Husvisning

Nä, vi skall inte flytta, men det är roligt att gå på visning i alla fall.

Detta hus låg långt bort i tjottaheiti så det känns inte alls aktuellt att sätta sig ute i skogen.

Huset var ok med inglasad altan och fin pool, lite ytskikt att fixa men inga stora grejer.

Men vi tackade för oss och åkte hem.

Kul att kolla, som sagt.

Huset låg i Visteby utanför Rasbo.

19/11-92

Det var datumet när min far gick bort.

I dag för tjugofyra år sedan lämnade han oss.

Han fick cancer och var sjuk i bara några månader innan han inte orkade längre.

Sista gången jag träffade honom var på farsdag några dagar tidigare.

Jag, Jonny och pojkarna hade varit till honom och lagat farsdagsmiddag.

Han satt i en stol i hallen när vi gick och några dagar senare fick jag ett telefonsamtal på jobbet om att han blivit sämre och åkt in på sjukhuset.

Jag kommer inte ihåg vem som ringde. Jag skyndade mig in till sjukhuset men jag kom fram för sent och hann inte ta farväl.

1992 var jag 26 år och då miste jag min andra förälder.

Min mor gick bort fem år tidigare, också i cancer.

Inte undra på att ordet cancer får mig fylld av skräck.

Denna hemska, djävla sjukdom som skall drabba min familj hela tiden.

Jag blir så upprörd och ledsen när jag tänker på hur orättvist livet är.

I dag skall jag göra adventfint här i vårt hus och jag skall tänka på dig pappa hela dagen, för du älskade julen.

Jag skall tänka att du är med mig i dag och sitter bredvid mig här i köket.

Du skulle ha älskat att vara med oss här i vårt hus.

Jag älskar dig pappa.

På vår bröllopsdag 23/6-90

Andas in och andas ut.

Nu är vi i Hållen.

Här fylls jag med energi, här kan jag andas.

De senaste veckorna har varit jobbiga, nästan outhärdliga och därför är det så skönt att komma hit och bara vara.

I detta hus finns ingen ondska, bara ljus och kärlek.

Till veckan väntar sjukhus och provsvar igen och då känns det skönt att möta dessa dagar med ny energi.

Jag har sagt det förr men jag säger det igen: Tack alla fina människor som stöttat mig/oss på Facebook och via telefonsamtal.

Jag vet att ingen kan hjälpa oss nu men era varma ord hjälper.

Du som är rädd för att störa, var inte det.

Du stör inte. Vänner stör aldrig❤️

Orkar inte

Orkar inte skriva om mitt liv längre som jag gjort varje dag i snart tio år.

Allt känns så futtigt.

Farsdag, smörgåstårta, film, doftljus, läkare, fika, arbetsförmedling, pizza, försäkringskassan, knä, träning, tvätt, godis, kläder, Storytel, snöslask, jobbet, sjukskrivning, advent, Midnattsol, Pokémon....

Jag kanske hittar viljan att skriva igen om ett tag.

Men just nu orkar jag inte, inte varje dag i alla fall.

Det är tur att det finns filter.

I dag då?

I dag skall jag plocka lite här hemma, gå med soporna och lägga panten i bilen.

Jag skall handla lite till kvällens middag, vi blir fyra stycken.

Tänkte göra en efterrätt också...

Kl 12.30 skall jag ta en fika med min äldste son nere på stan.

I eftermiddag kommer Jonny hem från Holland men han skall på en årlig fest på Flustret kl 18.00. När jag skjutsat ner honom dit kommer en hemlig gäst hem till mig och vi skall ha en vinkväll tillsammans. Dricka vin och skvallra låter  väl som en skön fredagskväll?

Men först en lat morgon i soffan med tända ljus och kaffe.

Snökaos

När jag vaknar upp till solens strålar och ett vinterland tas jag genast tillbaks till Jämtland.

Det är inte så ofta som det är så här vitt och vackert i November (eller överhuvudtaget någonsin) här nere i Uppsala.

Jag fylls av glädje och nostalgi när jag ser på detta vinterlandskap utanför fönstret.

Kalla det snökaos eller vad du vill, men vackert är det.

Nu kan det väl få se ut så här hela advent och jul snälla.

Låt det inte vara som i fjol när vi hade snöfritt, sju grader varmt och storm på julafton.

Ett år sedan

För ett år sedan trodde jag att jag skulle operera mitt knä om en månad.

För ett år sedan var min son frisk och hade precis kommit in på sin utbildning.

För ett år sedan var Obama president i USA.

I dag är en jobbig dag.