Grattis Jonny!

I dag fyller han år, mannen i mitt liv.

57 bast har han hunnit upp till. 

Födelsedagen firades i lördags när sönerna var här. Då åt vi kreolsk gryta och chokladtårta. I dag skall vi åka ut på en tur och försöka hitta oss ett ställe att äta god lunch på. Det blir nog inte helt enkelt för de flesta ställen verkar vara stängda på måndagar, och lite lyxigare lunch än pizzerian i Skärplinge hade vi nog tänkt oss. 

Solen skiner på vår första semesterdag, det kommer bli en strålande dag. Vi kanske bara njuter i stugan och inte rör oss ur fläcken heller. Det är ju också skönt. Mat löser sig nog. Jonny får bestämma, det är hans dag i dag.

Femtiosju är ju ändå en ganska aktningsvärd ålder. Det är en lycka att få bli äldre och äldre, att få leva länge och uppleva mycket. 

Grattis till min bästa vän, i dag på din födelsedag!!

Att välja livet

Det är inte alltid helt enkelt att leva sitt liv. Jag har aldrig tänkt att jag inte vill leva, men jag tycker ibland att vissa ( läs jag) har fått mycket krångligare väg att vandra än andra. 

Min väg har kantats av många sorger. Jag har tidigt förlorar många som jag älskar och det har varit svårt att acceptera. Det har många gånger känts väldigt orättvist att jag måste klara av så mycket sorg hela tiden. Många som jag känner har fortfarande kvar sina föräldrar t ex. Mina har inte funnits på över 30 år. Hur känns det att vara vuxen och fortfarande ha en mamma att ringa till, rådfråga eller bara umgås med? Vilken relation skulle jag haft med min mamma och pappa om de fortfarande fått leva? 

Men istället för att grotta ned mig i sorgen och saknaden så försöker jag leva mitt liv. Leva och vara tacksam över att jag får leva mitt liv. Mina föräldrar, min bror och min son vill att jag lever det liv jag har fått och att jag gör det fullt ut, det är jag övertygad om.

Jag fyller 57 år i år, lika gammal som min pappa var när han gick bort, 10 år äldre än min bror fick bli, 8 år äldre än min mamma och 33 år äldre än min son. 

Detta är jag tacksam för varje dag. Även om jag skulle ha bytt med Ludwig alla dar i veckan. Låtit honom fått sitt liv istället för jag mitt. Men nu funkar det inte så och då måste jag göra det bästa av det jag har kvar, och det är att leva. 

Jag fylls ibland av eufori över det liv jag faktiskt har. En fantastisk man, två fantastiska söner, en fantastisk svärdotter och snart ett barnbarn. Min kärleksfulla och fina syster som alltid finns för mig och mina vänner.

Jag lever inget spännande liv, men jag har aldrig sökt kickar i livet. Livet kickar mig utan att jag ber om det och det räcker gott för mig. Jag är förunnad att ha ett liv i stan och ett på landet, det bästa av två världar. Sedan jag ”slutade” jobba så mår jag så himla bra. Att själv få bestämma när jag vill jobba och inte är så jävla lyxigt. Att välja att leva mitt liv är det bästa jag kan göra. Då menar jag inte att välja mellan leva eller dö, utan att välja mellan leva och LEVA! Förstår du vad jag menar då? Vissa går liksom bara runt och lever utan att leva.

Jag säger som Ronja Rövardotter: -Jag känner livet i mig. 

Vi måste försöka leva det bästa liv vi kan medan vi fortfarande kan, för sedan dör vi och då kommer vi vara döda jättelänge. Livet är en grisblink och döden är för evigt.

Tänk på det i dag när du känner hur jobbet, ungarna, gubben, vintern och snön håller på att kväva dig. Tänk på hur lycklig du är över att du får leva och uppleva detta just i dag…

Bara vara…

… ta dagen som den kommer, vara i nuet, carpa diem så det sprutar om det. DET ska jag göra i dag. 

Söndag och vi har inget planerat. 

