Härliga sommardagar

Vi avslutar vår sommar i Hållen med en helg tillsammans med familjen.

Knut, Natasha, Calle och Agnes är här.

Vi äter, badar, solar, grillar och dricker.

I kväll blir det kräftor.

Ja, det var jävligt kallt i vattnet. Ca 17°C. Men är det 30° i luften så mår man bra av ett dopp i havet.

Hemlängtan och hemstäd

I dag kommer de och storstädar hemma hos oss på Murargatan, å här sitter jag och dricker kaffe i solen.

Men jag börjar faktiskt bli lite trött på lantlivet och lantluften nu.

Längtar efter staden och kanske efter en och annan uteservering.

Det låter ju hemskt att klaga, men så är det.

Hoppas nu bara att vi lagt ut nyckeln till städfirman. Iängen av oss kommer håg att vi gjort det så den kan lika gärna vara inlåst där hemma.

Då får jag slänga mig i bilen och åka till stan med en nyckel.

Till helgen kommer killarna ut hit, tror jag. Det skall tydligen bli finväder, ännu finare väder....

På måndag flyttar vi hem till stan igen. Då är det tre dagar kvar på min semester. Det kan bli skönt att tillbringa dem hemma i stan innan jobb och ny termin.

Det blir skönt och lyxigt att flytta hem till en alldeles nystädad lägenhet.

Putsa fönsterna skall de också göra i dag.

Så jäkla skönt. Den där lägenheten har inte fått sig en ordentlig genomkörare sedan Ludde blev sjuk.

Nu skall jag börja på tredje och sista boken om Maj från Östersund.

Ede’n Rock Picknick edition

Så har jag rockat igen då.

Tack Bo och Anette för att vi blev bjudna igen. Tack alla roliga människor för att ni är så härliga och bjussar på er själva. Tack för musiken, sången och skratten, det behövde vi. 

Nu känner vi oss lite lagom urlakade, sitter i varsin fåtölj och väntar på mat från Pong. Hundarna är också trötta efter att ha festivalat en helg. Många människor att hälsa på.

I morgon skall vi förbereda för storstädet som kommer på onsdag. Men i dag skall vi inte göra någonting.

Fina moster

Min namne.

Nu har min fina moster Maggan lämnat oss.

Träffade henne senast när jag var uppe i Östersund i december förra året.

Hon gav mig en tavla som jag skulle hänga upp i huset, som ett minne av henne.

Det känns underligt och sorgligt att hon nu har lämnat oss.

Kram till dig fina moster!

Låååång semester

Det är nog första gången i hela mitt yrkesverksamma liv som jag tycker att en semester är lång.

Annars brukar jag få lite panik över att den är alldeles för kort.

I morgon är det tre veckor sedan jag stängde förskolan och gick hem för den vårterminen.

I dag är det 14 dagar till jag börjar arbeta igen.

Det känns inte jobbigt alls att semesterns andra halva har börjat, jag t om längtar lite efter allihop. Mina fina kollegor och barnen. Det känns alltid skönt på hösten för då lever jag fortfarande i villfarelsen att det HÄR läsåret kommer allt bli mycket bättre än det förra.

Haha..... ingen kommer vara sjuk, alla kommer jobba med glädje och skratta massor på jobbet. Barnen kommer vara glada och nyfikna, inget bråk och tjafs.

Jag kommer springa till arbetet varje dag med små hoppsasteg och inget kommer kännas jobbig eller tråkigt.

Så känner jag varje höst.

Visst kommer det bli så i år? 

Viiisst?!?!

Fridfullt

I dag är en bra dag, en bättre dag.

Sitter i solen och dricker gott kaffe från vår nya bryggare. Kapselmaskin som gjort sitt blev utbytt i går

En moccamaster med kaffet rakt ner i en termos. Den gör gott kaffe..

I dag skall jag städa husvagnen, men jag har svårt att slita mig från solen på altanen, från mitt kaffe och min ljudbok.

Det är så fridfullt här just nu. Solen, vinden, semester, vara i nuet, Carpe Diem..... haha!!

Men det ordnar sig nog med städandet. Har ju hela eftermiddagen på mig.

Bara det inte börjar regna i dag när jag snart skall hänga ut tvätt. Har varit ” duktig” och inte kollat någon väder-app, så jag vet inte.

En så’n där dag...

Så trött, så trött.

Somnade i soffan tidigt i gårkväll. Sov ändå hela natten. Somnade i soffan igen nu på förmiddagen.

Nu har jag i alla fall klätt på mig och borstat tänderna, sitter ute och lyssnar på bok.

Det är varmt ute, men molnigt.

Bryr mig egentligen inte om vädret. Det hade gärna fått regna hela dagen så att jag inte känner mig ”tvingad” att gå ut.

Nä, i dag är ingen bra dag. Tänker hela tiden på hur det var förra sommaren, hur sjuk Ludwig var.

Hur jag försökte vara glad, inte låta paniken ta över. Äta antidepressiva tabletter, inte kunna sova utan sömntabletter.

Alltid sätta Ludde först och försöka göra hans sista sommar så bra som möjligt.

Inte försöka tänka på att det skulle vara hans sista sommar i livet. Panik vid bara tanken.

Skratta utan att vara glad, gråten hela tiden bakom ögonlocken. Känslorna som sköra trådar utanpå kroppen. Inte tänka, bara vara och köra på som ett tåg som spårat ur.

En fruktansvärd sommar men ändå längtar jag tillbaks, för då fanns han fortfarande här hos oss. Då kunde jag prata med honom och krama honom. 

Då var jag inte så här trött. Jag är så trött på att vara trött.

Sorgen som ständig följeslagare. Sorgen har blivit min bästa vän nu. Går ingenstans utan den.

Ja, i dag är verkligen en så’n där dag.