onsdag 30 september 2015

Terapi

I dag har jag vart duktig.
Cyklat till Slavsta förskola och fått ett papper ifyllt av min chef. Cyklade sedan till Kamoillens förskola och fick samma papper underskrivet av mitt fackliga ombud.
Cyklade sedan och lade samma papper på brevlådan. Nu hoppas jag bara att inte Försäkringskassan motsäger sig min sjukskrivning utan ger mig lite pengar.
Efter lunchen så har jag suttit och lyssnat på P3-dokumentär och målat i min målarbok.
SWOSCH! sa det så hade det gått 90 minuter.
Jag lyssnade på "Fallet Linda Chen". Otroligt intressant och hemskt.
Under tiden hann jag färdigt en av mina många teckningar.
Det tar några timmar att fylla i varje teckning.
Det är skönt att försvinna bort från verkligheten en stund.
Nu skall jag hänga tvätt och göra andra verkliga saker.


Upp och ner, Ner och upp

Grisen gal inte i granens topp....
Men jag däremot ylade jag i min säng till framåt småtimmarna i natt.
Ont i knät och inga mediciner hjälpte.
Vet inte om det var cyklingen i går eller den lilla promenaden från bilen till bion, på ca 100 m, som gjorde att jag hade så ont i natt?

Varken Alvedon eller Citodon hjälper och här sitter jag med ett papper från Försäkringskassan som jag skall fylla i.
Ett papper med frågor om varför jag inte kan arbeta, som jag och min chef skall fylla i tillsammans.
Frågor som:
Beskriv ordinarie arbetsuppgifter.
Kan medarbetaren tillfälligt få andra arbetsuppgifter?
Finns det möjlighet att underlätta medarbetarens arbetssituation? mm mm
Jag kan inte ens cykla i 35 minuter och sedan gå på bio utan att sedan ligga hela natten och morgonen i värk.
Jag har inget liv.

Just shoot me!

tisdag 29 september 2015

Påslakan, bio och havregrynsgröt

Först klev jag upp kl 07.00 och bäddade sängen direkt.
Sedan satt jag vid datorn en stund och åt en bra frukost.
Klockan 10 cyklade jag 8 km och sedan åt jag en omelett till lunch.
Jag kollade på ett avsnitt av Grey´s Anatomy innan jag och Ludde åkte till Fyrishov och köpte påslakan av en tjej på Köp, sälj, skänkes.
Jättefina lakan som kostat 399kr/set på IKEA, gav jag endast 130 kr för två.
Det gillar jag.
Fiiiina lakan va?
Efter detta åkte vi raka vägen till Filmstaden och kollade på The Man From U*N*C*L*E.
Den var rolig och spännande.
Precis lagom tidsfördriv för sådana som oss.
Klicka på bilden så kan du kolla in trailern.
På vägen hem stannade jag och köpte ingredienser till en räksallad, men jag vet inte om jag ids laga någon mat i dag. Tror det får bli havregrynsgröt framåt kvällen.
Nu några fler avsnitt av Grey´s.
Jag är inne på tredje säsongen, sjunde avsnittet nu.
Vilket intressant liv jag lever va?
Nooot!
Tjingeling!



Lever du ditt liv genom en kameralins?

Denna bild har spridit sig viralt över hela världen.
Kan du se varför?
Alla på bilden tittar in i sina telefoner – förutom den äldre kvinnan som med ett leende bara står och tittar när skådespelarna går fram på röda mattan.
Bilden har fått många att tänka på hur vi lever våra liv och att vi allt oftare glömmer bort att leva för stunden.
”Vi håller på att förlora förmågan att uppskatta de viktiga ögonblicken”, twittrade fotografen Miguel Morenatti ut efter att han delat med sig av bilden och fått över 20 000 delningar.
Jag försöker mer och mer tänka på att INTE ha med min telefon överallt.
Jag vet att jag är en FB-nörd, men jag tar inte bilder på allt hela tiden.
T ex när jag såg en älg på vår tomt i Hållen förra helgen så sprang jag INTE och hämtade kameran.
Jag hämtade Ludde istället så att vi tillsammans kunde stå på balkongen och titta på den magnifika älgen som åt äpplen i vår trädgård.
Ni får ta mig på mitt ord att den stod där, utan bildbevis.
Det är precis som om det inte har hänt om man inte lägger ut en bild på Facebook och sedan får 100 likes.
Det är ju, inte bara lite, utan mycket, sjukt.
Jag gillade det här inlägget för jag blir faktiskt mer och mer irriterad över alla som sitter med sina telefoner när man skall umgås.
Jag tror att jag skall göra två sådana här hyllor att sätta både i stan och i Hållen.
Är det kaxigt det, eller?
Till helgen skall jag försöka att inte facebooka eller blogga på hela helgen.
Undrar om jag klarar det?
Undrar om jag kan få min man att göra detsamma?
Vi får väl se?


