onsdag 31 oktober 2018

Så längesedan och ändå inte


I dag är det trettio år sedan detta foto togs. Två dagar innan han föds tar Jonny detta foto på mig, hemma i vår lägenhet på Kyrkogatan 9c i Tierp.
Jag är stolt och nervös. Jonny tycker att jag är så fin men själv känner jag mig tjock och ful. Jag har aldrig gillat den här bilden, men nu tycker jag att den är jättefin.
Jag har precis flyttat från mitt älskade Östersund och jag skall snart få barn med en kille som jag känt i endast ett år och tre månader.
Jag har skickat kaffesump till en kvinna i Sundsvall så jag vet att jag skall få en liten flicka, och hon skall heta Linn.
Det jag inte vet är att där i magen ligger det en liten pojke och hans pappa bestämmer att han skall heta Knut.
Världens sötaste Knut kommer om två dagar. Den 2 November kl 22.17 föds han.
Tänk att det är trettio är sedan.



tisdag 30 oktober 2018

Magsjuk och hungrig

Nu går jag in på mitt femte dygn med vinterkräksjuka.
Detta är det värsta jag varit med om i magsjukeväg.
Det började i fredagsmorse och det är inte över ännu.
Skjut mig!
Jag skall aldrig mer säga att jag har magsjuka om det bubblar lite ett dygn.
Jaja, nog om detta.
Mellan anfallen så mår jag relativt bra och det är då som jag känner att jag knappt har ätit på nästan en vecka.
I fredags åt jag en macka på morgonen, lite Ahlgrens bilar som Eva-Lena hade med sig.
Till middag blev det en liten cheeseburgare från Donken och två varma mackor på kvälllen.
Detta var innan helvete bröt ut på riktigt, när jag fortfarande ”bara” hade ont i magen.
På lördagen vaknade jag och kunde inte äta något på hela dagen.
Jonny gjorde en fläskfilégryta och ris till middag och jag fick i mig en liten portion.
På natten drack jag en halv drickyoughurt.
I söndags drack jag den andra halvan och till middag åt jag tjugo spagetti och två korvskivor.
På kvällen försökte jag äta en macka men fick bara i mig halva.
I går drack jag bara Proviva hela dagen.
På kvällen kände jag mig lite bättre och fick i mig två rostbröd.
I dag har jag druckit pepsi och ätit en tallrik med yoghurt.
Inte undra på att kroppen skriker efter mat nu.
Jag sitter här hemma och surfar på recept. Får tusen idéer på allt jag skall laga när jag blir frisk.
Konstig känsla att vara magsjuk och ändå hungrig.

Gammal bild endast för uppmärksamhet😊



måndag 8 oktober 2018

Surströmmingsskiva

Det blev en redig fest i lördags.
Inte ett glas var fullt och surströmming tordes nästan alla prova.
Vi satt på loftet och hade party till långt in på morgonen, vilket straffade sig i går.
Tog mig knappt ur sängen på hela dagen.
Nej, det var INTE värt det, trots att kvällen var rolig.
Här kommer lite bilder i alla fall,





























söndag 30 september 2018

Körig söndag

I dag har vi en hel del att göra här ute i stugan.
Vi skall göra fint och städa i källaren eftersom det skall sova människor där nästa helg.
Det är dags att ta bort getingboet som hänger på loftet, eftersom det är där vi skall sitta och käka den goe, goe surströmmingen. Hoppas bara att getingarna har gett sig av nu, annars vet jag inte hur det skall gå?
Köket skall få sig en omgång på både väggar och golv också. Det märks att jag inte har haft mycket till ork här ute i somras. Mitt fina hus är lite skitigt. Men det fixar man lätt med lite såpa och bra musik.
Det är dags att ta in lite utemöbler och mina stackars pelargoner skall få komma in i värmen.
Hösten kom så fort. Förra veckan hade vi över 20° varmt och nu har vi knappt plusgrader.
Men inte gör det mig något. Jag har svettats konstant sedan i maj, så det är skönt att frysa lite för omväxlings skull.
Jag skall också skura och sparka igång kylskåpet ute i boden. Där kommer helgens drycker kunna stå och bli riktigt kalla och goa. Utedasset skall skuras och förberedas för kissinvation. 
Men innan arbetsdagen sätter igång så skall jag trycka i mig en kopp kaffe eller två.
God morgon kära söndagsläsare!







tisdag 25 september 2018

Status quo

I dag fick vi besked från Luddes senaste röntgen. Det var oförändrat igen, så när som på en liten tumör på lymfan i magen som hade vuxit ett par millimeter.
Jag laddar så inför dessa besked att det känns som luften går ur mig när vi fått svaren.
Givetvis är jag glad att allt står stilla men jag önskar ju  att dessa små djävla skittumörer skall försvinna nu.
Jag förstår Ludde att han är skitless på att aldrig må riktigt bra, men han är en tapper kämpe.
Han är urstark och jag beundrar honom för det. Men han har inget val så han kämpar på.
Min älskade fina son. Om jag bara kunde så skulle jag byta med dig i en grisblink.






måndag 24 september 2018

Krönika från UNT

KRÖNIKA 

Kommer ni ihåg de gamla matematiska gåtorna där en man med en varg, en get och ett kålhuvud ska ta sig över en flod och bara kan ta med sig en sak åt gången i båten?


