Hos fysioterapeuten

 I måndags fick jag träffa min nygamla fysioterapeut, Thomas. Jag gick hos honom för sex år sedan, när jag opererat knät. Det blev ett otroligt bra möte. Han förstod vad jag ville och jag kände verkligen att han vill hjälpa mig. Nu skall jag få börja träna tillsammans med honom. På tisdag skall vi träffas första gången. Denna gången skall jag få ett träningsprogram för hela kroppen, inte bara för ben och knän. Nu skall jag börja bygga muskler överallt och det känns jättebra. Så skönt att kunna fokusera på mig själv. När han sa att han bara hade en tid nästa vecka på tisdag mellan kl 11-12 så kunde jag säga att det passar bra. Behövde inte tänka på att det skall vara efter arbetstid osv osv. Då vete tusan när jag hade fått någon träningstid? 

Jag är peppad på att göra en förändring i mitt liv. Vi pratade mycket om kosten och om min viktökning de senaste åren. Vi snackade om Ludde och om sorgen, vad detta har gjort med mig och min kropp. Han var förstående och inte alls dömande. Jag visste inte att man kunde ha så förtroliga samtal med en "sjukgymnast", men med honom kändes det som jag träffade en gammal vän. Jag var verkligen glad när jag gick därifrån. 

Nu skall jag bara försöka koncentrera mig på att må bra och göra det som jag gillar, äta god mat och försöka få tillbaks glädjen med mat igen. Alla dessa dieter under många år har "fuckat" upp mitt huvud så att allt som jag stoppar i munnen känns bara fel och fel. För mycket fett, för lite fett, fel fett, för mycket kolhydrater, för lite proteiner, för mycket salt, e-ämnen hit och dit. Vegetariskt, rött kött, halvfabrikat, snabbmat.. bla bla bla bla...tills det bara snurrar i skallen. Inte ens en gammal hederlig tallrik med havregrynsgröt känns nyttig längre. Ständigt dåligt samvete för vad jag stoppar i mig fast jag vet att jag äter mer nyttig mat och mindre socker än många av mina smala kompisar. Det är som om något har slagit slint i min kropp. Jag har förstört allt vad metabolism heter. Min kropp vet aldrig när, vilken slags mat och hur mycket mat den får?!? 

Nu skall jag få hjälp och få verktyg att komma på rätt köl igen och det känns jättebra. 

Uppsalabor i september

I 21 år har jag bott i Uppsala och varje sensommar/ höst tänker jag samma sak. ”hur klär sig folk i Uppsala egentligen?”

I morse på min hundpromenad så hade skjorta och byxor på mig. Det var 18° ute så jag blev lite varm på min promenad. Jag mötte en tjej med shorts och t-shirt, en kille på cykel med svart duntäckjacka, mössa, halsduk lindad runt hals och upp över halva ansiktet samt vantar, en man med shorts, t-shirt och en stor halsduk, en kvinna i lång täckkappa osv osv

Ja, du förstår vad jag menar….. 

18°C är lika varmt som en skön sommardag i Jämtland och här nere tar vissa människor på sig full vintermundering!? 

Jag slutar aldrig förvånas.

Tycker folk här nere verkligen att 18°C är kallt?!?!

Hur skall jag rösta?

 På söndag skall jag rösta och jag vet fortfarande inte på vilket parti? Denna valrörelse har varit svår. Jag har gjort ett otaliga valkompasser och jag får inga tydliga svar. Alla partier (nästan) ligger och skvalpar runt 50%. Liberalerna får jag oftast som högst..... Men det känns så jävla mellanmjölk. Det är väl kanske jag som är mellanmjölk, som inte har tydliga åsikter åt det ena eller det andra hållet.

Jag är väl varken röd eller blå, varken höger eller vänster. Lite hit och lite dit, mellanmjölk...

 Sverigedemokraterna kommer ganska högt på alla tester jag gjort!! Men det är inte invandringspolitiken som i delar. Jag vet ärligt inte varför de kommer högt på varje valkompass som jag gjort? Men det spelar ingen roll för jag kommer ALDRIG rösta på ett parti som har sina rötter i nazismen, det spelar ingen roll hur "bra" de för sig i de fina lokalerna nu för tiden. Deras historia kan de inte tvätta bort för mig i alla fall. 

