Nytt år och en ny kalener

 Det är precis som att allt kommer till en av en anledning. Har du känt så någon gång?  Precis när jag börjat min kurs i "Balans i vardagen" så får jag ett paket på posten av min kära syster. Hon har skickat mig en ny kalender för 2023. En mirakelkalender.....och vad är nu det, undrar du kanske? Jo, så här står det i början på boken:  

HÖJ DIN VIBRATION Genom fokus på affirmationer, intentioner och tacksamhet kan du höja din vibration. Vi uppmuntrar dig att "känna in" den astrologiska händelsen eller affirmationen som finns varje vecka och fundera över vad du önskar dig i livet. Genom att känna in din framtid i dag, ändrar du förutsättningarna för att det skall bli sant. Sedan noterar du dagligen din Intention med dagen och avslutar med Tacksamhet. Detta är ett effektivt sätt att dra till dig mer av det du vill ha i livet.

Eftersom jag älskar att skriva så har jag inget emot att sätta mig en stund varje morgon och kväll och skriva ner vad min affirmation för dagen skall vara och på kvällen skriva ner vad jag känner tacksamhet över. Redan efter några dagar känner jag hur jag fokuserar på det som varit positivt med dagen, istället för  de negativa energierna. Att somna och känna tacksamhet över något som varit under dagen är en bättre känsla än att somna och tänka negativa tankar. Det låter kanske lite flummigt, men för mig passar det fantastiskt bra i livet just nu. 

Jag har mycket ångest över vad som händer ute i världen och jag känner mig lite rädd inför framtiden,  därför måste jag försöka att fokusera på sådant som gör mig glad och tacksam istället. Även i min vardag här hemma och på jobbet är det bra att fokusera på de bra sakerna som kommer i min väg, istället för sådant som känns tungt och jobbigt. 

Tandläkaren, vernissage samt hitta balans i vardagen.

 I går bet jag bort en bit av en tand. Så jäkla typiskt!! Mina jävla skittänder som går sönder så fort jag äter något annat än gröt.....typ! Inte riktigt sant, men nästan.  Nå i alla fall så ringde jag till tandläkaren i morse när de öppnade kl 08.00. -Vi har ett återbud nu, sa de. -Kan du vara här om 15 minuter, alltså 08,20. Jag satt i morgonrocken och drack kaffe, men ok då svarade jag och rushade iväg. Jag sladdade in på parkeringen vid Årsta Centrum kl 08.21 och kl 08.45 hade jag en nylagad tand. Snacka om snabba ryck! I bland går det fort minsann. Min visdomstand som de skall dra ut har jag gått med i ett år nu och äntligen har jag fått en tid, om två månader!!! Men skit i det, den här gången gick det ju ruskigt snabbt i alla fall. 

Kl 12 skall jag träffa en fd kollega och hennes syster. Vi skall äta lunch och sedan gå på vernissage på Uppsalas konstnärsklubb (klicka på länken) där bla Stina Wolter ställer ut nu och  till den 12 februari. Eftersom jag följer henne på Instagram så har jag sett när hon har arbetat med flera av de verk som hon nu ställer ut. Jag tycker hon är helt fantastisk konstnär och människa. Jag gillar henne skarpt.

Det skall bli skoj att träffa Cecilia igen också. Vi hat knappt sets sedan hon slutade arbeta förra våren. Vi jobbade väldigt tajt de två sist åren innan vi båda slutade. Jag kommer hela tiden tillbaks till förskolan, men det gör inte hon så det skall som sagt bli skoj att träffa henne igen. 

I går startade min kurs "Hitta balans i vardagen" som min kurator anmälde mig till. Jag och sju andra människor skall träffas fem gånger och lära oss en massa bra saker om oss själva och förhoppningsvis hitta verktygen till att kunna må lite bättre. Första träffen var väldigt bra, tycker jag och jag ser fram emot nästa gång. Jag tycker själv att jag börjar hitta en bra balans i vardagen, balans mellan att arbeta och att inte arbeta. Det är fortfarande så att jag får dåligt samvete när jag inte jobbar, men om jag har saker att göra, som i dag, då mår jag bättre. Då är det lättare att säga nej när jobbet ringer och frågar om jag kan jobba. I bland kanske jag inte vill jobba helt enkelt, men då säger jag aldrig nej. Då känner jag mig lat och taskig. Jag vet ju hur det är på jobbet när folk är sjuka och det inte finns vikarier. Att säga nej för att jag inte vill känns inte ok då, även fast jag får. Ingen människa skulle ju veta om jag har dagen uppbokad eller ej. 