Soffpotatisarnas dag

Det är i dag det, men jag tog den i går jag.
Jag låg bara i soffan hela jävla dagen utan att röra mig ur fläcken.
Jag åt en liten påse godis och bakad potatis till middag.
FEL!
FEL!
FEL!
Jag såg säkert  sju avsnitt av Gray's och två långfilmer på raken på kvällen.
Jag får ont i hela kroppen när jag inte rör mig på en hel dag, hur kan folk göra så dag ut och dag in?
Soffpotatisa, menar jag?
Syntax Error! De Luxe!

I dag är en ny dag!
I dag skall jag kliva upp och bädda direkt sedan cykla och känna att jag lever igen,
Nä, inget mer soffpotatisa för min del, för jag mår skit när jag inte gör något.
Soffpotatisarnas dag!
Vem kom på den idén?
I dag vill jag komma ut och göra något. Röra lite på mig och träffa människor.

Du kan va soffpotatis!



måndag 28 september 2015

Today....

...i don't fel like doing anyting.
Vaknade tidigt av att mitt knä ville kliva ur sängen utan mig.
Upp och ta två alvedon.
Låg i sängen och spelade candy crush soda en stund.
Sedan kaffe och macka framför tv:n.
Fyra timmar senare sitter jag fortfarande framför dumburken och kollar mitt fjärde eller femte avsnitt av Grey's.
Jag har i allafall kommit ur morgonrocken men jag har inte borstat tänderna ännu.
Sängen är fortfarande obäddad och disken står i diskhon.
I dag orkar jag inte ens försöka må lite bra.
I dag vill jag bara att det skall bli kväll så att jag får lägga mig igen.
Jag har målat naglarna tre gånger nu på morgonen. Målat, tagit bort färgen, målat med ny färg, tagit bort osv...
Jag har inget liv, jag vet.
Samtidigt är det flyktingkatastrof och krig i världen och här sitter jag och tycker synd om mig själv.
Skäms på mig!!



söndag 27 september 2015

Jaha! Det var det det...

Fort var det gjort.
Helgen alltså.
Mysigt har vi haft. Ätit gott å snickrat å eldat.
Dasset blev jättebra, nästa vecka skall det målas.

Haft finbesök av fina killar.

Men nu åker vi hem igen.
I kväll drar Jonny till Luleå och jag blir gräsis igen.
Helgen är slut och en ny vecka börjar.
Tick tack
Tick tack.....

lördag 26 september 2015

Snickra, måla och äta

I dag skall det byggas här ute på landet.
Golv på dasset och täta väggspringorna med läkt.
Sedan skall allt bli vitt.
Vitt, vitt, vitt...
Jag skall inte bygga men däremot skall jag måla min stol som jag sågade itu förra helgen.
Vit, förstås 😀
Jag köpte en fin ljuslykta på XL bygg i går och två betongrosor, som också skall stå och pryda dasset.
Men det är långt kvar innan jag får styla på dasset.
Bygga och måla först, som sagt.

I eftermiddag kommer Lars, Ludwig och Calle upp hit.
Jag lovade dem Tjälaknul till middag men glömde att stoppa in köttet i ugnen i går.
Nu får jag pallra mig iväg till Kastbergs och hitta mig en annan köttbit.
Typiskt!!
Nu sitter vi bara i köket och njuter av att det är lördag och att vi är här.
Jonny står vid spisen, precis som det skall vara.

fredag 25 september 2015

Hur långt kan det vara?