Jacke Sjödin

19:00 | 2018-09-16


Jag kommer att tänka på sådana gåtor när jag betraktar det politiska läge som råder i riket. Och jag undrar hur de ska lösa det hela. Finns det inte någon kompetent yrkeskår som kan kliva in och hjälpa dem? Låssmederna kanske, med tanke på det låsta läge som råder? Ventilationsteknikerna kanske, med tanke på att de verkligen tycks behöva rensa luften där inne?

Fast om jag fick bestämma, skulle jag skicka in specialstyrkan bestående av den yrkeskår som jag beundrar allra mest i vårt samhälle – förskollärarna! Eller dagisfröknarna som de kallas i folkmun. De har alltid varit mina största idoler. Dels för att de klarar av mästerstycket att på två vuxna fixa en grupp på 18 fyraåringar (när vi fick vårt första barn och alltså var två vuxna på ett barn, ansåg jag oss vara gravt underbemannade), men framför allt för den fantastiska smidighet med vilken fröknarna glider in från sidan och löser konflikter, mäklar fred, löser upp grupperingar, tröstar och får de mest bittra opponenter att börja samarbeta.

Jag menar förstås på intet vis att rikspolitiken är som ett dagis. Nej, nej, nej! Jag menar bara att låsningen partierna emellan påminner väldigt mycket om de segdragna konflikter och grupperingar med käbbel, prestige, taktik och rävspel som ofta uppstår i grupper bland våra yngsta medborgare när det gäller vem som ska hänga med vem och vilka som får vara med i olika gäng och inte. Och att vi ju har en hel yrkeskår som är experter på just sådant.

De kan scenarion av den här typen:

Stefan hängde tidigare mycket med Gustav, Isabella och Jonas. Men nu vill Stefan hellre hänga med Annie och Jan. Men de vill inte hänga med Stefan så länge han hänger med Jonas. Och Stefan tänker inte hänga med Jan och Annie så länge de hänger med Ulf och Ebba. Om inte Ulf och Ebba får vara med tänker inte Jan och Annie hänga med Stefan. Jimmie vill gärna hänga lite med Ulf och Ebba, men Ulf vill inte hänga med Jimmie utan helst ha Ebba för sig själv. Ulf och Ebba hänger också gärna med Annie och Jan. Fast inte om de hänger med Stefan. Annie och Jan är de mest populära för stunden. Ingen vill hänga med Jimmie, så han står i farstun och surar. Gustav och Isabella sitter bortglömda i ett hörn och ritar med en kolbit. Stefan kan snart tänka sig att hänga med vem fanken som helst, utom med Jimmie. Jimmie vill fortfarande hänga med Ulf och Ebba, men om Ulf och Ebba hänger med Jimmie så skippar Annie och Jan helt och hållet Ulf och Ebba och börjar hänga med Stefan, så länge han inte hänger med Jonas.

Och så vidare.

Förskollärare i alla städer, förenen eder och lös knuten!

onsdag 19 september 2018

Längesedan

Ja, nu är det över en månad sedan jag skrev. Så långt uppehåll har jag nog aldrig haft sedan jag började skriva i mars 2007.
Men som jag skrivit förut så känns allt så futtigt, inget är viktigt förutom Ludwig, och honom vill jag inte lämna ut allt för mycket.
Nu har jag arbetat  75% sedan den 13 augusti och det känns bra.
Jag har haft några sjukdagar och det är min mage som spökar.
Vet ej om det är baciller eller mediciner eller stress som gör att min mage inte vill?

Just nu är jag gräsänka, Jonny är i London och kommer hem i morgon natt.
Jag suger på att vara ensam hemma. Jag varken äter eller sover.
Tur att hundarna finns så att jag har några att gosa med i alla fall.

I dag var jag och köpte nya vardagstallrikar.
Det blev blåa Le Creuset 
Det blir snyggt att duka med när våra nya köksmöbler kommer.


Nytt, nytt, nytt.... som om jag kan shoppa mig lycklig....
Nä, såklart inte!
På tisdag kommer svaret på röntgen....ångest, livrädd.
Alla tankar snurrar kring detta. Hur jag än försöker tänka på annat så går det inte.
Såklart!
Såg en bra film i kväll Tårtgeneralen. Har du inte sett den, så gör det.
Kram och god natt!