Jag fattar inte att detta val har kommit att handla om invandringen? Var är alla de andra mycket viktigare frågorna? Jag har inte kunnat kolla klart på någon debatt, det är bara pajkastning och "dagis"fasoner. Det är som att vara på jobbet och kolla på två fyraåringar som står och skyller på varandra. "- Men han började", "-Hon sa först", "-Dumma dig", "-Då säger jag till min mamma", "- Men då får inte du komma på mitt kalas".

Så all denna taktikröstning som man måste kunna. Röstar du på Liberalerna så kommer SD till makten.... jag fattar inte allt sånt. För mig har allt kommit att handla om att inte sätta SD vid makten, inte om vilka jag faktiskt vill skall sitta i Sveriges regering.

Jag har ju tydliga åsikter givetvis, men jag vet inte vilket parti som tycker som jag.

Vet du hur du skall rösta?

Hösten

 Nu märks det verkligen att hösten är här. Det gick fort från 25 grader varmt till 10. Bara på ett par veckor förändrades allt, men det är väl så det brukar vara. Skillnaden för mig är att jag inte har någon ångest över att sommaren är över och att nu väntar en lååååång och grå höst och vinter. Jag ser fram emot hösten och vintern, längtar efter härliga dagar här hemma och sköna helger i Hållen. Vi har fortfarande en hel massa att göra där ute, men om vi tar en sak i taget så löser det sig nog. Annars får vi ta resten till våren. 

På fredag kommer syrran hit, hon skall operera sin höft på Löwenströmska på tisdag och jag skall skjutsa henne till och från, men först skall vi ha en mysig helg tillsammans. Tänkte först att vi skulle stanna i stan och gå på Kulturnatten, men hon kan ju inte springa runt i stan på kryckor, så jag tror att jag häller in henne i bilen och drar till Hållen istället. Men först skall jag på begravning på fredag, det kommer bli jobbigt men absolut jättevackert, tror jag. På fredag är det dessutom tre år sedan vi hade begravning på Ludwig, så att det kommer kännas i hjärtat är jag helt övertygad om.

Jag skall också jobba lite i veckan. I morgon och på torsdag. De frågade i morse om jag kunde jobba i dag också, men i dag har jag andra planer tyvärr, så jag sa nej... Jag får dåligt samvete när jag säger nej till jobb för jag vet hur tufft det blir för de som jobbar om de inte får någon vikarie.  Fast egentligen var det första gången som jag sa nej i morse. Jag har sagt ja varje gång de ringt annars. Men mina planer blir så futtiga i jämförelse med deras arbete, tycker jag. Det är väl därför som jag får dåligt samvete, antar jag.

Hösten är härlig, men också sorglig. Den 24 augusti är Luddes dödsdag, 13 september begravdes han, 13 oktober är hans födelsedag (i år skulle han fyllt 28 år). Dessa dagar följer med mig varje år och det kommer de att göra i resten av mitt liv antar jag. Svåra minnen som dyker upp och som jag lever med hela tiden. Så kommer Knuts födelsedag 2 november och då är han ju också saknad, för att inte tala om julen. Vid varje familjesammankomst så fattas han oss, förstås. 

Mina planer i dag är att packa upp, tvätta, handla, långpromenad med hundarna, åka till minneslunden, laga mat och bara landa här hemma. Det är jätteroligt att åka iväg, men ju äldre jag blir, desto mer hemmakär blir jag. Längtar efter gubbe och hundar, min säng och våra rutiner så fort jag åker bort. TANTVARNING ALLERT!!! haha....eller?! 

Men det är roligt att åka upp till Östersund och bara vara, så som jag var i helgen. Min hemstad som är så otroligt vacker och som jag saknar. Jag kan alla vägar och hus, känner till alla platser. Det blir ett lugn i kroppen när jag kommer hem. Men nu har jag bott 21 år här i Uppsala, så när jag jag kommer hit så kommer jag ju också hem och får ett annat lugn i kroppen. Jag tänker ibland att vi kanske skulle flytta upp igen, men nää. Det är för kallt och jag vill inte flytta ifrån mina barn. Jag har mitt liv här nere nu och därför är det roligt att kunna åka upp ibland, som jag gjorde i helgen. Vi måste åka upp oftare bara. Kanske bo på hotell och bara flanera runt i denna vackra stad. Det är också i Östersund som jag de flesta vännerna. Några av dem, nästan alla faktiskt har jag fått träffa nu i sommar. Alla utom ett par, men de kommer till oss i Hållen om två veckor. Då skall vi äta surströmmig och bada & basta. Det kommer bli jättetrevligt. Längtar redan.

