Hemester

Ja, så har min semester kickat igång. Eller i morgon går väl det egentliga startskottet.

Vi kommer att ha en chill hemester här i vårt hus på landet. Tänker att det finns värre ställen att tillbringa sin semester på.

Det är ju inte alla förunnande att kunna lämna stan och åka till sitt hus 2 km från havet.

Vi fick en soligare första helg än förväntat.

I går var vi till minneslunden, bakade en tårta löste Melodikrysset och grillade.

Knut och Natasha bjöd på charkisar i paviljongen.

I dag skall vi åka på loppisar innan de unga tu lämnar oss och åker tillbaks till stan.

Lite kallt att sitta ute och ta morgonkaffet tyvärr. Mulet och 14°C. Brrr!!

Nio timmar i gruvan, sedan s e m e s t e r

Stänger förskolan i dag så jag drar verkligen ut på det hela... haha.

Jonny och hundarna åker ut tidigare, så kommer jag, Knut och Natasha ut vid 19-tiden.

Vädret ser ut att bli ok vår första helg på semestern, inte regn och rusk som de lovade i början på veckan.

Då kanske jag kan hänga lite i min lounge.

Jag har fått lite blodad tand på att läsa igen, så jag har packat med två semesterböcker.

Sedan har jag packat med nästan hela min garderob, men vi skall ju stanna i nästan fem veckor så det kommer väl att gå en del kläder.

Blir det finväder så använder man väl nästan bara shorts och linne, men en vet ju aldrig...

Det är redan den 10 juli, tiden går så fort.

Snart är det jul.... haha.

Men först fem veckor semester!

Vad tror du om den här efterrätten då?

Tre dagar

Nu är det bara tre dagar kvar innan startskottet på min semester går av.

Vi startar med en helg i Hållen tillsammans med Knut och Natasha.

Det skall visst regna, men vi får nog mysigt ändå.

Jag har bestämt att jag inte skall kolla på väderapparna och få ångest hela semestern.

Ta dagen som den kommer istället. Det blir det väder det blir.

Hoppas ändå på lite bad i havet och några härliga solnedgångar på klipporna på min fem veckors ledighet.

Men först tre dagar i gruvan.

Hej hå hej hå....

Fina Ludwig

Det är så sorgligt att du är borta, att du inte finns hos oss längre.

Jag saknar dig varje dag, varje timme, varje minut och sekund.

Det finns inga ord kvar som kan förklara min sorg, min saknad.

Det gör fysiskt ont i min kropp när jag tänker på att vi aldrig mer skall ses.

Aldrig mer.

Det är så definitivt att det är svårt att förstå. Du var så frisk och lycklig att det är omöjligt att acceptera det som hände, att du blev så sjuk och bara blev sämre och sämre, ingenting hjälpte. 

Min älskade vackra son som precis hade börjat flyga. Hur skall jag kunna acceptera det?

Nu har det snart gått ett år sedan jag höll din hand för sista gången. Jag viskade -jag älskar dig och du svarade -jag älskar dig tillbaks.

Det var det sista vi sa till varandra, det är jag glad över.

Det har snart gått ett år och jag är fortfarande ledsen varje dag.

Saknar dig så mycket❤️

Plump

Var till Erik och Anna på Stenskär i går. Ulla-Britt var också där. 

Vi bjöd på mat och de bjöd på vin.

Vi spelade Plump halva natten och Erik vann.

Skitspel!! 

I dag mår jag som jag förtjänar, eller nåt...

En vecka kvar och sedan semester. Som jag längtar.

AW

För första gången på väldigt länge så kunde några tappra (förtappade) själar mötas på en aw ute i Årstaparken.

Lite gråt och mycket skratt blev det i sommarkvällen.

Jag, Malin och Jessica började kvällen på Lyktan (eller vad den heter nu för tiden). Det var ju också en spännande upplevelse, men pizzan som jag käkade var helt ok och husets vin likaså. Tummen upp!

Att mötas på en aw då och då måste vi fortsätta göra. Jag tycker så mycket om er alla och ni betyder så mycket för mig. 

Att skratta med vänner läker djupa sår.

Kärlek till er💖

Här och nu

Att det skall vara så jävla svårt?!

Att vara här och nu är näst intill en omöjlig uppgift för mig.

Ta dagen som den kommer... jo, jävlar du...

Jag är då och där, hela jävla tiden. Ursäkta mitt språk, men ibland blir jag bara så trött på mig själv.

Carpe fucking diem!

Jag är i förra sommaren, i min kommande semester, till hösten, på fredag, till helgen, förra veckan, ja överallt utom här i dag, torsdagen den 2 juli 2020. 

Andas, ta in dagen, känna, vara här, leva mitt liv.

Leva mitt liv, där har vi det.

Hur gör jag det? 

Efter Ludwig har jag svårt att hitta tillbaks till mig själv. Vem är den där gamla tanten som tittar på mig i spegeln? Jag har förändrats ända in i själen, så det känns inte som om jag känner mig själv längre.

Så är jag så förgjordat trött. 

Trött, trött, trött..... ända in i själen. Önskar jag var Törnrosa och fick lägga mig och sova i hundra år. Men när jag får sova så kan jag inte, inte utan hjälp i alla fall. 

Ligger och grubblar och tänker till hjärnan nästan kokar.

Tänker på förra sommaren, min kommande semester, hösten, vad händer på fredag, i helgen?

Haha... så är det. 

God morgon förresten! I dag är det regnrock som gäller här i Muppsala.