Grattis Ludwig 23 år!

Ja, visst skall du leva uti hundrade år❤️❤️

Det heter Förskola!!'

Jag blir så otroligt provocerad när människor envisas med att säga "dagis".

-Äh! Jag vet att det heter förskola men jag kommer ändå att säga dagis....

-Förskola låter så hårt och det är mycket lättare för barnen att säga dagis...

Nä, det är det inte! Kan barn lära sig säga internet och iPad så kan de nog säga förskola också.

Det har hetat förskola i 20 år, men ändå skall folk säga dagis?!

-Men barnen struntar väl i vad det heter, är det många som säger.

Varför skall vi lära barnen att benämna någonting vid sitt rätta namn då?

Jag menar, då kan vi väl hitta på namn till allt möjligt om man skall ha det tänket.

Pappa är en direktöris som jobbar på kontoriset och mamma är tantdoktorn som leker i doktorshuset på dagarna.

Barn vet ju ändå inte vad det heter, så då behöver vi inte lära dem att säga någonting rätt i så fall.

Förskolan har nu en egen läroplan, barnen har undervisning och de flesta som arbetar där har över tre års universitetsutbildning.

Jag är barnskötare med över 30 år i yrket. Om vi någon gång skall kunna höja statusen på detta yrke MÅSTE vi sluta säga dagis.

-Men det låter mycket gulligare med dagis...

Nej, det gör det inte. Det tycker inte vi som arbetar hårt på förskolorna, vi som är stolta över vårt yrke, vi som är proffisionella och tar vårt yrke på allvar.

Skulle du efter flera års studier vilja att någon förlöjligade din utbildning, nedvärderade ditt yrke?

Dagis var något som kom på 70-talet och är en förkortning på order daghem.

Vill du att ditt barn skall gå på en proffisionell, modern förskola med duktiga pedagoger som tar barnens lärande på fullaste allvar, eller vill du ha ditt barn på ett daghem, ett dagis, barnpassning, medan du är på arbetet?

Släkten är värst

Kusin vitamin Elisabeth

Milda mostrar 

Kusin Anders

Maggan och Maggan

Söstra mi

Kusinbarn med sin morbror 

Jag och min man❤️

Kusin Anna och Moster Maggan

Mor och dotter

Tre generationer 

Bröllop

I går var det bröllop på Årsta Slott i Haninge.

Min fina kusin Elisabeth och hennes Olle sade ja till varandra och sedan var det middag och balluns.

Jag dansade och skrattade tillsammans med släktingar som jag träffar alldeles för sällan.

Tack för en underbar kväll!!

Middag

Vi fick mumsig, mysig middag hos Calle och Agnes i går.

God mat och härliga samtal. Saknar dem massor när vi inte är tillsammans. 

Mumsig efterrätt också💕

Tiden går...

Inte bryr sig tiden om att livet stannade upp för mig i förrgår.

Nä, i dag går solen upp precis som vanligt, i dag mår sonen bra igen, i dag är allt tillbaks till det normala igen.

Mitt hjärta gjorde en kullerbytta, men nu slår det som vanligt.

I dag skiner solen och i dag ser jag höstens alla färger.

I morgon kan jag gå till arbetet utan att vara orolig.

Det är som att leva i en berg-och dalbana.

Upp och ner, ner och upp...

Om inte huvudet satt fast på kroppen skulle ha glömma det när jag gick hemifrån.

I går glömde jag hälften av vad jag skulle göra. Jag sprang bara upp och ner till lägenheten, upp och ner till bilen, glömde hälften hela tiden.

Det var som att det rann sirap i hjärnan.

I dag kan jag tänka lite klarare, i dag känner jag mig som vädret.

Solig!

Det går inte att förklara.

Känslan när en människa som man älskar så mycket har ont och man bara kan stå bredvid och titta på.

Känslan när man sitter sex timmar på akuten med sin son utan att veta vad som är fel.

Känslan när ångesten griper tag runt bröstet samtidigt som man skall vara stark för någon annan.

Känslan när man efter nästan ett dygn sitter och väntar på ronden och undrar vad läkaren skall säga nu?

Känslan när någon, som man älskar mer än sig själv, drabbas av denna djävla skitsjukdom.

Det går inte att förklara.

Det går inte att beskriva.

Ångesten!

Oron!

Men i morgon blir han utskriven.

I morgon kommer han hem igen.