Dåligt samvete

Jag är faster till två fina tjejer som i sin tur har fyra supersöta gullungar ( två var).
Tyvärr så känner jag dem inte( barnen alltså).
Jag skulle vilja ha kontakt men det kommer alltid något i vägen.
Åren går utan att man tar det där steget.
Jag får dåligt samvete när jag tänker på vilken urusel faster jag är. Om någon av mina syskonbarn läser det här så skall ni inte skriva att det inte stämmer för det gör det, och det är inte ert fel!!
Men det är aldrig för sent va?
Jag skall skärpa till mig, jag looovar!

Nadja

Bosse

Tuva

? (Han har inte hunnit få ett namn än)

Ute e mörkt å kallt

I dag var det riktigt svårt att slänga benen över sängkanten.
I lägenheten är det risk för frostskador och man sticker näsan utanför täcket.
Förstår inte varför det är så jäkla kallt inomhus varje vinter?
I dag har jag kvällsmöte.
Visst i faan!! jag glömde hänga tvätten igår. Nu får jag tvätta om den, suck!
Ungdomarna kom hem hela och rena i går kväll, efter en helg i Östersund.


Nu är det 49 dagar kvar till julafton och sedan vänder det igen, mot ljus och värme.
Nu måste jag hoppa i duschen och göra mig i ordning för en dag på jobbet.
Vad skönt att vi planerade och handlade veckans mat igår. så slipper jag/vi tänka på det i veckan.
I morgon när jag slutar ett så kan jag bara åka hem och ta en kopp kaffe i lugn och ro istället för att åka och storhandla på Gränby som jag brukar.
Allhelgonahelgen är över, jag hade jätteroligt i lördags när jag åkte Ålandsbåt med Anna och Erik, blev proppmätt på buffén och fattig i taxfreen. Men vad gör väl det om hundra år.
Jag vill inte gå ut i dag, det ser så kallt ut. Brrr!
Ha en bra dag alla!

Söndag i soffan

Sov länge i dag.
Har precis kollat på Så mycket bättre.
Uggla och Darin var bäst.
Nu letar Jonny något att slötitta på.
Vi ska åka och handla lite senare.
Just nu ska jag bara sitta här i soffan och göra ingenting.
Jag undrar hur många kalorier jag åt i går?
Viltbuffe på Eckerölinjen, ost och kex hos Anna, vin och öl, Chilli cheese på Donken, lite mer vin, ja herregud, vågar knappt tänka på vågen.
Det är bara att ta nya tag i dag. Det blir kycklingsallad till middag, bubbelvatten och frisk luft.
Eller så beställer jag hem två pizzor och sedan kräks.
Eller så sitter jag kvar här i soffan hela dagen dricker kaffe och kollar på Solsidan.
The switch..... Hahaha....

Tänker på er

I dag tänder jag ett ljus för mina kära som inte finns hos mig längre.

Lästa på FB att en av mina kollegor mist sin svärfar i dag. Tänker på dig med.

Det är inte lätt att vara anhörig och stå bredvid och se på när den man älskar sörjer.

Man skall bara finnas där, inte försöka sig på att trösta för sorgen måste få finnas också.

Jag blir arg när man försöker slå ihop den Amerikanska högtiden Halloween med vår lite mer stillsamma Allhelgonaafton.

Att vi skall tänka på våra nära och kära som inte finns hos oss längre, försvinner i den kommersiella hysterin kring alla spöken, häxor och skelett som hör till en helt annan kultur.

Jag skulle vilja ha en grav att gå till en sån här dag, sätta en krans och tända ett ljus, men jag vet att de där uppe i Jämtland tar väl hand om graven.

Mamma, pappa och bror. Jag saknar er!

Grattis Knut

I dag fyller min älskade son 24 år.

Min äldsta och förstfödde.

Jag förstår knappt att jag har så gamla barn.

En vuxen man med ett eget liv.

I dag åker han upp till Östersund för att gå på fest med sina bröder, kusiner och vänner.

Vi skall fira honom nästa helg, han har redan bestämt maten.

I dessa avseenden blir de aldrig vuxna :)

Klart att man skall åka hem till mamma på födelsedagsmiddag.

Min stora lilla pojke <3

Snart hemma

I morgon bitti kommer Jonny hem.
Jag längtar.
Den här gången har han bara varit bortrest i fem dygn men jag saknar honom ändå.
Det är jobbigare och jobbigare när han reser iväg.
I söndags satt jag och lipade när han åkte :)
Inte för att jag inte kan vara själv i några dygn utan för att jag är så rädd att det skall hända något.
Jävlar anamma om han inte kommer hel och ren, för hur skall jag klara mig utan Jonny?
Jag blir så där dramatisk och tänker på hur det ser ut här hemma när jag får beskedet att planet har störtat.
Där hänger hans tröja över stolen och lakanen som luktar Jonny, hans "lukta-gott-grejer" i badrummsskåpet.
Jag kan sitta och lipa bara av att tänka så. visst är jag knäpp?
Men nu är han på väg hem.
Jag vet inte när han landar, jag hoppas att det är tidigt så att jag hinner få en kram innan jag måste åka till jobbet.

Resfeber

Ludde skall resa med tåget till Östersund i dag kl 08.10.
I går när han gick här och packade så kunde jag riktigt känna hans nervositet och resfeber.
Jag försökte lugna honom genom att berätta hur han skulle göra och att det skulle gå bra.
Kl 08.10 i dag kommer han att sitta på rätt tåg, det är jag helt övertygad om.
Ändå kan jag inte låta bli att ta på mig hans nervositet. Jag kände mig skakis redan när jag vaknade för en stund sedan.
Finns det något som heter resefobi så lider jag av det och jag hatar mig själv om jag har fört över det på barnen.
Jag blir nervös bara av att ta pendeln till Stockholm.
Sitter jag på rätt tåg nu, tänker jag ända tills konduktören kollat på min biljett.

Jag kommer i håg när jag var 21 år och skulle flyga ungdomsbiljett från Frösö flygplats till Arlanda.
Pappa skjutsade ut mig till flygplatsen på sin lunch så han hade lite brådis tillbaks till jobbet.
Jag frågade om han kunde följa med mig in och han tittade lite underligt på mig.
- ja, men så att jag får rätt biljett och så, fortsatte jag.
-Det finns bara en lucka öppen där inne, svarade pappa. Du frågar efter en undomsbiljett till Arlanda bara, fortsatte han.
-ja men tänk om jag går till fel gate då, sa jag.
- Men herregud, det finns bara två gater och en är stängd. Det står ett enda flygplan där ute och det skall du åka med, sa pappa. Det är FRÖSÖ flygplats inte Heathrow, sa han och log.

Jag brukar tänka på Jonny som reser helt ensam runt hela jorden. Kommer till USA, hyr en bil och kör själv flera mil tills han kommer fram till rätt hotell. Eller som nu när han är i Kina. Jag törs int ens ta flyget till Dublin där Jonny står och möter mig. Det är ett handikapp att vara feg att resa.
Jag är som sagt helt övertygad om att Ludde kommer rätt i dag men jag kan känna hans oro.