Jag skall inte summera dessa 32 år här och nu för det skulle inte få plats i ett blogginlägg.
Inget som någon skulle orka läsa i allafall.
Men jag kan hålla med om något som Jonas Gardell sagt om honom och Mark.
Om man tar två degklumpar i olika färger och sätter dem bredvid varandra och sedan börjar man knåda ihop dem.
I början är det ganska lätt att se de två olika färgerna i den stora degklumpen, men så småningom blir det svårare och svårare att skilja de båda färgerna åt.
Efter 32 år har vi blivit en enda färg tillsammans. Det är nästan omöjligt att se vem som är du och vem som är jag. Vi har stött och blött våra liv och våra åsikter. Vi har samsats och kompromissat, vi har gett till varandra och tagit från varandra. Nu går det mesta i en stilla lunk, vi har stångats färdigt för längesedan. Våra åsikter går sällan isär och gör dem det så handlar det bara om futtiga saker.
I dag firar vi 32 årig bröllopsdag utan fuzz.
En stilla middag i Hållen dagen innan midsommar. 1990 var den 23/6 på midsommardagen istället.
Åren går, tiderna ändras, men vi tycks bestå. Vad det beror på vette gudarna? Kärlek kanske?
Älskar dig min man❤️