Läkare

Den 21 juni hade jag en telefontid med min läkare.

Hon ringde 45 minuter efter utsatt tid och hon lät jättestressad när vi pratade.

Hon skulle fortsätta sjukskriva mig och så skulle jag få mer recept på mina mediciner.

Den 29/6 upptäckte jag att Försäkringskassan fortfarande inte fått mitt läkarintyg så då ringde jag upp min Vårdcentral och fick prata med en mycket snorkig sköterska.

Hon sade V Ä L D I G T tydligt till mig att det inte fanns någonstans i min journal att jag haft telefonkontakt med läkaren 8 dagar innan.

-Men det är väl inte mitt fel, svarade jag.

Så, i alla fall, fick jag min sjukskrivning den dagen  till slut.

I måndags när jag skulle hämta ut min medicin så säger de på Apoteket att jag inte har något recept.

Läkaren har alltså glömt detta också.

Nu blev jag stressad på riktigt och ringde vårdcentralen i dag igen för att få mina recept och för att försäkra mig om att jag har min återbedökstid bokad i augusti.

Åter igen möttes jag av en väldigt otrevlig sköterska som trodde att jag hittade på allt om det första telefonmötet eftersom det inte stod något om det i min journal.

Men jag var supertrevlig så efter en stund smälte hon och hjälpte mig med allt.

Mina återbesök är bokade och min medicin kommer nästa vecka.

Jesus! Det är fasen inte lätt att vara sjuk inte.

Jag är sjukskriven för ångest ovh depression också skall man ha ork att ordna upp efter en läkare som inte gör rätt.

Man kan ju bli tokig för mindre.

Raka rör

I dag bestämde sig Ludwig för att raka av sig sitt hår.

Jonny tänkte: En för alla, alla för en!

Fuck Cancer!

Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra...

Ja, i dag är en skön dag.

Jag behöver inte åka någonstans, jag har två av mina söner nära och min man kom just hem från London.

Solen skiner och fåglarna kvittrar. 

En god vän ringde precis och som vanligt blir jag lugn av hennes röst och hennes kloka ord.

Hon är en fin vän.

Jag har börjat på en bok och jag känner ett lugn i dag, en slags tillförsikt, som det var länge sedan jag kände.

I går kom tre av Knuts vänner ut och jag blev bjuden på mat som jag riktigt njöt av.

Det var längesedan jag åt något så gott.

Argentinsk streetfood, Churripan, choritzo med bröd och chimichurri. 

Gudagott!!

Tvättmaskinen som Jonny installerat funkar jättebra!

Jag älskar tvätt som torkar i solen.

Jag är så trött

Jag är så jäkla trött hela tiden.

Det är väl anspänningen som man går med hela dagarna som gör det.

Det känns som att jag skulle kunna sova dygnet runt, men det gör jag inte.

Jag sover 7-8 timmar varje natt men inget mer.

Jag hittar inte ron att somna på dagarna fast jag har all tid i världen just nu och fastän jag är skittrött.

Det är precis som att själen är trött, men inte kroppen.

Jag längtar efter att Jonny skall få semester nu så att vi båda kan vila tillsammans.

Inte som planerat

Nu mår sonen bättre och bättre igen efter den första omgången av cellgifter.

Nu skulle vi bara ha det gött här på landet till det var dags för nästa körning.

Men icke sa Nicke.

Nu ringde de från Ackis i går och sade att de vita blodkropparna var för låga, på tok för låga.

Detta innebär att Luddes imunförsvar är i botten och därför måste vi åka in till Akademiska i dag och få hjälp med detta.

Han måste åka in varje dag nu i 2-5 dagar, beroende på hur fort de vita blodkropparna repar sig.

Han är less på att inte kunna planera något utan hela tiden få dåliga besked som krasar de små planer han har för den här sommaren. 

Nu var ju bröderna här och skulle mysa med honom i några dagar men vi måste åka in till Uppsala varje dag.

Klart han blir less.

Djävla skitsjukdom!

Men vi fick i alla fall två mysiga dagar tillsammans.

Vi var på Kolerakyrkogården i Malen igår. ( haha, upplyftande va?)

Sedan åt vi lunch i Löfstabruk.

På kvällen grillade vi korv.

Tillsammans

Sitter och kollar på filmen "Tillsammans". 

Där säger de att det är ett helvete på jorden att vara ensam.

Jag håller med.

Hur skulle jag klara mig om jag var ensam?

Hur skulle jag klara mig utan min fina familj och mina fina vänner?

Jag avskyr att vara själv! Vet liksom inte vad jag skall göra i mitt eget sällskap.

Jag har aldrig varit ensam i hela mitt liv. Jag är livrädd för att jag skall bli det.

"Ensam är stark" är skitsnack, tycker jag.

Tillsammans är stark, borde det heta istället. 

I dag åkte gubben hem till stan för att jobba i Kista och i morgon åker han till London på jobb i ett par dagar.

Men jag är inte ensam för det. Jag har ju Ludde och i dag kommer Calle ut till oss och han stannar till på onsdag. Till helgen kommer Knut.

Just nu är den här familjen i kris och just nu behöver vi varandra mer än någonsin.

Nä, inget ensam är stark här inte.

TILLSAMMANS IS DA SHIT❤️😘

Sommar

Vi har det bra.

Jonny försöker koppla in tvättmaskinen som vi fick av Madde för hundra år sedan, men tyvärr så läcker den. Kanske gamla packningar eller så är det något annat fel.

Vi provar igen och får kanske ytterligare en liten översvämning i källaren, men skam den som ger sig.

Själv sitter jag i solen och försöker carpa lite diem.

Det är lättare sagt än gjort.

Ångesten sitter som en liten envis mygga i bröstet hela tiden.

Försöker tränga bort tankarna genom att surfa och nu genom att skriva.

I går kom Nils och Marielle förbi en sväng. Trevliga samtal till mitt i natten.

I kväll skall vi grilla igen.

Försöker ta dagen som den kommer. Försöker vara här och nu.