onsdag 16 december 2020

Outlander och lite annat.

Jag kanske är den ende som inte sett den serien ännu. Men nu under min sjukskrivning har jag sett första säsongen i alla fall.
Svårt att sluta titta.
Jag plöjer avsnitt efter avsnitt.
Om du inte sett den så gör det.


Jag blir sakta bättre och bättre i min förkylning, men jag har fortfarande hosta och tryck över bröstet.
Smaken är borta och jag känner mig trött.
Det här med att ha Corona var ingen lek.

I går åkte vi ut till Hållen för att det är lättare med hundarna här ute. Jag behöver inte gå promenader som gör mig trött, utan det räcker med att de får springa i trädgården.
Dessutom så får vi alla lite miljöombyte. Att gå i en liten lägenhet tillsammans hela dagarna i en månad, är lite tålamodsprövande.... haha. 

Lilla My har problem med sitt öra igen men jag hittade rengöring och medicin från i våras så jag provar med det och ser om hon blir bättre, annars får jag ta kontakt med veterinären om ett par dagar.
Stackars lilla Myran!

Annars känns det som en konstig jul. Inget är som vanligt och inget känns riktigt roligt.
Det är som om vi alla är i en mörk tunnel, vi ser ljuset där framme och vi går och går men vi kommer aldrig fram. Ljuset bara flyttar sig hela tiden. Allt detta med sorgen efter Ludwig och covid, plus en hel del andra underliga saker som skett den här hösten.
Det känns underligt att det är jul om en vecka. Det känns som det redan varit.




onsdag 9 december 2020

Vad skulle du göra i kväll???

Någon hade skrivit frågan på Facebook.
Vad skulle du göra ikväll om Covid plötsligt var borta och du kunde göra vad du ville?
Jag började nästan att gråta när jag tänkte på saken.
Jag vet precis vad jag skulle göra.
Jag skulle samla min familj och gå på bio, efter filmen skulle jag sätta alla runt bordet och bjuda på en härlig middag. Sedan skulle jag ringa alla som jag känner och fråga om vi skulle träffas på något härligt ställe nere på stan och där skulle vi festa och dansa hela natten som om det inte fanns en morgondag.
Jag skulle krama och pussa de som ville och vi skulle sitta nära nära och viska hemlisar i örat på varandra.
I morgon skulle jag köpa en resa till något varmt land och där skulle jag sedan tillbringa julen vid ett hav med bad och sol.
Vad skulle du göra?



söndag 6 december 2020

Jag finns här för dig.

När livet skiter sig på riktigt. När du vaknar upp ur den värsta mardrömmen och det inte är en mardröm utan den är på riktigt. IRL!
Då vet du vilka dina vänner är.
När Ludwig fick cancer och jag började skriva om det på min blogg då blev det jobbigt för många. Då tog de tog bort mig som vän på Facebook och andra sociala medier.
 Jag tänker att dessa människor vill kliva upp på morgonen och fylla sitt liv och sitt flöde med positivitet, lycka och positiv energi.. Då passade inte jag in. Bort med henne, ut ur mitt flöde, bort med negativ energi.
Hon skriver bara om sjukdom och elände, bort med henne!!
Ni är många som stannat kvar, men jag är ändå psykad över de som blockade mig och de som tog bort mig som vän på Facebook när Ludwig blev sjuk.
Jag är sur och arg på er som inte orkade stanna kvar.
Vilka vänner är ni egentligen? Hennes son blir sjuk och dör, och hon skriver om det på sociala medier. Bort med henne!
Känner ni er som fina vänner nu, vänner och människor som ställer upp?
Jag kommer ju aldrig att få veta eftersom vi inte är vänner på Facebook längre, och du kommer inte att läsa detta eftersom vi inte är vänner på några sociala medier längre.
Ni andra som läser detta får gärna ha en synpunkt på det som jag just skrivit.

Hålla din sons hand när han dör och ”vänner” inte orkar med att se detta. Jag förstår att det är jobbigt att se, men är det sjysst att unfrienda något för detta?? Är det det.??. 

Nu är jag så där jobbig och obekväm igen...men livet är ju inte alltid bara lycka och positiv energi.



fredag 4 december 2020

Trött på att vara trött

I dag går jag in på sjukdag nummer tolv.
I går mådde jag hyfsat, i dag mår jag sämre igen.
Med sämre menar jag att huvudvärken är tillbaks. Jag tänkte ge mig ut och shoppa lite i dag, men det blir nog inget av med det. Jonny har fortfarande feber och jag har huvudvärk, som sagt. Så vi får hålla oss hemma en dag till.
Jag får kolla klart på the Queens gambit och beställa hämtmat istället. 
Ringde min chef i dag och sa att det inte alls är säkert att jag kan komma på jobbet på måndag, inte om jag mår så här dåligt. Mina friska fyrtioåtta timmar har inte börjat ännu.
Det är tur att vi har så lata hundar, att de inte kräver långa promenader. De är nöjda om vi tar en sväng till parken och tillbaks. Vädret är inget för våra prinsessor. Regn och blåst, då är de helst inomhus i alla fall. 
De ligger helst på rygg och blir kliade på magen. Regniga promenader kan de vara utan.



