Näst bäst

Det bästa resultatet på Luddes röngen vore ju att tumörerna krympte och till slut försvann.

Det näst bästa resultatet är att de inte har vuxit och att de inte har spridit sig.

Där är vi nu.

Phu!

Ludde fortsätter sin behandling tre gånger till och sedan utvärderas den efter nyår.

Anspänningen till detta möte med hans läkare är enorm. Jag och Jonny har bara fisit ihop i varsitt hörn just nu.

Huvudvärken kom som ett brev på posten och jag känner mig helt slut.

Kunde knappt sova i natt trots att jag tog en sömntablett.

Tankarna snurrade så fort att jag nästan blev yr där jag låg i sängen i natt.

Jag vill inte att min älskade son skall vara sjuk. Hur mycket orkar man egentligen?

I dag skall jag vila och i morgon fortsätter vardagen igen.

Upp och ner, hit och dit.

Jag är gammal och trött (å lite vindtyrig).

Svar

I morgon kommer svaren på röntgen.

Det är svårt att vänta.

Jag vet vilken ångest jag kommer att ha när jag tar den där djävla hissdjäveln upp till onkologhelvetet i morgonbitti.

Men det är bara att bita ihop och vara stark.

Vi har ju inget val.

Detta är vår vardag nu. 

Halloweenfest på lördagen och onkologen på tisdagen.

Upp och ner som en djävla berg och dalbana.

Nä, nu jäklar...

...måste jag ta tag i mig själv igen.

Jag måste börja äta lite bättre.

Ingen diet eller så, men bättre bara.

Äta frukost, äta på bestämda tider, dra ner på sockret.

Allt det där som alla vet, men som jag inte följer just nu.

En liten promenad då och då skulle inte heller skada.

En liten promenad varje dag skulle jag må bra av.

Ta tag i mig själv, lyfta upp mig ur det här hålet som jag ligger och kvävs i.

Det skulle jag må bra av.

Jag vet ju det.

Hur svårt kan det vara?

Makalös Halloweenfest

I fredags åkte vi ner hit till Skåne för att gå på fest.

Resan gick bra, lite trafik genom Stockholm, inte så många stopp på vägen.

Totalt tog resan 6 1/2 timme.

Lördagen tillbringade vi i Malmö med turistande, shopping och lunch på Texas Longhorn.

Sedan bar det i väg ”hem” för att göra sig iordning för kvällen spökfest på Storegård.

Å wow! Vilken fest alltså. Det var utan konkurrens den bästa Halloweenfest jag varit på.

60 personer i ett gammalt stall, eller uthus. Dekorerat till tänderna med läskigheter.

Döda gubbar, spöken, zombies, gravstenar, skelett mm mm.

Grilla mat ute på stora grillar och sedan var det dags för spökvandring.

Shit! Vad läskigt.

Zombie i trädgården, en död nunna i stallet, en galen man med motorsåg som jagade oss mellan träden.

Ja, jag blev rädd!

Tack Annika och Johan och alla andra inblandade för att vi fick komma på er fest och tack för att ni ordade värsta hotellet till oss bara några hundra meter från festlokalen.

Nästa gång är det vår tur att bjuda tillbaks.

Phu!

Man tänker kanske inte så mycket på det när vardagen rullar på, men så får man kallelse till undersökning och tankarna börjar snurra.

Tänk om....

Varför inte det också, liksom...

Har jag inte lite ont ändå?...

Så väntar man på svaret i en vecka, två veckor...

Kuvertet ligger till slut där i brevlådan.

Man öppnar....

... och Phu! 

Så kan man vara lugn ett litet tag till. 

Mamma dog i bröstcancer när jag var 21 år. Jag har levt med rädslan i snart 30 år.

På reklamen säger de att en av tre får cancer. Ganska stor risk att det blir just jag som får det alltså.

Nu kan man väl tycka att just min familj har fått nog av den varan men det hindrar ju inte att en till får denna skitsjukdom.

Men inte jag just i dag i alka fall.

I en sal på lasarettet...

Ludde åkte in på sjukhuset igår pga av värk. Vi vet inte vad värken beror på så i natt blev han skickad på röntgen.

Provsvaren skulle komma med ronden i dag kl 10.00.

09.45 kom jag, Jonny och Ida hit.

Nu har vi väntat å väntat...... väntat......väntat. 

Ingen var sugen på frukost i morse för alla har spända på vad de skulle säga på ronden.

Nu är vi hungriga.

Nu har vi snart suttit här i fyra timmar och väntat på ronden.

Vad händer?

Varför kommer det ingen läkare?

Att sitta här gör oss galna.

Ludde har ont. Vi väntar....å väntar.

Snart är kl 13.30. Ingen mat.

Cafeterian är stängd för att det är lördag.

Men vi sitter väl här och väntar, kan inget annat.

#FUCKCANCER

Cross Boss

I dag är jag sjuk. Ligger hemma i soffan med halsont och spelar Cross Boss.

Som korsordsjunkie är detta spel otroligt beroendeframkallande, så jag behöver genast fler vänner att spela med.

Ladda genast ner den appen och adda mig, Maigiz.

Jag har även börjat på ännu en mössa. Knut vill ha en när han supportrar ÖFK.