Om jag parkerar på baksidan av Gränby, eller den nya framsidan, alltså där man pantar burkar och flaskor.
Sedan går man från parkeringen, in genom dörrarna, förbi rulltrappan, förbi TIGER och sedan tar man en vagn utanför Kvantum.
Inne i affären handlar du lite sallad, går sedan vidare ner till fiskdisken, slänger i ett paket ris på väg ner till frysdisken och två påsar broccoli.
Vidare ner till mjölken och sedan ut till kassorna via tvätt och diskmedlet.
Där tar gubben vagnen för att handla några öl på bolaget medan jag sakta sakta går tillbaks till bilen, Förbi Svensk fastighetsförmedling, förbi LIFE och Panduro, förbi Clas Ohlsson och sedan ut till bilen.
Hur långt har man gått då?
Min läkare frågade mig om jag kan gå 1 km?
Nä, sade jag då. Jag kan inte ens gå 500 meter.
Hur långt i sträcka kunde jag ha gått på Gränby i går?
Var det 1 km?, var det 500 m?.
Jag vet inte.
Jag vet bara att det var alldeles för långt.
Jag har legat med värk hela natten för att jag skulle handla lite mat.
Jag är inte ens 50 år och jag kan inte gå på affären och handla lite mat.
Detta är så sorgligt, så sorgligt, tycker jag.
Hur kan någon läkare tycka att jag INTE skall få en operation?
De skulle bara veta hur det är att inte kunna gå. Den känslan när varje steg du har tagit de senaste tio åren har varit aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj.........i tio år!
I dag skulle jag hälsa på mina barn och kollegor på jobbet men jag tar mig inte ens ut till cykeln.
I dag har jag ont. Idag är det en riktigt dålig dag.
I kväll skulle vi åka till Grönan för att kolla på Europe. Glöm det!!
 Vi skulle ta bilen för att jag skulle slippa gå, vi skulle sitta och lyssna i stället för att stå och titta men jag tar mig inte en meter i dag.
I dag känner jag mig som hundra år i bara söndagar.
Redo för nödslakt. Så här skall ingen behöva ha det.
Lite kaffe på det här så kanske jag mår lite bättre.

I kväll åker jag och Jonny till Hållen. Där mår jag alltid lite bättre.
I morgon skall solen skina och Jonny skall bygga på dasset.
Några av mina favoritpojkar kommer ut och det blir supermysigt.
Ja, det känns redan bättre.
Skriva är den bästa terapin.
God Morgon!





torsdag 24 september 2015

Min och andras verklighet.

Redan torsdag!?
Ja, tro det eller ej, men dagarna går faktiskt ganska fort ändå.
Trots att jag bara går hemma och drar benen efter mig, so to speak :)
I dag skall min man jobba hemma så då måste jag dras med honom hela dagen ....hehe...nä, det blir ju mysigt. Då kan vi luncha ihop han och jag.
Jag skall tona håret i dag och förbereda för lite gäster till lunch i morgon.
Vad skall jag bjuda på då då?
Jag får leta reda på något mumsigt recept.
Jag tror jag skippar cyklingen i dag, i alla fall  skippar jag att cykla i en mil. Det är lite tufft för mitt knä att cykla så långt. Det kanske blir en runda i Årsta, om det slutar regna :)
Ett par avsnitt av Grey´s går väl att avverka och så ett par timmar med målarboken så är den här torsdagen snart till ända.
Nu skall jag läsa de  hemska nyheterna som bara får ig att må piss.

JO! en sak till.
Knuts kompis Lucio Firpo och hans bröder åker till Lesbos i dag för att hjälpa flyktingar.
Om du vill stödja deras insats så kan du swischa pengar till dem på det här numret: 0763165534.
De var på P3 verkligheten i går.

Klicka på bilden för att lyssna på hela programmet!




onsdag 23 september 2015

Jag kan i alla fall cykla!

Jag har hittat en runda i stan som är något så när platt.
Eftersom jag inte kan cykla i uppförsbackar är det skönt att jag bor här i Uppsala och inte i San Fransisco.
Jag försöker cykla minst fem km/ dag.
Nu har jag hittat en bra runda som är på ca 10 km.
Jag cyklar lika fort som en idrottare joggar men det är bättre än att sitta kvar i soffan i alla fall.
Eller hur?
Det var lite blött att cykla i dag men det gjorde inget.
Sjysst musik i lurarna och sedan är det bara att trampa på.
Så skönt när man är hemma igen.
Ja! Jag vet, jag ska tona håret!

