Sjukskriven

Jaha ja!
Sjukskriven i två veckor. Nu hoppas jag att jag hör något från ortopeden på den tiden. Skulle ha ringt i dag men somnade efter lunch och sov hela eftermiddagen.
Fick höra i dag att en de av artrosens biverkningar är just trötthet. Undrar varför ingen läkare har behagat säga det till mig tidigare då? Då får jag lite mer förståelse för varför jag går runt på jobbet med grusiga ögon och varför jag slocknar kl 21 varje kväll.
Jag fick meducin av den snälla doktorn också. Va?! Fikc inte du Arcoxia av mig när vi träffades sist? var hans första kommentar. Nä, svarade jag lite surt. Mäh, ibland har man inte huvudet på skaft, sa han med ett skratt.
Hade jag fått den medicinen i november så kanske jag inte hade haft så jädrans ont nu och kanske sluppit bli sjukskriven. Det är ju humor! eller??

Men nu skall jag alltså vara hemma i två veckor till.
Det känns som att jag måste skaffa mig en sysselsättning för att inte bli tokig. Jag får åka och köpa mig ett broderi eller en stickning. Jag kanske kan sitta på nätet och göra en sån där fotobok. Det är ju roligt eller så sätter jag fart med min scrapbooking. Om jag hittar laddaren till min kamera så kan jag åka ut och fota. Det älskar jag ju.
I dag har jag varit till doktorn, åkt på jobbet och kollat min mejl, ätit lunch med min man på Tiger Sushi och sedan sovit och kollat på Let´s Dance.
I morgon skall jag äntligen få gå till frissan och klippa mig och framförallt få bort allt mitt gråa hår.

Det är konstigt att vara sjukskriven.

Enligt min läkare så kommer jag att bli helt smärtfri med den här medicinen.
Tror vi på det?

Ellas saker

Ta tjuren vid hornen

Om två timmar har jag min ångestfyllda läkartid.
Det är nu jag skall försöka få bli sjukskriven tills det är dags för operation. Jag  har laddat från tårna.
Jonny ville vara med, men jag vill nog gå själv. Pinsamt att ta med sig gubben. Jonny är rädd att jag sitter där och är lilla fröken duktig igen. men jag skall verkligen försöka stå på mig den här gången.
Jag skall berätta om hur ont jag har och hur dåligt min vardag fungerar med mitt skitknä. Det kan väl inte vara så svårt.
Efter att ha vilat hela förra veckan så kunde jag ändå knappt ta mig runt den lilla rundan i lördags.
Det är sån´t som jag måste komma ihåg hos läkaren i dag. Att det inte går en dag utan att jag måste stoppa i mig någon slags värktablett, att jag nästan inte kan sköta mitt arbete och att jag ABSOLUT INTE har en fungerande fritid. Sitta i en soffa och gråta kallar inte jag en meningsfull fritidssysselsättning.
Det känns skit att jag inte har fått någon kallelse från ortopeden ännu för det hade känts bra att kunna visa upp hos läkaren i dag.
Men han kan säkert se det i min journal.
Hade bara ortopedkliniken varit lite snabbare så hade jag sluppit bråka med den här skiten.
Som pricken över I:t har jag fortfarande ont i vänsterarmen. trots att jag ätit Diklofenak i 10 dagar och jag har ont i bröstet och hostar upp stora Heffaklumpar varje morgon. Jonny pratar om att folk har Mykoplasma på sitt jobb. Tänk om jag också har fått det?
Jag vet!
Jag låter som värsta hypokondrikern, men någe fel är det!
Jag är inte snuvig och jag har inte ont i halsen men jag har ett tryck över bröstet och hostar slem varje morgon.
En sak i taget va? Först mitt knä, sedan min arm och kanske, kanske att den här slemgrejen går över av sig själv.
Inget upplyftande inlägg det här men det är så här livet är för mig just nu.
Trevlig måndag då.

Små ting

Inte var det mycket av Ellas saker som åkte i soporna inte.
Jag tog hem nästan alla möbler, tavlor, lampor och lite andra smågrejer.
Jag kunde inte slänga hennes saker.
Det blir fint att ställa i vårt hus.
Ett helt liv i ett litet släp från OK. Det är väl egentligen inte så sorgligt när en människa som fick leva i 103 år går bort men det är sorgligt att hon kan glömmas så fort.
Inga vänner och knappt några släktingar är längre vid liv.
Jag och Jonny vill hedra henne genom att låta hennes fina saker få fina platser i vårt hus.
Jag kunde inte ens slänga hennes lilla kattsamling.
Den får också följa med till huset nästa helg.

Ella

  Jonnys morfar var gift med Tant Ella.

I fredags gick hon bort.

Hon blev 103 år.

I dag skall vi åka till Solna och hjälpa till att rensa i hennes rum på äldreboendet.

Det var inte vad vi hade tänkt oss att göra denna söndag.

Men livet tar små avvägar i bland.

Vila i frid lilla Ella.

Denna tavla fick jag av Ella när hon flyttade från sin lägenhet för 7 år sedan.

Hinner inte blogga

Det är körigt att ha gäster.

Vem faan hinner blogga?

I morgon får ni ett riktigt inlägg.

Jag låååååvar!

Eller i dag då.

Petnoga!

Melodikrysset

Snart har vi löst den här skiten.