Begravning

Nu har vi bestämt tid för begravning.

Det kommer ske fredagen den 13 september kl 14.00 i G:a Uppsala kyrka.

Ingen föranmälan behövs, alla som vill är välkomna!

Istället för blommor kan man skänka pengar till föreningen Ung Cancer.

https://ungcancer.se/stod-oss/

Vi kommer inte att sätta in en dödsannons i tidningen.

Vi tänker att ingen av Ludwigs vänner läser papperstidningen ändå.

Vi försöker nå er så här på sociala medier istället.

Efter begravningen kommer vi heller inte ha någon minnesstund i någon församlingsgård.

De som vill kan istället komma på en gravöl senare på fredagskvällen. Eftersom Ludwig älskade Ragusas pizzor blir det pizzabuffé där kl 18.00. 

Anmälan till detta sker till Jonny på tel nr: 0735952970 senast fredagen den 6 september. 

Klädsel tänker vi att man klär sig fin för Ludwig, inte nödvändigtvis i svart. 

En dag i taget...

En timme i taget, en minut i taget.

Ett andetag  åt gången.

Andas in, andas ut...

Det är så ofattbart det som hänt?!

Vår Ludwig finns inte mer, endast i våra hjärtan och i våra tankar.

Men vem skall nu förstöra spellistan på alla fester med sina otroligt dåliga musik? (Om du inte vet vad jag pratar om så gå in på Spotify och sök efter ”jag har byggt en popmaskin”).

Vem skall nu dra så dåliga skämt att man nästan skäms?

Vem skall härma och håna mig så att jag vrider mig av skratt?

Vem skall nu göra världens godaste irish coffee och bjuda på sötsliskiga drinkar?

Vem skall nu dra ut oss alla på bio?

Vem skall hjälpa oss att snickra ute i Hållen, komma med roliga idéer och lösningar på hur man skall bygga?

Jag kan göra listan ännu längre, för Ludde gjorde alltid allt på sitt sätt och det kommer bli tomt utan honom.

Så tomt.....

Min älskade pojke, du kommer vara saknad nu och för alltid.

Ludwig

Min älskade son.

Nu har du äntligen fått ro. I nästan tre år kämpade du mot din sjukdom, men ingenting hjälpte.

Vi som älskar dig har hjälplösa gått vid din sida.

I går fick du somna in.

Det finns inga ord som kan beskriva vår sorg.

Känner bara bottenlös tomhet, och saknad.

Aldrig mer får jag höra din röst, men det sista du sa till mig var - jag älskar dig!

Åh vad JAG älskar DIG!!

Min älskade, finaste pojke.

”Jag är en liten fjärilslarv, 

som legat och förpuppat mig. 

Men nu så vill jag gärna 

ut och pröva mina vingar.

Jag vill flyga, flyga långt långt bort...”

Måndag

I dag såg jag att det var skolstart. Alla barn som kom tillbaks till skolan hördes. Jag bor alldeles intill en låg och mellanstadieskola så sorlet i morse gick inte att ta miste på. 

När jag åkte till Ludde var det också en massa ungdomar. Hospice ligger alldeles bredvid Engelska skolan.

Tänk att hela sommaren har gått?!

Jag tyckte nyss det var midsommar!

Det är ju fortfarande sommar, fortfarande varmt, men höstterminen har börjat och jag vet inte var sommaren tog vägen?

Det är flera veckor sedan vi var i Hållen, men det spelar väl ingen större roll.

Huset står ju kvar och gräset får väl växa sig kämpahögt. Det kommer fler somrar att klippa gräs på.

Måndag igen alltså....

Jag lovade mig själv i helgen att bli duktigare på att äta, så idag har jag ätit både frukost( gröt), lunch(spenatpaj med fetaost), mellanmål( köttbullsmacka) och nu står det en laxpudding i ugnen.

I går lagade vi köttfärssås och spagetti som vi tog med till Hospice. Ludde längtar också efter min mat.

Måndag igen då alltså...och nu är den också snart slut.

Önskar dig en god afton!

Någonting att äta.....

Nu har jag gått upp de 30 kilo som jag gick ner för några år sedan. 30 kilo och lite till.

Inte så konstigt så som min kosthållning är just nu.

Glömmer ofta att äta frukost, kommer på vid 13-tiden att jag är hungrig. Då är jag oftast hos Ludwig där ingen mat finns att köpa. 

Tar en kopp kaffe och några kakor. Middag lagar jag sällan, tar en pizza eller käkar på Donken var och varannan dag.

I förrgår åt jag två hårdbrödsmörgåsar med ost och skinka plus en tallrik flingor med mjölk kl 11.

Kl 16 åkte jag på OK och tankade och då köpte jag en chiabata med ost och skinka, sedan åt jag ingenting förrän jag kom hem och då hittade jag lite smågodis i en påse som fick bli min ”middag”.

I går åt jag några hårdbrödsmörgåsar och en kopp kaffe vid 10-tiden. Sedan åt jag ingenting förrän kl 17 när jag åkte till hospice. Då blev det en trippel cheese på drive in. Sedan satt jag hos Ludde till kl 21.30 och då drack jag två glas saft och åt några smultronkex när jag kom hem.

Jag vet att det är katastrof och att jag behöver riktig mat, men jag orkar inte.