Så här lyckliga var de på gårdagens promenad, hahaha!




I dag ringde en gammal kompis till Ludwig, han var hemma i stan och ville ta kontakt med Ludde. Killen visste inte att Ludwig var död, så när han började leta efter nummer och gick in på Facebook så fick han se Ludwigs minnessida. 
Så sorgligt! Han ringde för att fråga var Ludwig var begravd. Jonny berättade om minneslunden i Ga:Uppsala och jag grät.....igen....
Jag gråter hela tiden nu, varje dag.
Ångesten och sorgen sitter som i ett skruvstäd i bröstet. Det är fortfarande så svårt att både acceptera och förstå att vår Ludwig är död. Tänk att jag aldrig mer, aldrig någonsin mer får träffa, krama, prata, skratta med min son.
-Ni kommer få träffas igen, tror många. Men det tror inte jag. Han är död, sedan kommer jag att dö, så är vi alla döda och mer än så är det inte.
Slut! Finns in´t mer....
Kaputt!
Önskar att jag trodde något annat...

torsdag 3 december 2020

Jul jul strålande jul....

....fast inte riktigt ändå.
Julstämningen infinner sig inte riktigt här hos oss.
Ingenting är som vanligt.
Vi går mot andra julen utan Ludwig och det känns bara sorgligt och tråkigt. Han fattas mig i varje por i min kropp. Inget känns roligt utan honom.
Dessutom blir det här första julen som familjen inte skall vara tillsammans alls.
Knut och Natasha skall fira i Sundsvall, Calle och Agnes i Sollentuna och jag och Jonny åker upp till Huså till syrran.
Det kommer bli supermysigt, med annorlunda och vi skall ju träffas i Hållen på annandagen, men ändå. Det blir inte som det brukar och jag gillar att saker och ting är som det brukar vara.

Inte en enda julklapp har jag köpt ännu och inte lär det bli några på ett tag heller.
Här hemma sitter vi med Covid och orkar inte ta oss någonstans.
I snart 14 dagar har vi varit i karantän nu.
Det är svårt att bygga upp en julstämning med feber och hostan från helvetet.
I går klädde jag i alla fall vår lilla gran här hemma och det blev ju mysigt. Jag försöker fast den rätta glädjen inte kan infinna sig.


I tisdags kollade jag på Jul med Ernst och grät. Ernst var något som jag och Ludde alltid kollade på tillsammans. Nu känns det som om jag gör fel när jag ser på programmet utan honom. Jag hör honom säga: - va!? Har du kollar utan mig? Men vi skulle ju kolla på programmet tillsammans ju....
Ludwig tyckte verkligen att Ernst hade världens lyxigaste och roligaste jobb. Tänk att kunna tjäna pengar på att inreda, laga mat, snickra och pyssla. Allt det som Ludwig älskade och var så duktig på.

Att sitta hemma sjuk i två veckor är inte det bästa för mitt psyke. Jag gråter för ingenting och jag känner mig så ledsen hela tiden. 
Julen som jag älskar, men som jag just nu skulle kunna vara utan faktiskt.
Tänk att få somna nu och vakna i mars. 
It´s a deal!



onsdag 2 december 2020

Advent och Covid

Ja, till slut blev det advent här hemma också.
Har inte riktigt haft orken att gå ner i källaren och hämta upp jullådan, än mindre haft energi att sätta upp grejerna.
Men nu är det mesta gjort. Nu är det bara lilla julgranen kvar, men den fixar jag i kväll.... eller i morgon. Inte någe vidare vinterväder här i Uppsala inte...





...men det var skönt ändå att komma ut en sväng med hundarna i dag. Första promenaden på tio dagar.
I dag mår jag mycket bättre, både snuvan och trycket över bröstet har gett med sig lite.
Det känns skönt. Det är ju lite läskigt att ha astma och Covid samtidigt.
I dag tittar jag på Lyckoviken och dricker pepsi Max, passar precis en sjukling som mig.




Hundarna gillar i allafall att jag är sjuk. Att få ligga i mattes knä hela dagarna har de inget emot.