Just nu sitter jag i köket och ser hur solen stiger fram mellan hustaken.

Det verkar bli en fin dag. 
Känner mig lite snuvig, men så blir det ofta när jag arbetat med förskolans yngsta små snorjärsar ett par dagar ❤️.

Jonny skall packa för han åker till Irland i morgon. Jag skall planera en middag, läsa bok, ta hundarna på promenad i parken, titta på tv.

Såg du på Mellon i går? Bra! Inte jag heller.

Vi hade ett grannar över på räkor och vin. Det var supertrevligt. Fick en underbar tulpanbukett som jag nu avnjuter mitt framför mig.

Hur kunde hon Lotta veta att jag bara älskar rosa💕?

Söndag som sagt, å vad skall du göra i dag då?

Alla hjärtansdags middag på …

… Krusenbergs Herrgård med mannen i mitt liv.

En trerätters middag med vinpaket och röda rosor bjöd Jonny på ikväll.

Jag hade planerat en middag i hemmets lugna vrå, men gubben hade visst andra planer.

Rosorna köpte han i Märsta på väg hem från Tullinge och åkte in med dem till Herrgården innan han åkte hem och hämtade mig för att åka tillbaks till middagen kl 19.30. 

Krusenbergs Herrgård ligger visserligen mellan Stockholm och Uppsala, men det är ingen genväg att åka förbi där precis. 

Är inte det kärlek så säg?<3

Spontanbesök och bebiskläder och en ny soffa

I torsdags när vi var på väg till Hållen så ringde Calle och Agnes  och sa att de också ville komma ut till oss. 

Självklart svarade vi.

Så de kom också ut på torsdagskvällen. Mysigt!

På fredagen letade jag fram pojkarnas bebiskläder från kattvinden. En del plagg var förstörda av fukt och resårerna hade torkat, men en del hade hållit sig riktigt bra. Bla denna lilla sjömanskostym som Calle hade på sig när han åkte hem från BB. 

Agnes tog hem lite plagg för tvätt så får vi se om den lille nya gossen kommer att använda något av dem?

På fredagskvällen åt vi god middag och sedan tände Calle upp i bastun. Det var mysigt. Tog inga kort dock men du får ta mig på mitt ord.

På lördagen åkte Calle och Agnes hem och Jonny fixade låset och handtaget på altandörren. Nu går det både att stänga och låsa om oss. Så skönt!

På fredagen fixade Calle och Jonny den droppande (läs rinnande) kranen i köket. Den har droppat i flera år och de senaste månaderna har den stått och runnit. Men nu är det fixad och tät! Så skönt!!

Nu är det 2 veckor till vi kommer tillbaks till Hållen och då skall vi fixa listerna runt altandörren och sedan försöka göra det beboligt i källaren igen. Jag förstår inte var alla grejer kommer ifrån? 

Vi skall byta soffa i Hållen. Ta bort den där vinkelsoffan och ställa dit en tresitsig soffa istället, samt några smidigare fåtöljer med fotpallar. 

Men jag vill inte köpa en allt för dyr och fin soffa dit ut, vill att folk skall kunna använda möblerna utan att jag skall få hicka. Har kollat på denna från MIO i färgen navi blue.

Skall åka till MIO i veckan och se om den finns att provsitta i. Viktigt att den är skön.

Tycker du att den ser ok ut?

När jag tänker på Ludwig så….

… är det ofta den här lilla killen som kommer upp i mitt huvud. 

När du förlorar ett vuxet barn tänker nog människor att det på något sätt skulle vara lättare än att förlora ett litet barn. Men för mig var han ju min lilla pojke. Alla mina barn är fortfarande mina små killar. Jag kan skydda dem med mitt liv, men ibland går inte ens det.

Jag kommer ihåg hur de kom till världen, hur de var när de var små. Deras små armar runt min hals, deras andetag när de sov. Denna känsla försvinner inte bara för att det helt plötsligt en dag är vuxna. Känslan och kärleken till barnen är precis densamma som när de sprang runt med napp i munnen.