Vad är det för fel på maten?

Är det bara jag som tycker att våra livsmedel bara blir sämre och sämre?

Jag köper dyrt och ekologiskt och ” bra” kvalitet, men jag får verkligen inte vad jag betalar för.

All mat har blivit ruskigt dyr och den ”fina” maten ännu dyrare.

Ta bara en sån enkel sak som varma mackor. I går hade vi ätit en sen lunch så framåt 19-tiden skulle vi bara göra oss några varma mackor. Jag hade köpt vanligt vitt rostbröd, rökt skinka och hushållsost 26%. 

När mackorna såg klara ut så var brödet torrt som skorpor, skinkan hade dragit ihop dig som en båt på mackan och osten hade inte smält ut så där mumsigt, som man vill, utan låg som ett knastrigt skal på mackorna.

Hur kommer det sig? Vad är det i en ost som inte smälter? Vad är det i skinkskivor som drar ihop sig och ligger som små skålar på varje brödskiva och vad är det i ett vitt bröd som inte kan bli varmt utan att bli knastrigt som farmors skorpor?

Det är lika med nästan all mat jag köper. Korven går nästan inte att steka utan att det blir en kladdig hinna i botten på stekpannan, lika med bacon och fläsk. Kycklingfiléerna krymper till halva storleken när jag steker dem. För ett tag sedan köpte jag en hel, rå, färsk kyckling och det står på etiketten: innehåller 88% kyckling!?!!. Vad är det andra 12% då? Vatten? Nitrit?skit?

Nu när maten är så jävla dyr så undrar jag varför ingen ställer sig och vrålar efter bra mat? Vi går till affären och där finns ju bara dåliga substitut till det vi en gång i tiden kunde köpa.

Jag köpte en gång dyra kammusslor på ICA och när jag hade stekt dem såg det ut som om jag lagt en liten fiskbulle på varje förrätt, inte större än en gammal tio-krona.

Det säljs gräddglass som inte ens innehåller mjölk, lingoncider utan lingon mm mm.

Jag kan sitta här och skriva en hel roman om all skitmat som säljs svindyrt i våra butiker. En annan sak också: jag läste för några veckor sedan att de stora ICA- handlarna går miljontals kronor i vinst i år. Medan vi konsumenter knappt har råd med smör och mjölk.

Hur kommer det sig? Om inköpspriset går upp och de måste sälja allt lite dyrare så borde ju inte vinsten bli större än tex förra året…. eller?!?

Ja, jag är lite upprörd nu, men är det ingen som håller med mig då?

Bild för uppmärksamhet. Sommarens godaste hamburgare. Älgburgare på Gimårasten i Bräcke (där var det inget fel på råvarorna inte). 

”Jobb”igt…

Den 14 december arbetade sista dagen före jul, sedan var jag ledig fram till 10 januari.

Förra veckan jobbade jag varje dag tisdag-torsdag.

I går morse fick jag frågan om att jobba hela dagen, men eftersom Jonny var i Stockholm (kan inte lämna hundarna ensam så många timmar) och jag dessutom känner mig lite snuvig, så sa jag nej.

Sedan gick jag här hemma hela dagen och mådde dåligt. Jag har liksom inte riktigt vant mig vid att jag bestämmer själv. Jag FÅR säga nej när de ringer från jobbet. Jag behöver egentligen inte ha någon anledning alls att inte jobba. Men ändå känns det som om jag skolkar från skolan, som om jag gör något förbjudet när jag inte säger ja när jobbet ringer.

Jag vill ju inte säga nej för ofta heller för då kanske de slutar att ringa. Men jag säger oftast ja när de hör av sig. Jag vill ju jobba, men inte om jag inte mår bra.