Önskar dig som läser en bra dag från mig. Här kommer några random bilder från mitt bildarkiv, börjar med en bild från vackra Östersund <3

Östersund med mina systrar

Åkte upp till Lit i torsdags. Fick en mysig kväll med syster och svåger med god mat och massor av vin.

På fredagen åkte jag hem till Nina. Hon bjöd på god mat och bubbel. Vi pratade hela kvällen och halva natten. Det var längesedan hon och jag satt själva och pratade bara hon och jag.

På lördagen gick vi en sväng på stan, handlade lite och skulle ta en liten barrunda med vår kompis Cina. Hon var tyvärr sjuk så vi fick klara oss själva.

Vi gick till Jazzköket och tog en drink först.

Sedan gick vi på Captain Cook.

Klockan 22.30 insåg vi att vi hade det mysigare hemma så vi lämnade pubsorlet och gick hem till Nina igen. Hahaha!!! Vilka partypinglor va 😁😉

Igår, söndag hämtade vi upp Ninas mamma Barbro och åkte på utflykt till ”Annersia” och fikade.

Vi åkte sedan till graven och avslutade söndagen på Pinchos.

I morse kl 07.30 lämnade jag ett Jämtland som var inhöljt i en tjock dimma. 

Nu är jag hemma och jag tackar min syster och min andra syster för en mysig helg😘

En dag på jobbet

I dag har jag jobbat på vår förskolebuss igen.

Vi åkte ut till Wiiks slott och hade en mysig dag. 

Vi letade löv, åt lunch i bussen, gick till kojbyggarskogen och avslutade med mellanmål.

Hittade höstens första röda löv🍁

Bor det troll i skogen?

Många undrar?

 Hur är det nu då när du slutat att jobba?

Vad gör du hela dagarna? Är det inte tråkigt? Vad skall du göra istället för att jobba på förskola? osv osv...

Nä, jag har inte tråkigt....inte ännu i alla fall. Dagarna går i ett flygande fläng. Jag hinner nästan inte med. Jag har något att göra nästan varje dag. Dessutom så har jag jobbat varje vecka sedan det satt fart på jobbet efter semestrarna. 1-2 dagar har jag jobbat varje vecka. Bara en gång har jag sagt nej när de har frågat. Förra veckan jobbade jag och sedan åkte jag ut till Hållen och fixade iordning efter fönsterbytarkillarna. Lite tråkigt hade jag i helgen när Jonny var borta, men jag behöver lära mig att vara lite själv ibland också.

På frågan om jag skall jobba med något annat så svarar jag nej, just nu i alla fall. Vem vet vad som händer i framtiden? Dyker det upp något skojigt som jag känner att jag kan och vill så är väl ingenting omöjligt. Men tanken är inte att jag skall göra något annat just nu. 

I dag skall jag jobba, på torsdag åker jag upp till Jämtland. Skall hälsa på syrran och sedan ha en kompishelg i Östersund. Framöver kommer syrran till mig och det kommer kompisar från Östersund för att käka surströmming med oss i Hållen. Vi har lyckats få tag i flera burkar av Hållstrands strömmimg. 

Annars så pysslar jag här hemma, myser med hundarna, läser mycket och bara är.....fatta att bara få vara och göra det jag själv vill. Det känns så lyxigt. Klart att man blir lite nervös av att läsa om att allt skall bli så dyrt nu framöver, men vi får dra åt svångremmen lite och bli bättre på att planera matinköp osv. Vi har haft spenderbyxorna på oss lite för länge, nu är det dags att börja planera igen. Jag är duktig på det bara jag vill, eller måste.

I går fixade jag med mina blommor, köpte lite nya och planterade om en del gamla som såg lite ledsna ut. Det är sånt som jag inte har gjort på länge, som jag inte orkade tänka på när  jag jobbade heltid. Jag känner hur min energi kommer tillbaks sakta men säkert, hur jag börjar att leva igen. När jag får ta det i min takt och göra saker sakta men säkert så känner jag mig nästan lite lycklig igen för första gången på många år. Jag fattar nu hur mycket sorgen har satt satt sig i min kropp och själ. 

Detta är det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv och jag känner mig så förunnad.