Vänner

I lördags, på festen, var det någon som sa: Tänk vad roligt att du och Nina fortfarande hänger i hop.
Ja, tänkte jag. Det är verkligen jätteskoj.
I 37 år har vi varit kompisar. Det finns ingen som vet så mycket om mig som Nina. Jag kan aldrig bli osams med henne för hon vet för mycket *blink blink*
Att ha en vän som man kan prata med om allt, precis allt. Det är inte alla förunnande.
Att det finns någon där ute i världen som tycker att det är lika roligt att träffa mig som jag henne, är väl helt fantastiskt.
Hon skulle ta emot mig med öppna armar vad som än händer mig och när som helst på dygnet.
Det finns ingen prestige mellan oss. Henne kan jag släppa in i mitt hem utan att ha städat, hon får ta mig med eller utan dammtussar.
Vi kan både skratta och gråta tillsammans men framför allt så kan vi vara tysta tillsammans. Det uppstår aldrig pinsam tystnad mellan oss. Jag och Nina har gjort allt tillsammans, bytt killar,blivit fulla första gången tillsammans och rökt första gången, åkt moped och EPA-traktor, blivit vuxna ihop och skaffat barn och familj nästan samtidigt.
Det enda vi aldrig har gjort är att semestra tillsammans bara jag och hon. Det skulle jag vilja göra. En vecka eller en långhelg tillsammans bara jag och Nina.
Vi skulle ha galet roligt, det är jag säker på.
Tack fina Nina för att du finns <3