En morgon i stugan

Vaknade tidigt av att Lilla My stod och gnällde och ville ner från sängen. Klockan var bara 06.00 men jag hade sovit färdigt så jag gick ner med henne. Nu har jag suttit en stund och flippat på telefonen, druckit kaffe och irriterat mig på Doktor Mikaels uttalande i Biggest Looser. Ett sånt fruktansvärt program där tjocka människor fetskammas och mobbas på bästa sändningstid…. Huuuuga!!

Efter detta så kom Katla ner och jag började fundera över dagens to-do-lista.

Jag tror att jag skall fortsätta på ett litet projekt som Ludde började med för några somrar sedan. Nämligen att göra en osynlig hylla av gamla böcker. Någonstans i en garderob ligger en påse med alla prylar till detta och den skall jag hitta.

Typ en sån här:

Eftersom det är första helgfria lördagen på månaden så är återvinningen i Skärplinge öppen och då tycker Jonny att vi ” måste” åka och slänga skräp. Jag är väl kanske av en annan åsikt, men samtidigt behöver hundarnas klor klippas och då kan vi göra det samtidigt så vi får se hur det blir med den saken?

Jag tänker sätta upp sänglampor på väggen i gästrummet och jag tänker fixa med lite tvätt. Lakan från julhelgen behöver tvättas och vikas in i skåpen.

Till middag har jag planerat något så kulinariskt som makaronipudding… haha! Men jag blev så sugen här om dagen när jag såg Markus Aujalay göra makaronipudding i sin youtubekanal som jag följer, och det såg ruskigt gott ut.

Det är mysigt att stiga upp tidigt här i stugan. Långt innan solen stiger upp, långt innan Jonny vaknar och innan dagen börjar. Jag tänder ljus och dricker kaffe, funderar över dagen och känner hur liksom livet kommer till mig. 

Hundarna ligger i sin filt bredvid mig och jag hör hur de snusar och sover gott. Det är så supermysigt.

Men nu har jag suttit här i snart två timmar och solen har stigit upp. Jag börjar bli riktigt hungrig och väldigt sugen på att möta den här lördagen.

Kram till dig från mig.

Mamma ljuger

Jan Bylund och Mattias Lundbergs superroliga föreställning gick äntligen av stapeln i går på Reginateatern. Knut fick biljetterna av mig när han fyllde år i november och i gårkväll fick vi äntligen gå.

Det var en otroligt rolig föreställning och vi skrattade oavbrutet i nästan två timmar. Det var så otroligt mycket igenkänningshumor. 

Vi började kvällen med middag på IBERICO och jag åt råbiff för första gången i hela mitt liv. Det var otroligt gott så det var definitivt inte den sista.

Resten av maten var också god, men råbiffen var bäst. 

Vi började med varsin god drink när vi kom. Jag hade åkt ifrån glasögonen så Knut fick bestämma. 

Har ni möjlighet att gå på denna föreställning så gör det. 

Det finns biljetter kvar till lördagens lunchföreställning, sa de i går.

Jag och sonen avslutade kvällen med varsin öl på O’Connors. Det var så mysigt att få umgås en hel kväll på tu man hand. Ingen av oss ville avsluta kl 22 när vår privatchaufför stod utanför och väntade på att få åka hem och sova. 

VAV =Vård Av Vovve

I dag är jag hemma för att kolla till den här sjuklingen.

Katla bara kräktes i gårkväll och i natt.

Emellan kräkningarna ville hon bara stå ute på altanen och äta blad från vår buske och sedan kräkas lite till.

Hon verkar fått i sig något som inte är bra för hennes lilla mage och jag har inte en aning om vad det kan vara? 

Pratade med Ulltuna(veterinären)och de sa att jag skulle hålla henne under uppsikt, få i henne vatten och kolla så att inget blir värre under dagen. Just nu vill hon bara sitta i min famn. Hon verkar lite orolig och hennes mage piper och låter, men hon har inte kräkts något nu på morgonen. Peppar, peppar…

Vår lilla tufflan ❤️