Höstdagjämning

I dag blir det höst på riktigt.
Det känns skönt, tycker jag. Jag gillar hösten.
Då slutar man att stressa över vädret och man kan ta på sin kläder igen. Inte för att man har kunnat springa naken speciellt mycket den här sommaren, men det är alltid skönt att ta på sig stövlarna och tjocktröjan så här på höstkanten.
Ända sedan jag var barn har jag älskat hösten. Det är då man startar om på nytt liksom. Egentligen borde vi fira nyår den sista september istället.
Jag har även ett jobb där man räknar skolår, istället för kalenderår. Detta gör väl också att jag känner som jag gör. Denna nystart blev verkligen annorlunda för mig. Inget jobb och bara ont. Men jag hoppas att det snart är färdigt, att jag snart får min operation och kan vara back in business inom kort.
Vi har verkligen haft en skön sensommar så nu ser jag fram emot en klar, vacker och solig höst.
Jag förstår inte de som inte bara älskar denna årstid?
Jag mår lite sämre där efter jul och nyår jag. Alltså januari och februari kan jag verkligen klara mig utan. Allra helst här nere i det gråa och trista Uppland. Ingen snö och bara grått och kallt. Huvva!
Men först en vacker höst och en härlig jul att se fram emot.
Denna höstdagjämning verkar inte bjuda på varken sol eller värme så jag vet inte riktigt vad jag skall hitta på i dag. Jag skall hjälpa Lars att sparka igång hans bil, vars batteri har dött, så mycket vet jag i alla fall.  Kanske fina Eva-Lena skall komma på en fika i em/kväll?
Borde kanske baka något då? Eller så svänger jag förbi Brantingbagaren.
Vi får se?
Klockan är bara halv åtta. Jag hinner nog fundera ut något.
GOD MORGON!
Höst i Hållen 2014.
Något dyster bild, men väldigt vacker.
Vi åkte en av alla de oändliga skogsvägar där uppe
och jag var bara tvungen att stanna och fota.





tisdag 22 september 2015

Tidsfördriv

I dag har jag varit på Panduro och inköpt en stycke målarbok och fina pennor.
Jag såg på nyheterna att detta är nya trenden och att detta stimulerar hjärnan.
DET är något som jag behöver just nu.
Efter snart tre säsonger av Grey´s Anatomy på endast några dagar så behöver min hjärna lite mer stimuli.
Detta är mindfulness mina damer och herrar, så nu skall jag börja måla.
Sedan, när boken är färdigfylld med färg så kan jag skriva fina saker i den och ha den kvar, eller ge bort.
KUL VA?!



Skäms Malou och TV4!!

Jag är inte lat.
Jag har inte dålig karaktär.
Jag är inte dum i huvudet.
Jag är inte äcklig.
Jag är överviktig för att det blir jag så fort jag inte håller mig till ca 1200 kalorier /dag.
En gång i tiden, när jag var lite yngre så var kanske lite av en frossare.
Käkade ofta godis och chips, men så är det verkligen inte i dag.
Jag äter för det mesta nyttig mat, mat med lågt fettinnehåll och mycket grönsaker men min kropp vill fylla de där fettdepåerna som en gång i tiden har varit fyllda så i dag är det jättesvårt för mig att gå ner i vikt.
De flesta av mina smala vänner äter godis var och varannan dag, bara som en liten parentes.
Jag kan inte röra på mig alls och det är ju en bidragande orsak till min övervikt förstås.

Hur är det då att vara tjock?
Ja, ibland är det jobbigt och ibland skiter jag i det.
Jag kan köpa kläder på vanliga affärer, jag har inte problem med min hälsa. Jag har alltså varken högt blodtryck eller risk för diabetes, för det har jag kollat.
I bland blir jag sur på mig själv när jag hittar snygga kläder som inte sitter snyggt på mig för att min mage putar.
Det är mest magen som stör mig faktiskt. Rumpan, låren och tuttarna struntar jag oftast i. Det är min tjocka mage som stör mig mest.
Med stör så menar jag ur snygghetsperpektiv.
Det är klart att mina trasiga knän skulle må bättre om jag kunde gå ner en 20 kilo ungefär, men det är som sagt inte så lätt.
Jag sitter INTE och äter onyttigt skit 24/7 som en viss Katrin Zytomierska satt i tv och sade i går.
Det är med anledning av den intervjun som jag vaknar och är så förbannad i dag.
Hur faan kan Malou bjuda in denna människohatare till tv?
Varför bjuder hon inte in en läkare, eller psykolog som vet vad de pratar om i stället?
Usch!
Jag blir så jävla arg och upprörd över hennes påståenden.
Ok! Tyck att det är äckligt och osexigt då, Jag tycker inte heller att alla människokroppar är vackra och sexiga men inte beror det på vikt.
Det beror oftast på vad man har för hållning. Hur man bär upp sin kropp.
Osexigt är oftast det som kommer ur en människas mun och det som kom ut Katarinas mun i går var allt annat än sexigt, vackert och kärleksfullt. Hur kan hon få sitta i tv och spy ur sin den ena skiten efter den andra.
Var inte detta hets mot folkgrupp?
 Ja, jag skulle vilja gå ner i vikt. Jag tror ingen fet människa vill vara fet. Men den vackra Stina Wolter som de tog som exempel igår är ju inte ens fet. Jag kan förstå om TV4 vill göra ett debattprogram för att hjälpa sjukligt feta människor, men det är verkligen inte fina Stina Wolter. Otroligt dumt att ta henne som exempel i gårdagens debatt på TV4!
Skäms Malou!
Skäms TV4!
Hellre överviktig
än skitviktig!


