Sjukskriven

Vad gör du hela dagarna då?frågar folk.
Ja, vad gör jag?
Jag vaknar allt mellan klockan 06.00 och 09.00.
Det beror lite på hur bra jag har sovit på natten.
Jag lägger mig i vettig tid, inte senare än 23.00 brukar det bli.
Jag surfar och dricker kaffe när jag vaknar på mornarna.
Jag gör mina övningar som läkaren har rått mig till och sedan brukar jag sticka ut och cykla.
I dag blev inget som vanligt för jag cyklade i en mil i förrgår, vilket gjorde att jag jag hade skitont i mitt knä i går. Försökte ändå cykla men det var dumt. Efter tre kilometer fick jag lägga av och då åkte jag hem och tog en Citodon, vilket gjorde att jag sonade i soffan.
Sov i 1½ timme och detta gjorde att jag inte kunde somna i går kväll.
Somnade runt 02.30 och sov till 08.30 och jag är fortfarande trött.
I dag blir det ingen cykling för i dag skall jag och Ludde åka till Hållen.
Vi skall äta gott och ha filmmaraton.
Vi skall se alla fyra filmerna Pirates of the Caribbean och mumsa gott gotti gott gott.

Vi skall även cykla runt i byn och, om jag kan, gå bakom uthuset och kolla om det finns någon svamp i skogen.
På fredag kommer Jonny med tåget till Tierp och när jag hämtar honom så skjutsar jag dit Ludde så att han kan ta tåget hem till Uppsala och vara hemma på helgen.
Det blir mysigt att fly från stan och åka upp dit med Ludde.
Men åter till hur det är att vara sjukskriven då.
Jo, men det går rätt bra faktiskt. Jag är inte så deppad som det låter här på bloggen ibland. Jag är ju egentligen jätteglad att det äntligen händer något på knäfronten.
Jag kan ju inte gå och ha så här ont längre. Det är skönt att kunna vila när jag vill, cykla och gå så mycket jag kan och orkar, kolla på tv och surfa runt på datorn.
Dagarna går rätt fort och det är bara ibland som jag dör av tristess. För det mesta är jag glad och positivt inställd till min nuvarande livssituation.
Jag cyklar och hälsar på mitt jobb då och då och jag fina arbetskamrater som stöttar mig.
Det känns jättebra.
Att jag fortfarande blir räknad med där borta är viktigt för självkänslan.
Nu skall jag planera mat för mig och Ludde i två dagar och sedan för mig och Jonny i två.
Det är skillnad på vad mina olika män tycker är lyxigt käk nämligen :)
Jonnys prislapp blir oftast mycket dyrare och Luddes kaloriinnehåll blir allt för hög för mig. Som den kock han är så lagas all mat med fullgrädde och fetaste créme fraichen, men jag skall försöka hålla ner fettinnehållet när vi handlar i dag.
Det är svårare att hålla igen på maten  när man är hemma så här, än vad jag trodde.
Jag trodde jag skulle kunna gå ner i vikt plättlätt när jag blev sjukskriven men mitt gamla jag dyker upp oftare här hemma och jag slarvar med måltiderna, tar genvägar och planerar för dåligt.
Jag har nu gått upp sex kilo på fem månader.
Det var inte riktigt så det skulle vara.
"Sluta stoppa in i munnen" sa min läkare till mig. Hahaha.....om det bara vore så enkelt ändå.
Så säger den som aldrig varit överviktig, den som aldrig haft ett dåligt och sjukt förhållande till mat.
Det är som att säga till en heroinist att det är väl bara att sluta köpa skiten. Nej, tyvärr är det ju inte så enkelt.
Att vara matmissbrukare är svårare och ligger mycket djupare än så.
För min del tror jag att mycket ligger i min barndom, att det sällan fanns mycket mat hemma. Inte så att vi svalt, herregud nej, men det fanns aldrig något i överflöd. man fick aldrig äta hur mycket man ville av någonting. Det fanns sällan det där lilla extra när det bara var vi familjen hemma. När vi hade gäster slogs det på stort men då inkluderades sällan vi barn.
När jag flyttade hemifrån och tjänade egna pengar började jag frossa istället.
Mitt kylskåp har aldrig varit tomt sedan dess.
Har jag inte minst fyra smörgåspålägg hemma, eller frysen fylld med bröd, kyckling, fisk och kött, fruktskålen full med frukt och grönsakslådan full med grönsaker hela tiden, så har jag ingen mat hemma.
Jag lagar alltid för mycket mat och jag har lagat för lite om inte hälften blir kvar i grytan efter middagen.
Jag vet att det sjukt och det måste ju komma någonstans ifrån.
Ja, men herregud vilket långt blogginlägg det blev, om hur det är att vara sjukskrivet.
Då kan jag ju också bara tillägga att man tänker jävligt mycket när man går ensam hemma hela dagarna :)
Kram och trevlig onsdag till dig från mig.