju ingenting att man ser lite mindre ut i spegeln,
Även om jag har sagt att jag inte gör detta för utseendets skull så får jag väl erkänna att jag är lite fåfäng ändå.
Ett av mina mål är ju att kunna köpa en kappa på De Segual. Det ser inte helt omöjligt ut att kunna göra det snart.
Tjöta, tjöta!
Jag vet att jag är ganska enkelspårig just nu men det tar jag inget extra för.
En morgonselfie i mina nya haremsbyxor :)