måndag 21 september 2015

Pimpad blogg

Nu har jag ändrat lite färger på min blogg.
Säg gärna till om du tycker att det blev bättre eller sämre.
Jag vill inte att det skall vara svårläst eller att det ser konstigt ut på något annat sätt.
Jag vill ju att du skall gilla min blogg och tycka om att komma hit och läsa.
Kram!

Kärlek och frisk luft

Många tycker nog att jag har det ganska bra när jag lunkar på här hemma.
Sjukskriven utan att vara sjuk, alltså feber och ont i halsen, låter ju ganska bekvämt kan jag tänka mig.
Kolla på film, cykla en tur i solen.
Ta bilen till något mysigt ställe och ta en fika, sitta i solen på vår innergård och bara njuta av den varma sensommaren.
Riktigt så är det ju inte och det förstår väl de flesta.
Jag har ju ont hela tiden och värken håller på att göra mig galen.
En annan sak som gör att man på alvar funderar på om man inte skall halta runt på jobbet ändå är PENGARNA!!
Inte fasen blir man rik av att gå hemma inte.
Detta är min lönespecifikation den här månaden.
Jag verkar få leva på kärlek och frisk luft en tid framöver.
Tur att jag gifte mig rikt...hahaha!

söndag 20 september 2015

Åh vad vi har varit duktiga i dag!

Jonny har rivit ur hela dasset. Han slet som ett djur.
Man byggde ordentligt förr i tiden. Allt satt med halvmeterslånga spikar.
Jonny slog och sågade, stönade och svettades.
Men till slut fick han ut all skit, rent ut sagt.
Nästa helg lägger han och Ludde nytt golv och fixar väggar och tak.
Allt skall målas vitt och när vi hittat rätt så köper vi en mulltoa.

Jag har lugnt stått bredvid och eldat upp en massa rat i den gamla dasstunnan.
Jag sågade också itu dagens loppisfynd.
Den skall bli vägghylla och bord när dasset är klart. Bilder kommer när allt är klart.
Det är skönt här ute på landet. Ingen stress och jäkt.
Man poar på i sin egen takt.
I morgon åker vi hem.
God kväll från mig och Jonny.


Tolbo gård

I dag har vi varit på utflykt.
Vi åkte till Tolbo gård, utanför Skärplinge, och handlade kött från deras gård. Enrecôte, rostbiff och nötfärs.
De hade även en gårdsloppis där vi köpte en stol och ett gammalt fönster som skall vara i vårt nypimpade utedass.
På vägen hem tänkte vi stanna och fika någonstans men allt var stängt så det fick bli kaffe och wienerbröd hemma i köket.
Nu skall vi jobba med att riva utedasset. I alla fall Jonny. Jag kan stå bredvid och hejja på.
Trevlig söndag!


lördag 19 september 2015

Åh vilken härlig känsla!

Jag drömde i natt att jag dansade.
Det var så roligt.
En man och jag dansade. Vi buggade, snurrade och jag flög över golvet utan värk och andra handikap.
Vilken härlig känsla.
Jag kunde böja mig, vrida mig och jag bara svävade runt i hans armar.
Det var jobbigt att vakna upp från dansen, halta ner i köket och ta en värktablett.
Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna dansa igen?


fredag 18 september 2015

En månad av sorg

I dag är det en månad sedan jag nåddes av det fruktansvärda beskedet att vår älskade Alle hade kört ihjäl sig.
Ofattbart och sorgligt till bristningsgränsen.
Det känns konstigt och hemskt att vi aldrig mer kommer att träffa denna härliga kille som både jag och Jonny tyckte så mycket om.
Jag läser hans sambo Fridas blogg varje dag. Hon skriver så fint om sin kärlek till Alle, om sin sorg och ilska över att han är borta.
WWW.theahenry.vimedbarn.se
Jag läser och gråter för hennes skull, hennes två barns skull, för min sons skull som mistat sin bäste vän och inte minst för min egen skull.
En månad av sorg och saknad.
En månad som gett mig anledning att fundera över min egen existens och som gett mig en spark i arslet att uppskatta och inte ta min egen familj för givet.
Efter Alles begravning gick jag hem och planerade min egen begravning.
Jag vill underlätta för min familj genom att redan ha allting bestämt.
Till veckan skall jag gå och köpa mig en fin bok och skriva ner alla mina tankar och önskningar till min egen begravning.
Där kan man ju sedan ändra allteftersom åren går. Jag kanske inte vill ha samma musik när jag är 80 år som jag vill ha om jag skulle dra vidare i morgon.
Ja, Alles bortgång har fått mig att inse att ibland går det fort. På några sekunder är allt förändrat.
Älskade Alle, jag hoppas du har det awesome där du är, även om du lämnade oss alldeles för tidigt.


