Jag passar på att vila den här veckan för nästa är det fullt ös, medvetslös igen.
Orkar jag inte så får jag väl ringa till min vårdcentral igen då och klaga och bli sjukskriven igen. Då har jag i alla fall försökt att arbeta.
Så tänker jag.
Jag blir ganska psykiskt dålig när jag går här hemma också. Gråter för minsta lilla och mår allmänt kasst i själen. Det är väl mest ovetskapen som gör att jag mår dåligt. Hade jag kunnat göra upp en plan på hur allt skulle gå till så hade jag mått betydligt bättre.
Att gå här utan att veta håller på att göra mig tokig.
I dag skiner solen!
Det var otroligt deprimerande att ta min promenad i ösregn i går.
I dag hoppas jag på att få lite D-vitamin på skallen. Det kanske gör att man kan tänka klart igen.
Med dessa ord önskar jag dig en bra tisdag och passar på skicka med en affirmation.
Jag är modig och stark,
och lever mitt liv som jag själv vill
och lever mitt liv som jag själv vill
Ingen annan än vi själva är den som kan ta de yttersta besluten för hur vi ska leva våra liv. Och när Du har modet och styrkan att själv ta dessa beslut blir Du också i full kontroll över livet. Så låt dagen idag bli den dag då Du tar mod och styrka för att leva Ditt liv, precis just så som Du helst vill. Inget annat sätt...
2 kommentarer:
Man måste tänka att det finns dom som har det mkt värre. Det finns patienter som har kronisk smärta år efter år. Det är många i operationskön. Det är politikerna som vill ha det så här. När jag läser din blogg (sporadiskt) så känns du inte som en särskilt munter person som du själv tycker. Tvärtom verkar du ha mkt som är jobbigt. Sjuk hur ofta som helst. Kanske dags att se över vad som gör det så? Angående din vikt så är det många följdsjukdomar kopplade till övervikt som du vet. Det är för den sakens skull du ska gå ner i vikt. En annan sak som slår mig är att du verkar curla dina barn galet mkt. När gör du något för bara dig? Du verkar också beroende av din man. Att man är kär är en sak men man måste ha en egen identitet och klara av att vara ensam, måste trivas med sig själv.
Hoppsan! Det var ord och inga visor det ;)
Ja, så kan jag ju också uppfattas av någon som inte känner mig. Jag är lite bortskämd med att få bara positiv feedback på min blogg så varför inte få lite kritik av någon som inte har en aning om hur längesedan det var jag skadade mitt knä och som inte har en aning om min relation till varken mina barn eller min man. Intressant tycker jag. Välkommen till min blogg!
Skicka en kommentar