Söndagsmorgon

Ingen sol i dag.

Det blåser.

Huset känns lite ruggigt och småkallt, jag får gå ner och tända upp i pannan.

Alla sover.

Det är tyst. På riktigt tyst.

Disken från i går står på köksbänken men jag måste vänta på varnvattnet innan jag kan diska.

Jag tar en kopp kaffe så länge.

Tittar ut genom fönstret.

Kolla! Där skuttar ett rådjur genom grannens tomt och upp på vägen.

Morgonen i huset är den skönaste stunden på hela dagen.

Jag och min kaffekopp, inget som stör.

Ingen trafik, inget buller.

Tyst och stilla.

Ro i själen.

God morgon!

Internationella kvinnodagen

Heja alla starka, modiga, vackra och stolta kvinnor.

Feminist? Javisst!

För mig är det självklart att vara feminist.

Nä, jag hatar inte män för det,

Feminism för mig är mer en rättvisa. Lika lön för lika arbete. Att män och kvinnor arbetar och lever under samma vilkor.

Ja, vi är två olika kön och vi har inte samma förutsättningar rent fysiskt.

Självklart skall vi fortsätta att vara man och kvinna.

Feminism för mig har egentligen inget med könet att göra. Att se på varandra som människor, DET är feminism för mig.

Män kan också vara feminister.

Jag gillar inte hen och jag tycker inte att vi skall bygga ett samhälle utan kön. Vi skall bara tänka rättvist och använda sunt förnuft.

Alla förnuftiga människor är feminister helt enkelt.

Så, nu har jag tyck lite om detta också.

Ha en bra dag alla kvinnor och män där ute.

PS Sur är jag för att melidikrysset började trettio minuter tidigare i dag. Jäkla sportsändningar!

Kroppsideal

Jag har fajtas med min vikt i hela mitt vuxna liv.
Som barn och tonåring var jag smal som en videvidevidja men jag fattade aldrig det. Vikt och kropp var något som aldrig diskuterades hemma. Jag hade en tjock pappa men det var inte heller något fult eller hemskt.
När jag fick mitt första barn vid 22 års ålder så började min kropp förändras. Jag lade på mig fler och fler kilon.
Eftersom jag aldrig hade tänkt på vad jag stoppade i mig och aldrig heller hade motionerat så var detta med vikten bara något som skedde men aldrig något som jag tänkte vidare på.
När jag var 29 år och mitt tredje barn var nyss fyllda ett år så fick jag en chock.
Jag vägde nästan 90 kilo!!!!
Det var då som jag bestämde mig: HIT MEN INTE LÄNGRE!!!
Jag gick med i ViktVäktarna och på 10 månader hade jag gått ner 20 kilo.
När jag fyllde 30 år var jag smal och snygg. Aldrig mer skulle jag bli tjock igen.
Så gick åren och kilona smög sig på, ett efter ett.
Jag gjorde små tappra försök att gå ner och det gjorde jag men så gick jag upp igen lika snabbt plus lite till.
Sommaren 2012 tar jag kort på mig själv ute vid husvagnen. Ett kort som jag lägger upp på Facebook och där jag skriver " Sommaren är inte till för bara smala människor" Jag får många likes och jag är en stollt tjockis på 110 kilo!!.
Men vem är det jag försöker lura?
Bara mig själv. Alla tjockisar som säger att de är nöjda med sig själv ljuger, tror jag. Ingen vill vara fet. Det är jobbigt och svårt och varmt att vara fet.
Sagt och gjort!
Hösten 2012 tar jag hem en app på telefonen och med hjälp av den så går jag ner 20 kilo på 6 månader. Bara genom att räkna kalorier och inte stoppa i mig för många sådana.
Nu har det gått ett år sedan viktnedgången och jag har gått upp ca 5 kilo igen.
Jag känner mig fetare än någonsin och jag tänker att nu jäklar måste det ske något!!
Jag har 3-4 månader på mig att gå ner och bli snygg till sommaren.
Jag vet att jag kan.
Men det är nu själva grejen kommer. varför vill jag gå ner i vikt? varför är jag inte nöjd med hur jag ser ut? Jag vill ha de där kläderna och jag vill kunna ligga på en klippa vid havet utan att skämmas.
Vem har skapat mitt ideal? Varför måste jag skämmas?
Om man tittar på min kropp och tänker att jag är snart 50 år, jag har fött och ammat tre barn så har man sett värre saker i sitt liv!?
Varför avskyr jag mig själv så mycket? Kan jag inte bara se på mig själv och tänka just de sakerna som jag just beskrev att jag inte är någon ungdom längre och att jag börjar få en tantkropp.
Givetvis är det bra att gå ner i vikt för mitt knä och för mitt eget välmående men bara för att vara snygg? Frågan är hur snygg jag skulle bli?
Hur jag än håller på så kommer jag aldrig att se ut som 20 igen.
Vem har bestämt vad som är vackert och vad som är fult?

