fredag 8 september 2023

Kroppsaktivism forts…

Det väcker starka känslor, hos mig i alla fall. Att säga rakt ut att tjocka människor finns verkar vara något som provocerar.
Syrran föreslog att vi kunde skjuta tjockisar på stora torget varje lördag,  haha! Ja, det vore kanske en lösning på problemet.
När jag skriver att jag är Kroppsaktivist då menar jag inte att alla människor SKALL vara tjocka. Jag är ingen sk feeder, som tänder på feta människor. 
Jag vill inte vara tjock. Jag känner inte en enda tjock människa som vill bli mobbad och utsatt var man än kommer (nästan). Jag vet om riskerna med övervikt, tro mig. Jag skulle kunna doktorera i viktminskning och kaloriinnehåll på mat. 
Ge mig en tjockis och jag skulle kunna göra ett kost och träningsschema så att hen nådde sin målvikt innan jul. 
Men gör det på dig själv då, säger du…..
Jag orkar inte banta mer. Jag får svälta, äta så jävla få kalorier om dagen för att gå ner i vikt. Efter allt som varit i mitt liv de senaste åren så vill jag bara äta vanlig mat och försöka må lite, lite bra. Hitta tillbaks till glädjen att laga mat igen. 
Jag har slutat gå upp i vikt, har stått stilla i fyra år nu. Det är som att min kropp säger att här skall vi vara du och jag. 
Men allt detta engagemang handlar egentligen inte om mig själv. Jag skulle vara engagerad i detta även om jag var trådsmal, för jag tycker att alla människor måste få finnas och måste få synas. Jag tycker att BMI är en skitdålig måttstock som ingen borde använda sig av, allra minst vården. 
BMI säger ingenting om hur en människa mår eller hur frisk eller sjuk den är. 
BMI har aldrig varit mening att användas på individnivå. 
Jag har absolut inget negativt att säga om de som väljer att operera sig för att få ett slankare liv. Min bästa vän har gjort en sk sleeve och jag ser ju hur bra hon mår. Jag funderar hela tiden på att själv göra en, men jag vet ju också om människor där dessa operationer inte gått så bra så det är klart att man är rädd. 
Jag är ju inte heller sjuk så varför skall jag chansa nu när jag egentligen mår bra?! Lägga mig under kniven bara för att kunna köpa kläder på en vanlig affär. Mina tankar går hit och dit. Jag tänker också att när jag så sakta börjar må bättre och bättre och jag vågar ta steget att gå in på ett gym, så kanske min vikt börjar ändra sig och min kropp blir starkare. Jag har ju precis blivit farmor och det vill jag vara i många år framöver. 









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar