Jag läste…

… någonstans en titel på en bok, som löd: ”Ogråten gråt, ger förstoppning i själen”.

Det sätter huvudet på spiken.

Ogråten gråt ger förstoppning i själen.

Tänker på alla tårar jag fällt och fortfarande fäller, tänker på hur trött jag blir efteråt, tänker på hur ”förstoppad” jag skulle varit om jag inte kunde gråta.

Tänker på alla stackars människor(män för det mesta), som inte kan gråta.

Ångesten och sorgen måste äta dem inifrån. 

Hur det än är så är det otroligt skönt att gråta. Att gråta tillsammans med någon, utan att någon behöver trösta den andre, är också skönt.

Jag behöver inte alltid bli tröstad, för det finns ändå ingen tröst att ge, utan jag behöver bara få vara ledsen och bli lyssnad till.

Att våga stanna med någon som som är i sorg och som gråter, utan att ge tröst, är nog inte en helt lätt uppgift. 

Men när ingen tröst finns att ge, är nog att lyssna det finaste man kan ge någon annan.

Tänk så många förstoppade själar det måste finnas i världen…

 

Äntligen är det gjort!

Vi har båda haft ångest över att ta tag i Luddes rum. Han hade fortfarande mycket saker där inne. Bla alla papper och kallelser från Ackis och onkologen.

Det var tufft att rota i hans privata arkiv och gå igenom allt som han hade sparat.

Mycket ångest som låg i varje låda och på varje hylla där inne.

Vi läste och grät och kastade.

Sparade lite också givetvis, men allt som hade med hans sjukhusbesök att göra slängde vi bort.

Nu vill vi bara omge oss av ljusa och fina minnen av Ludwig.

Det gör så ont att rensa bort en son, om du förstår?

Vi är helt slut nu, psyktrötta båda två.

Det tär på krafterna en sån psykiskt krävande helg. Förstår att det är svårt att förstå för det är svårt att förklara. 

Efter en lång dag med tusen tårar så gick vi ner på Ragusa. Vi tog en drink, åt heta räkor i panna, sedan oxfilé på lavasten och delade på en flaska Ripasso.

Skönt att komma hemifrån en stund och skönt att komma över detta stora hinder på väg till vårt nya boende.

I dag känns det lite bättre och idag är det lite lättare att andas.

Det är tur att vi har våra knasiga hundar som får oss att skratta lite varje dag. Kan man göra annat åt den här knäpphunden?😄😍

Efterlysning

Jag önskar köpa fler av dessa tallrikar men de säljs inte längre på Cervera.

De har heller inget namn. Det enda jag vet är att de är made in Portugal. 

Någon som vet var jag kan köpa dessa? Någon som vill sälja? Någon som vill hjälpa mig att scanna nätet?

Har hittat djupa och assietter på Tradera men de finns endast för avhämtning i Göteborg….joråsatteee….

Taggad för flytt

Nu längtar jag till helgen för då jäklar blir det packa av.

Jag är så jäkla trött när jag kommer hem efter jobbet så  då orkar jag inte, men till helgen… då jäklar.

Jag packar liksom alla kartongerna i huvudet innan jag gör det på riktigt,

Nu har jag kommit till gästrummet i huvudet.

Jag skall ta tag i ena halvan, själva gästdelen och Jonny tar tag i kontorsdelen i samma rum.

Det låter plättlätt men du vet inte hur mycket grejer, papper, böcker, pärmar, kuddar, filtar, tavlor, blommor, filmer, lådor och grejer som finns där inne….sa jag grejer?

På söndag hoppas jag att det rummet är packat och rensat och att vi har kört bort massor med saker till återvinningen så att vi sedan kan packa rummet med nya fyllda flyttkartonger.

Fick höra i helgen att man packar en flyttkartong per kvadratmeter så om det stämmer har vi ”endast” 70 kartonger kvar att packa.

Phu!!!

Men jag är, som sagt, supertaggad inför helgen. 

Jag tror att vi kommer ta ett jättekliv framåt mot vår stundande flytt och det längtar jag efter.

Hoppas kunna sälja en del saker också. Har lagt ut mina Le Creuset tallrikar på köp/sälj på FB.

Någon som är intresserad?

”Tjej”häng

Tjejer å tjejer, som sagt. Men hur som haver så hade vi en mysig kväll ute på Snorrevägen i Gamlis.

Tre kompisar som inte setts på evigheter. 

Victoria bjöd på god mat, fantastiskt vin samt bubbel i bubblet, det tackar vi för.

Nästa gång får det bli hemma hos mig i nya lägenheten.

Tröttmössa

I dag är det jobbigare än vanligt att komma upp å iväg.

De sista veckorna har varit tunga. Tunga av sorg.

Jag skulle egentligen bara vilja ligga kvar i sängen, dra täcket över huvudet och inte komma fram på flera dagar.

Men nu har jag ögonen på mig att vara duktig flicka, gå på jobbet, leva mitt liv.

Uppföljning av HR om en månad och då är det bäst att inte ha någon frånvaro.

Jag vet inte vilken supermänniska de tror att jag är? Men ledsen och deprimerad får jag inte vara i alla fall.

På tisdag är det fysisk träff i Stockholm av VSFB(vi som förlorat barn)

Jag skulle vilja gå. Jag skulle bla vilja veta hur andras arbetsgivare bemött dem i deras sorg.

Endast ett år efter Ludwigs död så blev jag ifrågasatt varför jag hade mycket frånvaro.

-Ja, just ja!!! Det var ju du som valde att ta sorgedagar, sa de till mig på min förra uppföljning. 

Vaddå valde??! Tror de att jag väljer att vara ledsen? Tror de på HR att jag har något val? Mitt liv tog en 180 graders vändning när min son dog. Tror människor att jag kan välja vilja dagar jag skall bryta ihop och vilka dagar jag orkar gå ett steg framåt?!

Omtankessamtal kallar min arbetsgivare dessa samtal när jag skall sitta med min chef och två tanter från HR och förklara varför jag ibland inte orkar gå till jobbet.

Omtanke!

Omtanke om vem då?!

Inte känns dessa samtal som om de handlar om omtanke om mig. De handlar mer om att min frånvaro kostar pengar för min arbetsgivare.

Sist lade de orden i min mun att jag har migrän och borde gå till läkare och få en migrändiagnos till nästa samtal i oktober.

Det skulle vara så bra för både dem och mig, sa de. Då behöver inte jag få en karensdag och de behöver inte betala ut någon sjuklön.

Häpp!!

Nä, här har inte jag tid att sitta och klaga, jag har ju ett arbete att sköta.

Häpp!!

Två år…

I dag är det två år sedan din begravning och jag vet inte hur jag mår. 

Har sovit som en kratta i natt.

Förstår inte varför jag mår sämre dessa årsdagar? Jag saknar dig lika mycket i dag som i går, som förra veckan, som jag kommer göra nästa vecka.

I dag är det en härligt, solig höstdag. Lite kallare men ändå fortfarande ganska varmt.

På din begravningsdag var det nästan sommarvarmt. Det var en vacker och fin dag, precis som i dag.

Alla dina vänner var där. 

På kvällen hade vi minnesstund med pizza och öl på din favoritkrog, RAGUSA. 

Jag kan inte gå dit och äta utan att tänka på dig,

I dag finns du, som alltid, i mina tankar. 

Jag kommer till minneslunden i em.

Jag saknar dig så <3

Ännu en dag att ta sig igenom.