Nu är det drygt ett halvår sedan jag sa upp mig, men jag har inte riktigt vant mig vid mitt nya liv ännu.

Att jag får bestämma och att jag inte behöver jobba om jag inte vill eller kan. Att säga nej utan dåligt samvete och utan prestationsångest är något jag måste öva på.

Önskar dig en bra tisdag. I dag skall jag lyssna på min bok medan jag städar lite här hemma.

Ensam hemma

I torsdags åkte Jonny till Hållen. 

Jag och hundarna stannade hemma i stan. Jag har jobbat hela veckan och Jonny vill komma igång med knivmakeriet. Han fick därför åka själv så att han i lugn och ro kan ställa iordning sin verkstad igen. 

Igår kom min gode vän Eva-Lena till mig på mat och fredagsmys.

Jag somnade sedan tidigt och klev upp sent i morse.

Nu är klockan halv elva och jag sitter fortfarande i morgonrocken och tittar på tv.

Om min son orkar och vill så skall jag ta ut honom på lunch om ett par timmar och sedan blir det en lugn lördagskväll i tv-soffan.

Tänkte egentligen ha en liten tjejträff hos mig ikväll, men jag var lite sent ute så de flesta var redan uppbokade. Vi får ta en raincheck på den kvällen vid ett senare tillfälle.

Nu skall jag klä på mig och ta hundarna på en promenad.

Vad skall du göra i dag?

Grattis Calle

I dag fyller sonen 32 år. 

Som alla år så förvånas jag över att mina barn blivit så stora. Hur gick det till? Var tog åren vägen?

Det känns som igår när Calle fyllde 5 år och önskade sig ett dataspel. 

Det hette Warcraft. Jag tog bussen in till stan i Östersund och köpte spelet till honom. När jag satt i bussen på väg hem igen så läste jag på baksidan av spelet att det var helt på engelska och att det var från 16 år.

Men herregud! Tänkte jag. Vad är det jag har köpt?

Men Calle blev överlycklig och han och kompisen Mattias spelade och spelade. Calle ropade då och då från datorn:- Mamma, vad betyder food? - Mat! Skrek jag tillbaks och pojkarna blev överlyckliga ….- de vill ha mat, skrek de och sprang tillbaks till datorn. 

Så fortsatte det dag efter dag och Calle lärde sig både att läsa och att förstå lite engelska så småningom. 

En dag satt det en lapp på väggen vid datorn. En liten lapp med små barnbokstäver som satt uppsatt med ett häftstift. Det var blandat stora och små bokstäver, bakvända d och s. THISISAGOODDAYTODIE, stod det. Calle hade fått odödlighetskoden till Warcraft av Mattias storebror, och den vaktade han med sitt liv. Den satt där på väggen och alla som kom hem till oss ställde sig och läste och undrade vad tusan ungen hade skrivit? This is a good day to die, var alltså det första han skrev. Före sitt namn och annat som barn gör innan de lär sig skriva på riktigt.

Det är sådana här historier jag kommer ihåg och det känns som hundra år sedan, samtidigt som det var alldeles nyss.

Grattis min fina Callekille på födelsedagen. Vi ses på onsdag. 

Jul och nyår

Julaftonen och juldagen firades med syster och svåger i ett gnistrande Hållen.

På annandagen åkte de hem och byttes ut mot Carl, Agnes, Knut och Natasha.

Vi hade lilla julafton på måndagskvällen. Vi rökte fisk, bastade, badade och hade julfest på loftet med grannarna. Inte samma kväll, men utdraget på fyra kvällar😄

De lämnade Hållen i fredags och i går (lördag) åkte vi till Rämshyttan i Dalarna för att fira nyår med Thomas och Gunnel och hennes bror och svägerska.

Det blev ett mysigt avslut på denna jul och detta år.

Nu har vi ätit nyårsdagsmiddag på MAX och är på väg till Hållen igen för att mysa ett par dagar till och för att städa bort julen.

Nästa år ser jag fram emot. Jag har några roligheter inplanerade och en del ny energi till nya spännande projekt. Det mest spännande kommer att hända i Juni❤️

Välkommen 2023!