Typiskt mig att lägga ut en bild på mig själv i underkläder på internet!

Så mycket ondska

Jag orkar nästan inte ta del av nyheterna längre.

Jag blir bara ledsen och deprimerad. Allt detta elände som sker överallt i världen.
Vad ska man ta sig till?
Regnskog som skövlas, barn i krig, mord och terror, utsläpp och arbetslöshet, homohat och eländes elände.
Här sitter jag i min lilla bubbla och undrar vad som händer med vår värld.
Vad kan man göra?
Inte en enda solskenshistoria i Aftonbladet i dag.
Jag orkar snart inte läsa längre.
Vilken värld kommer mina barnbarn att växa upp i?
Jag blir rädd. Jag undrar hur de som bestämmer tänker? Blir man maktgalen när man helt plötsligt får så mycket makt? 

Är jag dum i huvudet men jag fattar inte hur gubbarna som har makten tänker?

Kan ingen stoppa galningen i NordKorea t ex? Skall omvärlden bara se på hur han terroriserar sitt eget land? Tänk om han sitter på kammaren och snickrar atomvapen, vad skall vi göra sedan då?när han vill leka med dem? 

Herregud! Det är ju fredag, jag borde sitta med en kopp kaffe och njuta, inte sitta och bli rädd. Men jag gör väl som jag brukar. Stänger ner tidningen och trallar en liten stump så har jag glömt eländet för en stund. Hur tänker du när du läser om allt hemskt som sker? 

Nä, om man skulle ta å skaffa sig en åsikt...

Funderar på om jag skulle börja ta ställning här på bloggen i ställer för att skriva dagbok.

Så här i valtider kanske man skulle ta å ge sig på att ha en åsikt eller två.

Men jag är lite skraj att ta ställning så här offentligt. Tänk om jag måste stå för mina åsikter sedan jag skrivit dem, vad händer då?

Jag tänker på näthat och allt möjligt. Tänk om någon blir sur...eller ännu värre...ledsen.

Det är ju inte så att jag inte har några åsikter men jag brukar inte skriva ner dem på min blogg direkt.

Jag kanske borde göra det. Tänk pm jag kan skapa någon slags debatt, det vore väl häftigt.

Om vi kunde tycka lite olika och tjafsa lite om det. Det vore mer intressant än mitt trasiga knä och vad jag åt till lunch.

Men jag är lite skraj för det också. Det är lätt att tycka en massa men när man tycker ute på nätet så är det bäst att veta vad man tycker.

Eller vad tycker du?

Hur skall jag veta vad som är rätt och riktigt?