torsdag 17 september 2015

Sovmorgon de luxe!

Somnade gott straxt efter klockan tolv i natt.
Somnade i min sköna säng i mitt favorithus på landet.
Efter en ganska lat dag med film och mys med sonen så hade jag ändå ganska ont i knät under dagen, men inget som hindrade mig från att somna gott.
Vaknade efter ett par timmar av att jag trodde att någon stod och stoppade knivar under min knäskål.
Jag vände och vred på mig men hittade ingen ställning som lindrade.
Det går inte att beskriva hur det är att vakna med värk som kommer från ingenstans och som inte går över hur du än gör.
Till slut är det bara starka värktabletter som hjälper mot den hemska smärtan.
Mina bästa kompisar just nu heter Citidon.
Klockan fem i morse kunde jag somna och nu vaknade jag.
Jag sover väl aldrig till 09.30 på dagarna. Sova bort halva dagen och man känner sig lat och onyttig resten av dagen.
Som tur är så ösregnar det i dag och då känner jag inte att jag borde vara ute på samma sätt som om solen hade gassat i dag.
Jag vet, jag borde lyssna på min kropp och tillåta mig att vila om det är det jag måste. Men för mig är det svårare än så.
Men dessa tabletter gör att jag bara domnar bort och all värk försvinner i några timmar och det är så skönt, så värt att sova bort hela morgonen.
God morgon/ förmiddag då!

onsdag 16 september 2015

Sjukskriven

Vad gör du hela dagarna då?frågar folk.
Ja, vad gör jag?
Jag vaknar allt mellan klockan 06.00 och 09.00.
Det beror lite på hur bra jag har sovit på natten.
Jag lägger mig i vettig tid, inte senare än 23.00 brukar det bli.
Jag surfar och dricker kaffe när jag vaknar på mornarna.
Jag gör mina övningar som läkaren har rått mig till och sedan brukar jag sticka ut och cykla.
I dag blev inget som vanligt för jag cyklade i en mil i förrgår, vilket gjorde att jag jag hade skitont i mitt knä i går. Försökte ändå cykla men det var dumt. Efter tre kilometer fick jag lägga av och då åkte jag hem och tog en Citodon, vilket gjorde att jag sonade i soffan.
Sov i 1½ timme och detta gjorde att jag inte kunde somna i går kväll.
Somnade runt 02.30 och sov till 08.30 och jag är fortfarande trött.
I dag blir det ingen cykling för i dag skall jag och Ludde åka till Hållen.
Vi skall äta gott och ha filmmaraton.
Vi skall se alla fyra filmerna Pirates of the Caribbean och mumsa gott gotti gott gott.