Orkar inte planera, orkar inte handla och jag orkar absolut inte laga.

Jag tänker varje dag att: i morgon skall jag laga mat. Jag har mat i frysen, både kyckling och fisk och vegetariska biffar. Det finns högrev som jag tänkte slänga i Crockpotten och det finns pytt i panna och ägg. Jag har ost och broccolisoppa på påse och det finns rökt lax. Jag har massor med grönsaker som håller på att vissna nere i grönsakslådan och jag har färska lasagneplattor som skulle räcka till en vegetarisk lasagne. Jag har massor med ost, både keso, fetaost och parmesan.

Men var är orken, lusten, energin???

Jag köpte en kitchen aid för några veckor sedan, men jästen är snart för gammal för att baka med. Jag som hade storslagna planer för både bullbak och härliga limpor. 

Suck!

Usch vad jag klagar.

Förlåt för världens tråkigaste blogginlägg.

Nu skall jag se om det finns mjölk så att det räcker till en tallrik gröt??

God morgon från en tröttmössa!!

Mina älskade tjejer

Jag vet att jag blivit en sån där jobbig hundägare som bara pratar om sina hundar hela tiden, och flödet på Instagram och Facebook fylls med bilder på mina små chihuahuor.

Men det går inte att beskriva vad dessa två älsklingar har gjort för vår familj.

De fyller våra liv med så mycket kärlek och glädje.

När allt skratt är slut så kan dessa två få oss att le och skratta igen.

De betyder så mycket för vår familj just nu.

Alla som är ensamma borde skaffa sig en liten hund, eller två.

Jag kan inte gå min runda utan att bli stoppad flera gånger av människor som vill prata och klappa (på hundarna alltså).

Alla singelkillar borde köpa en chihuahua, de är ena riktiga brudmagneter ;)

Nu ligger de här i soffan hos mig och snusar och sover.

Lilla My i sin säng och Katla på mitt ben, hon vill gärna ha hudkontakt hela tiden. Då blir hon lugn och kan sova gott.

I mitt nästa liv vill jag återfödas som en chihuahua hemma hos mig.

De blir så härligt bortskämda här. De får god mat, de sover i vår säng under duntäcken, de får hänga med överallt och det finns alltid ett knä att ligga i.

Alla älskar dem och de vet inget annat liv.

Mina fina<3

Fin födelsedag

Ja, i går fyllde jag år... igen.

25 år för tjugoåttonde gången. Det blir 53 det, för er som hade svårt att räkna. Jag känner mig inte så gammal, men om man tänker att det bara är 12 år kvar till pensionen så får jag ett lite annat perspektiv.

Vi var bjudna på bröllop i går och vi hade gärna gått men jag orkar liksom inte ta tag i saker och ting. 

Det känns jobbigt att tillbringa en hel lördag med folk jag inte känner, men jag är övertygad om att det hade varit helt fantastiskt.

Småstadsliv och John Lindbergs Trio var i Östervåla i går. Det hade också varit skitroligt att se och höra.

Men som sagt är jag inte på humör för sådana festligheter, har liksom ingen ork att engagera mig.

Vi åkte ut till Stenskär och blev pamprade av Anna och Erik istället. Vi åkte ut i fredags och fick en supermysig eftermiddag/kväll med dem. De bjöd på en kräftskiva som hette duga.

I går på min födelsedag vaknade vi till en härlig morgon på Stenskär, med lyxfrukost i solen.

Sedan åkte vi hem och lagade mat.

På eftermiddagen kom mina fina barn och gratulerade mig. Jag bjöd på buffé och gott dricka.

De kom med kärlek och paket. Så många fina presenter är jag inte bortskämd med.

Lyxig parfym

Prosecco och vin

En kareokimikrofon att koppla ihop med telefonen(ja, det ÄR en mikrofon)

Fina champagneglas
Halsband

Fler tallrikar till min servis

Och till slut lyxig rengöring till mitt gamla trötta ansikte.

Men den finaste presenten var att få vara tillsammans med min familj hela kvällen och hela natten.

Härliga samtal och många skratt.

Tack för all er kärlek.

Älskar er till månen och tillbaks💕

Ernst

Man får nästan inte säga högt att man gillar Ernst.

Men jag gör det.

Gillar att kolla på hans program, alltså.

Jag tycker givetvis inte allt han gör är snyggt. Inte ens en bråkdel skulle få vara hemma hos mig, men jag gillar hans program och hans sätt att vara och prata.

Nu kom jag på varför.

I hans program finns inga krig, ingen svält, inga miljöförstöringar och absolut inga sjukdomar, ingen cancer. 

Han visar en värld som nästan inte finns i media längre.

Jag åker tillbaks i tiden med hjälp av honom, till min barndoms lyckliga somrar.

Blommor, nybakat, god mat, sol och bad.

Jag gillar att han är corny och inte har ett filter mellan hjärna och mun.

Så nu har jag sagt det. 

Jag gillar Ernst!

Räkbåt med förfest och efterfest

I går åkte vi med M/S Carl Gustaf igen. Andra gången denna sommar. 

Med Calle och Agnes denna gång.

Det började med lite ost och kex och rosé på loftet.

Sedan åkte vi båt och käkade räkor, massor med räkor.

Kl 22.00 var vi tillbaks till Uppsala och då hade efterfest på Magnussons i sommarnatten.