Nu märks det verkligen att hösten är här. Det gick fort från 25 grader varmt till 10. Bara på ett par veckor förändrades allt, men det är väl så det brukar vara. Skillnaden för mig är att jag inte har någon ångest över att sommaren är över och att nu väntar en lååååång och grå höst och vinter. Jag ser fram emot hösten och vintern, längtar efter härliga dagar här hemma och sköna helger i Hållen. Vi har fortfarande en hel massa att göra där ute, men om vi tar en sak i taget så löser det sig nog. Annars får vi ta resten till våren.
På fredag kommer syrran hit, hon skall operera sin höft på Löwenströmska på tisdag och jag skall skjutsa henne till och från, men först skall vi ha en mysig helg tillsammans. Tänkte först att vi skulle stanna i stan och gå på Kulturnatten, men hon kan ju inte springa runt i stan på kryckor, så jag tror att jag häller in henne i bilen och drar till Hållen istället. Men först skall jag på begravning på fredag, det kommer bli jobbigt men absolut jättevackert, tror jag. På fredag är det dessutom tre år sedan vi hade begravning på Ludwig, så att det kommer kännas i hjärtat är jag helt övertygad om.
Jag skall också jobba lite i veckan. I morgon och på torsdag. De frågade i morse om jag kunde jobba i dag också, men i dag har jag andra planer tyvärr, så jag sa nej... Jag får dåligt samvete när jag säger nej till jobb för jag vet hur tufft det blir för de som jobbar om de inte får någon vikarie. Fast egentligen var det första gången som jag sa nej i morse. Jag har sagt ja varje gång de ringt annars. Men mina planer blir så futtiga i jämförelse med deras arbete, tycker jag. Det är väl därför som jag får dåligt samvete, antar jag.
Hösten är härlig, men också sorglig. Den 24 augusti är Luddes dödsdag, 13 september begravdes han, 13 oktober är hans födelsedag (i år skulle han fyllt 28 år). Dessa dagar följer med mig varje år och det kommer de att göra i resten av mitt liv antar jag. Svåra minnen som dyker upp och som jag lever med hela tiden. Så kommer Knuts födelsedag 2 november och då är han ju också saknad, för att inte tala om julen. Vid varje familjesammankomst så fattas han oss, förstås.
Mina planer i dag är att packa upp, tvätta, handla, långpromenad med hundarna, åka till minneslunden, laga mat och bara landa här hemma. Det är jätteroligt att åka iväg, men ju äldre jag blir, desto mer hemmakär blir jag. Längtar efter gubbe och hundar, min säng och våra rutiner så fort jag åker bort. TANTVARNING ALLERT!!! haha....eller?!
Men det är roligt att åka upp till Östersund och bara vara, så som jag var i helgen. Min hemstad som är så otroligt vacker och som jag saknar. Jag kan alla vägar och hus, känner till alla platser. Det blir ett lugn i kroppen när jag kommer hem. Men nu har jag bott 21 år här i Uppsala, så när jag jag kommer hit så kommer jag ju också hem och får ett annat lugn i kroppen. Jag tänker ibland att vi kanske skulle flytta upp igen, men nää. Det är för kallt och jag vill inte flytta ifrån mina barn. Jag har mitt liv här nere nu och därför är det roligt att kunna åka upp ibland, som jag gjorde i helgen. Vi måste åka upp oftare bara. Kanske bo på hotell och bara flanera runt i denna vackra stad. Det är också i Östersund som jag de flesta vännerna. Några av dem, nästan alla faktiskt har jag fått träffa nu i sommar. Alla utom ett par, men de kommer till oss i Hållen om två veckor. Då skall vi äta surströmmig och bada & basta. Det kommer bli jättetrevligt. Längtar redan.
Önskar dig som läser en bra dag från mig. Här kommer några random bilder från mitt bildarkiv, börjar med en bild från vackra Östersund <3
