Tandläkaren, vernissage samt hitta balans i vardagen.

 I går bet jag bort en bit av en tand. Så jäkla typiskt!! Mina jävla skittänder som går sönder så fort jag äter något annat än gröt.....typ! Inte riktigt sant, men nästan.  Nå i alla fall så ringde jag till tandläkaren i morse när de öppnade kl 08.00. -Vi har ett återbud nu, sa de. -Kan du vara här om 15 minuter, alltså 08,20. Jag satt i morgonrocken och drack kaffe, men ok då svarade jag och rushade iväg. Jag sladdade in på parkeringen vid Årsta Centrum kl 08.21 och kl 08.45 hade jag en nylagad tand. Snacka om snabba ryck! I bland går det fort minsann. Min visdomstand som de skall dra ut har jag gått med i ett år nu och äntligen har jag fått en tid, om två månader!!! Men skit i det, den här gången gick det ju ruskigt snabbt i alla fall. 

Kl 12 skall jag träffa en fd kollega och hennes syster. Vi skall äta lunch och sedan gå på vernissage på Uppsalas konstnärsklubb (klicka på länken) där bla Stina Wolter ställer ut nu och  till den 12 februari. Eftersom jag följer henne på Instagram så har jag sett när hon har arbetat med flera av de verk som hon nu ställer ut. Jag tycker hon är helt fantastisk konstnär och människa. Jag gillar henne skarpt.

Det skall bli skoj att träffa Cecilia igen också. Vi hat knappt sets sedan hon slutade arbeta förra våren. Vi jobbade väldigt tajt de två sist åren innan vi båda slutade. Jag kommer hela tiden tillbaks till förskolan, men det gör inte hon så det skall som sagt bli skoj att träffa henne igen. 

I går startade min kurs "Hitta balans i vardagen" som min kurator anmälde mig till. Jag och sju andra människor skall träffas fem gånger och lära oss en massa bra saker om oss själva och förhoppningsvis hitta verktygen till att kunna må lite bättre. Första träffen var väldigt bra, tycker jag och jag ser fram emot nästa gång. Jag tycker själv att jag börjar hitta en bra balans i vardagen, balans mellan att arbeta och att inte arbeta. Det är fortfarande så att jag får dåligt samvete när jag inte jobbar, men om jag har saker att göra, som i dag, då mår jag bättre. Då är det lättare att säga nej när jobbet ringer och frågar om jag kan jobba. I bland kanske jag inte vill jobba helt enkelt, men då säger jag aldrig nej. Då känner jag mig lat och taskig. Jag vet ju hur det är på jobbet när folk är sjuka och det inte finns vikarier. Att säga nej för att jag inte vill känns inte ok då, även fast jag får. Ingen människa skulle ju veta om jag har dagen uppbokad eller ej.