Kärring

Ja, tänk för att jag är det va!
46 år snart.
Fyrtiosex bast, det är inte att leka med det inte.
Tänk när du var 18 år och mötte en tant på 46, fatta vad gammal hon var då!
Min mamma gick bort när hon var 49 år, och jag förstod väl att det var lite ungt att dö då men hon var ju liksom ändå min gamla mamma (jag var då 21 år).
Men nu fattar man ju hur ung hon var. Nog hoppas jag väl att få leva lite längre än bara tre år till.
Men åter till mig.
Jag är tant. DET är lite svårt att greppa.
När jag ser människor runt omkring mig så kan jag inte riktigt se om jag är yngre eller äldre än dem.
Jag kan tänka kärring till någon på affären men när jag kollar lite extra så kanske hon t om är yngre än mig.
Jag ser nog inte själv hur gammal jag har blivit.
Det skall bli riktigt intressant att träffa mina gamla klasskamrater nästa vecka. Hur ser de ut?
Har de också åldrats?
Klart de har, men jag menar om de ser äldre ut än mig?
46 år och jag har fortfarande svårt att samla på mig vuxenpoäng. Går på krogen, åker på rockfestivaler, har Converse. Inga plisserade kjolar och knytblusar här inte.
Kommer jag någonsin att sätta på mig en sån där basdress med sydda pressveck på byxorna, eller en storblommig tantklänning?
Jag har svårt att tro det.
Jag kommer väl att sitta på hemmet med jeans, svart t-shirt med en döskalle på, nitar på skorna och lyssna på hårdrock.
Jag hoppas att det blir så i alla fall.