Vi skall även cykla runt i byn och, om jag kan, gå bakom uthuset och kolla om det finns någon svamp i skogen.
På fredag kommer Jonny med tåget till Tierp och när jag hämtar honom så skjutsar jag dit Ludde så att han kan ta tåget hem till Uppsala och vara hemma på helgen.
Det blir mysigt att fly från stan och åka upp dit med Ludde.
Men åter till hur det är att vara sjukskriven då.
Jo, men det går rätt bra faktiskt. Jag är inte så deppad som det låter här på bloggen ibland. Jag är ju egentligen jätteglad att det äntligen händer något på knäfronten.
Jag kan ju inte gå och ha så här ont längre. Det är skönt att kunna vila när jag vill, cykla och gå så mycket jag kan och orkar, kolla på tv och surfa runt på datorn.
Dagarna går rätt fort och det är bara ibland som jag dör av tristess. För det mesta är jag glad och positivt inställd till min nuvarande livssituation.
Jag cyklar och hälsar på mitt jobb då och då och jag fina arbetskamrater som stöttar mig.
Det känns jättebra.
Att jag fortfarande blir räknad med där borta är viktigt för självkänslan.
Nu skall jag planera mat för mig och Ludde i två dagar och sedan för mig och Jonny i två.
Det är skillnad på vad mina olika män tycker är lyxigt käk nämligen :)
Jonnys prislapp blir oftast mycket dyrare och Luddes kaloriinnehåll blir allt för hög för mig. Som den kock han är så lagas all mat med fullgrädde och fetaste créme fraichen, men jag skall försöka hålla ner fettinnehållet när vi handlar i dag.
Det är svårare att hålla igen på maten  när man är hemma så här, än vad jag trodde.
Jag trodde jag skulle kunna gå ner i vikt plättlätt när jag blev sjukskriven men mitt gamla jag dyker upp oftare här hemma och jag slarvar med måltiderna, tar genvägar och planerar för dåligt.
Jag har nu gått upp sex kilo på fem månader.
Det var inte riktigt så det skulle vara.
"Sluta stoppa in i munnen" sa min läkare till mig. Hahaha.....om det bara vore så enkelt ändå.
Så säger den som aldrig varit överviktig, den som aldrig haft ett dåligt och sjukt förhållande till mat.
Det är som att säga till en heroinist att det är väl bara att sluta köpa skiten. Nej, tyvärr är det ju inte så enkelt.
Att vara matmissbrukare är svårare och ligger mycket djupare än så.
För min del tror jag att mycket ligger i min barndom, att det sällan fanns mycket mat hemma. Inte så att vi svalt, herregud nej, men det fanns aldrig något i överflöd. man fick aldrig äta hur mycket man ville av någonting. Det fanns sällan det där lilla extra när det bara var vi familjen hemma. När vi hade gäster slogs det på stort men då inkluderades sällan vi barn.
När jag flyttade hemifrån och tjänade egna pengar började jag frossa istället.
Mitt kylskåp har aldrig varit tomt sedan dess.
Har jag inte minst fyra smörgåspålägg hemma, eller frysen fylld med bröd, kyckling, fisk och kött, fruktskålen full med frukt och grönsakslådan full med grönsaker hela tiden, så har jag ingen mat hemma.
Jag lagar alltid för mycket mat och jag har lagat för lite om inte hälften blir kvar i grytan efter middagen.
Jag vet att det sjukt och det måste ju komma någonstans ifrån.
Ja, men herregud vilket långt blogginlägg det blev, om hur det är att vara sjukskrivet.
Då kan jag ju också bara tillägga att man tänker jävligt mycket när man går ensam hemma hela dagarna :)
Kram och trevlig onsdag till dig från mig.





tisdag 15 september 2015

Jag vill ha min kropp ifred.

Jag är en kvinna och jag har en kropp.
På min kropp råkar det sitta en rumpa, en slida och två bröst.
Jag är en kvinna och heterosexuella män tycker att en kvinnas kropp är sexig.
Inte just min kropp kanske, men en gång i tiden var även jag ung och vacker ;)
Jag är född till att täcka över min kropp för att inte attrahera männen.
Om män får se för mycket av en kvinnokropp så kan de inte behärska sig, eller vad?
Läser just i tidningen om politiker ( ej i Sverige) som tycker att kvinnor som klär sig i korta kjolar och tajta byxor uppmanar till våldtäkt?! Då får man skylla sig själv!! Detta har jag även förstått att svenska domare tycker.
Alltså sluta lägg ansvaret på oss kvinnor.
Detta är ett problem som ligger hos männen, hos de sjuka män som utför dessa vidriga handlingar.
Våldtäkt är dessutom inte en sexuell handling utan en våldshandling.
Våldtäkt har med våld och makt att göra inget med kåthet och sex.
Läser inte världens politiker tidningar och psykologers utredningar?
Kvinnors kroppar skall skylas över och täckas annars får vi skylla oss själva.
Jag blir så upprörd och ledsen när jag ser att man kan köpa små toppar i storlek 122 på våra varuhus.
Små flickor utan byst skall skyla sina små bröstvårtor men pojkarna kan visa sina?
Vi lär våra småflickor att deras kroppar är något fult och skamligt innan de ens har börjat skolan.
Det var inte så när jag var barn.
Jag vet att pedofilerna har större svängrum nu med de sociala medierna och jag tycker inte att man skall lägga ut nakenbilder på sina småbarn på FB eller sina bloggar just av den anledningen.
Men jag tycker att det är förjävligt att det skall vara så.
Denna bild publicerades i Östersunds Posten 1973. Jag är 7 år. Detta skulle aldrig funka i dag. Det skulle bli ramaskri om UNT skulle lägga ut den bilden.


