fredag 14 mars 2014

Kommentaren

Jag fick en lite annorlunda kommentar på min blogg igår.
Det är väl sådant som man får räkna med när man lägger ut sig själv på internet, men detta kändes så fel.
En främmande människa som sporadiskt läst min blogg under några minuter och som fick denna bild av mig.
Tänk så tokigt det kan bli, men lite roligt också. Hur man kan uppfattas av andra fast man tycker att man skriver ärligt.
När jag skriver min blogg så tänker jag bara att det är ni dom känner mig som skall läsa. Att någon främmande människa skulle ha intresse av att läsa och kommentera har inte ens slagit mig.
Så kan det gå.

Man måste tänka att det finns dom som har det mkt värre. Det finns patienter som har kronisk smärta år efter år. Det är många i operationskön. Det är politikerna som vill ha det så här. När jag läser din blogg (sporadiskt) så känns du inte som en särskilt munter person som du själv tycker. Tvärtom verkar du ha mkt som är jobbigt. Sjuk hur ofta som helst. Kanske dags att se över vad som gör det så? Angående din vikt så är det många följdsjukdomar kopplade till övervikt som du vet. Det är för den sakens skull du ska gå ner i vikt. En annan sak som slår mig är att du verkar curla dina barn galet mkt. När gör du något för bara dig? Du verkar också beroende av din man. Att man är kär är en sak men man måste ha en egen identitet och klara av att vara ensam, måste trivas med sig själv.






4 kommentarer:

  1. Å jag skrev en jätte lång kommentar ang.detta i morse...som bara är borta...! Det jag skrev var väl ungefär så här att: Det är ju så att denna människa inte känner dej...fortsätt att skriva om ditt liv....ska man ha åsikter om vad någon skriver på sin blogg så ska man faaan inte vara anonym....kolla upp hens IP adress....vem bestämmer vad som är curling för vem....Satan vad arg jag blev nu! Mest arg över att det var anonymt skrivet! Att ha olika åsikter är ju bra och utvecklande tycker jag...men man ska våga stå för dessa också! Kram på dej! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta svarade jag den anonyme:
      Hoppsan! Det var ord och inga visor det ;)
      Ja, så kan jag ju också uppfattas av någon som inte känner mig. Jag är lite bortskämd med att få bara positiv feedback på min blogg så varför inte få lite kritik av någon som inte har en aning om hur längesedan det var jag skadade mitt knä och som inte har en aning om min relation till varken mina barn eller min man. Intressant tycker jag. Välkommen till min blogg!

      Radera
  2. Åh hoppsan Kerstin...:/ För att inte tala om alla svältande barn och krig och elände och Ukraina och Stor Ensos barnarbetare och..... Allt är ju för tusan relativt och knappast svart eller vitt..!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så Marina. Det finns mycket här i världen som är värre än ett trasigt knä. Spik i foten t ex.

      Radera