Nu är vi här igen. I en artikel i dagens Aftonbladet så kan man läsa om att det är farligt med för mycket kött i kosten.
Dieter som 5:2 och LCHF där man tagit bort kolhydraterna och ersatt med mycket fett och proteiner är inte nyttiga.
För mycket kött i kosten kan öka chansen att få t ex bröstcancer med hela 75%.
Så säger ena sidan.
Den andra sidan svarar med att forskningen är baserad på människor i USA som inte bara äter mycket kött utan dessutom röker mycket, äter lite grönsaker och aldrig motionerar. Klart att det är farligt!
Nähä! säger den andra sidan då.
Å där emellan sitter jag och vet i faan vad jag skall tro.
När skall man kunna få ta del av en opartisk forskning? En forskning där jag får svar på mina frågor utan att någon redan har tyckt en massa?
Jag tror inte att det är nyttigt att äta för mycket fett men det fett man äter skall vara så naturligt som möjligt. Jag försöker dra ner på kolhydrater och jag äter bara pasta kanske en gång i veckan och ris likaså. Där emellan blir det gröten till frukost, någon macka/dag och då försöker jag se till att det är surdegsbröd. Långsamma kolhydrater om det nu skall vara kolhydrater. Fett försöker jag minimera och mitt sockersug slåss jag med hela tiden. jag unnar mig då och då, kanske en gång i veckan att käka lite godis eller kaffebröd.
Men jag går stadigt upp i vikt. tack för det.
Jag tror på LCHF till en viss del men inte allt det där fettet. Majonäs och grädde till frukost kan aldrig vara bra för mina artärer. Men så har vi allt det där sockret som är i all mat man köper, hur skall man kunna undgå det?
Jag försöker förhindra att få i mig det genom att laga all mat själv från grunden.
Jag tycker att jag är duktig med maten och att jag kan näringsinnehåll på nästan allt som jag stoppar i mig men det funkar ändå inte så bra på mig själv.
För att återgå till artikeln så är det jäkligt svårt att få svar på vad som är bra för dig och vad som är dåligt. Livsmedelsverket skall väl arbeta för att ta fram vad som är bra för människor att stoppa i sig men då tycker LCHF-anhängare att Livsmedelsverket inte gör det. Det här med fetter t ex: att margarin skall vara nyttigare för oss än riktigt smör. Vad är sanning?
Sanningen är att det beror på vilken du frågar vilken sanning du får och då är det inte lätt att skaffa sig en egen sanning.
Fattaru?
Nä, precis. Det är inte så enkelt, inte så lätt att förstå. Inte alls lätt att veta vad som är bra och vad som är dåligt för dig.
Lycka till med att göra rätt!

Ja, det är inte utan att man kan
bli lite trött på forskningen.

Rena rama sanatoriet

Jag och Jonny har fått samma skit.
Vi går runt här och hostar som två lungsjuka storrökare med kol.
På mig har det "bara" suttit i bröstet i flera veckor men nu har det "äntligen" brutit ut och på Jonny kom det från ingenstans.
Ingen av oss verkar ha feber men vi hostar inga skojiga grejer.
Rena rama sjukstugan här hemma.
Jag tror att Jonny jobbar hemifrån i dag. Inte kul att sitta på möten och hosta heffaklumpar på folk.

Torsdag i dag alltså.
Jag tror jag börjar med dubbel dos av min medicin i dag. Läkaren sa att jag kunde göra det om jag kände effekten men inte tillräckligt bra.
Tabletterna kan man få i 30, 60, 90 och 120 mg och mina är på 60. Tar jag dubbel dos så kommer jag genast upp i maxdos och det sa min läkare att jag kunde göra utan problem.
Jag vill ha snabbare och bättre gensvar, så jag gör det from i dag.
Vem vet, jag kanske springer vårruset i maj....ärrå!

Lite krubb skall jag väl ändå kunna åka och handla i dag. Lite gott käk att ha i stugan i helgen.
Äta bör man annars dör man.
P.S Håll tummarna att de svarar på ortopeden i dag då.

Kolla vilket jäkla blåmärke jag har fått på armen.
Vet i fåglarne vad jag har gjort?