Grey's Anatomy

Jag är nog den enda kvinnan på jorden som aldrig har sett ett enda avsnitt av den här serien.
Serien som mina kollegor och kompisar inte kan vara utan.
Efter en säsong och ett avsnitt in i andra kan jag hålla med dem.
Nu är jag också fast.
Nu har jag nästan nio säsonger kvar att se fram emot.
Alla finns på ViaPlay.
Nästan hundra avsnitt att slösa min tid på . Hundra timmar av verklighetsflykt.
Det blir bra det.
I dag regnar det dessutom.
Undra hur många avsnitt jag hinner med i dag då?

måndag 14 september 2015

Min familj

Den senaste tiden har gjort att jag funderat mycket på mig, mitt liv och min familj.
Vi tar ofta varandra förgivet jag och min man, vi och våra barn.
Vi tänker att vi kan göra saker sedan och lite senare.
Vi kanske inte alltid talar så vänligt till varandra och vi gnäller på varandra över skitgrejer ibland, ganska ofta.
Det är inte ofta vi i min familj bråkar om stora viktiga frågor därför känns det ju värdelöst  att sjabba om skitsaker.
Men vi älskar varandra massor och DET berättar vi för varandra hela tiden.
Om någon mår dåligt så finns hela familjen där 100%. 
Jag älskar er!!





Där försvann han i rök å damm

Nu drog Jonny på resa igen.
En vecka i Luleå så ses vi på fredag igen.
Det är tydligen så det kommer vara framöver ett tag.
Han är borta på veckorna och hemma på helgerna.
Vi lever lite olika liv nu, jag å gubben.
Han har fullt upp med nytt jobb och resor, han är duktig och viktig medan jag inte kan göra någonting, jag är ingen.
Det lät deprimerande, men det är precis så jag känner.
Något måste hända med mitt liv, inte bara en knäoperation utan något annat.
Byta jobb eller utvecklas på något sätt.
Jag trampar vatten nu.
Jag kommer ingenstans.
-släng dig ut och pröva vingarna, säger folk. 
Ja men visst! Självklart! Om jag bara visste vilket stup jag skall slänga mig ut ifrån.
Äh! Tillbaks till början. Nu åkte Jonny och han kommer tillbaks på fredag.
Trist!


söndag 13 september 2015

Söndagskväll

Har cyklat 7 km i dag. Det är det enda nyttiga jag gjort på hela dagen.
Annars har jag bara latat mig.
Kollat på film och gjort en god middag.
Nu har jag tänt lite ljus omkring mig och jag känner mig lite nere.
Det är konstigt att inte gå till arbetet.
Det känns som om mitt liv har tryckt på paus och jag vet inte när jag kan trycka på play igen.
I morgon skall jag cykla igen och jag tänkte baka mandelkubb.
Jag skall börja brodera på min kudde som jag köpte på Myrorna förra veckan.
Jag har inte handarbetat på nästan 20 år så ett stort korsstygnsbroderi blir en bra start för en nybörjare som jag.
Jag måste ta mig an något på dagarna innan jag dör av tristess.
Jag skall också köpa hobbyfärger och måla vår spegel som hänger över soffan.
Vi behöver en färgklick här hemma.
Betongkrokar skall också inhandlas så att jag kan få upp lite tavlor och foton på väggarna här hemma.
Just nu är allt så opersonligt, vem som helst kan bo här för det finns inget som visar att just jag och Jonny bor här.
Tankar som vandrar en söndagskväll som denna.
God kväll!

Kulturnatten

I går kulturade vi alldeles lagom.
Vi var på Broströms café och tittade på Nicks konst och jag åt en underbar Keylimepaj och drack en latte.
Nicks tavla Winter Owl var redan såld så nu har jag beställt en annan av honom.
Han skall göra en tavla speciellt till mig.
Jag är superlycklig för det.

Vi cyklade till Botaniska och gick in på Tropiska växthuset.
Där fanns underbart vackra växter samt en konstutställning.
Vi åt lunch på Hugo W. En skaldjursgryta "to die for". Har ni aldrig varit på Hugo W så är det något som jag starkt rekommenderar. Supermysigt!

Klockan 18.00 fick träffa läkaren och han var supertrevlig och jätteduktig.
Han ryckte och drog i mitt knä så efter det besöket var det färdigcyklat för min del.
Vi tog oss ändå till resecentrum för att kolla på lite Le Parcour. Innan vi landade på Park Inn för lite skön jazz.
Kvällen avslutades med goda vänner på Katalin.
En mysig kulturnatt blev det trots lite regn framåt natten.