Sitta och sova

Har haft spänningar i låret och sendrag hela natten.

Ingen medicin hjälper, ingen som jag får i alla fall. Stesolid hjälper men läkaren tyckte att den var för stark och beroendeframkallande så jag får Diklofenak intravenöst istället, det hjälper en kvart sedan är det samma skit igen.

De sista timmarna har jag fått sitta och sova med benen över sängkanten och lutat mig på ett uppfällt ryggstöd.

Jag längtar hem nu. Kl 12 blir jag utskriven.

Killen bredvid mig snackar i sömnen.

Nyss sa han:- Tjena Maggan! Vad gör du här? Vill du ha ketchup?

Protesen

Läkaren kom just förbi med mina röntgenbilder.

Allt ser jättebra ut.

Protesen sitter där den ska och det kommer att läka perfekt, sa han.

Bilderna skall jag laminera in och spara ifall jag skall flyga till något land där man inte talar engelska.

När det piper i tullen kan jag visa mina bilder. Så får jag förhoppningsvis komma in i landet.

Värk

Jag har fött tre barn utan bedövning. Jag har haft ständig värk i mitt knä i snart tio år.

Jag har opererat min båda ögon och gjort en titthålsoperation i mitt högra knä.

Jag trodde jag visste vad värk var.

Det gjorde jag INTE!

Inte förrän i natt och i morse.

Då fick jag erfara vad värk var.

Hade jag vetat hur ont jag skulle ha efter operationen så vette tusan om jag hade gjort den.

Låret på det opererade benet krampade i flera timmar. Inget morfin hjälpte.

Kl 02.00 fick jag Stesolid och Morfin intravenöst.

Känslan när smärtan lättade var obeskrivlig.

Nu går jag på morfin i tablettform. T om sjukgymnasten låter mig vara ifred och vila för hon läste i journalen hur ont jag har/haft.

Jag har varit uppe på och gått två gånger sedan i går kl 19.

Mitt sår tokblöder så fort jag rör mig.

Nä fy faan.

Det här med att byta en knäled var ingen dans på rosor inte.

 

Som en kratta

Det var svårt att somna i natt och när jag äntligen gjorde det så vaknade jag hela tiden.

Det var för varmt loch för kallt, Jonny snarkade och tankarna snurrade. Sovit som en kratta helt enkelt.

Nu sitter jag här på fastande mage och känner att jag vill åka till sjukhuset direkt.

Det är bara jobbigt att vänta.

Jag skall duscha igen med bakteriedödande medel och packa de sista sakerna.

Om drygt en timme sitter vi i bilen. Jonny följer med mig.

Wish me luck!

Snart är mitt skitknä ett minne blott.

Skitnödig

Jag sitter här och försöker behålla lugnet.

-du verkar inte nervös, sa min man nyss.

Men det är jag. Försöker bara att inte jaga upp mig, utan att acceptera och känna att allt kommer bli bra.

Jag vill ju detta. Har kämpat som ett djur för att få den här operationen.

Men jag är rädd för själva ingreppet. Inte för smärtan efteråt, men för de 60-70 minuter som operationen tar. Jag är rädd att jag skall känna något trots ryggmärgsbedövningen, rädd att höra hur de sågar och hamrar i mitt ben.

Jag försöker att bara tänka på vad som skall hända fram till jag kommer till inskrivningen. Koncentrera mig på att packa min lilla väska.

När jag kommer dit kl 08.30 i morgon kommer jag att få lugnande och det blir jag väl förhoppningsvis lugn av.

Så här ser en nervös jag ut just nu.

50-årsfest

Ja, det är lika bra att gå rätt in i kaklet så här inför min operation.

Sommarfest på fredagen och femtioårsfest på lördagen.

Det skall bli skönt att läggas in på sjukhus så man får vila.

Tack Anna och Erik för en otroligt rolig fest.

Sommarfest

I går var det sommarfest med jobbet och jag tog inte ett enda foto på hela kvällen.

Kul hade vi.

Först mat på Ragusa och sedan kaffe, tårta och lekar hör hemma.

Tyvärr inbjöd inte vädret till kaffe och kubb på gården, som jag hade tänkt, men det gick bra att trängas inomhus också.

Nu sitter jag här och funderar på om jag skall äta tårta till frukost.

YOLO!

( you only live ones)

Måste ju ladda inför kvällens 50-årsfest.

GOD MORGON!