Dag 1

Ja, detta gick ju bra.
Har ingen aaaaaning om hur jag skall räkna dagens lunch som bestod av matvete och någon gryta bestående av kikärtor, svamp och lite annat.
Jag glömde givetvis broccolin, som jag hade kokat, hemma.
På rasten hade någon satt fram en ask After Eight men det gjorde mig inget.
Mellanmålet var jobbigast, när det serverades alldeles rykande färskt tunnbröd. Men som tur var fanns Ullis där och gav mig ett päron.
Till middag åt vi fläskytterfilé med bladspenat och risoni.
I morgon är en annan dag och då kommer jag att lära mig ytterligare något på appen.
Jag längtar redan efter morgondagens havregrynsgröt. Dessutom har jag köpt lättyoughurt med citronsmak som jag skall ta med mig till jobbet. Det och frukt blir bra mellanmål.
Nytt batteri i min våg visar att den väger två kilo för mycket.
Bra att veta.
Nu skall jag sätta mig en stund på cykeln framför tv:n.
Det skall bli spännande att väga sig på tisdag.
Det är en härlig känsla när vågen visar minus.
Minus, minus, minus.....tralla la la la!

Nackspärr

Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan när hon blödde näsblod.

Ja, men jag mår ju ganska bra i mitt knä nu, så jag tänkte att så kan jag ju inte ha det.

Jag måste ha värk någonstans så varför inte dra på mig en nackspärr?!

I morse när jag skulle åka till jobbet kom värken smygande och i dag har jag knappt kunnat röra mig på jobbet.

Att stanna hemma var inte ens ett alternativ nu när jag precis kommit tillbaka på heltid igen.

Att jobba på förskola med nackspärr var inte heller så skönt men vad gör man?

Nu sitter jag på kontoret och väntar på Jonny.

Vi skall handla och sedan åka hem och städa.

Det kommer en familj och kollar på vår lägenhet kl 19 i kväll.

Men det ser ut som om Jonny får städa och jag får lägga mig på min massagekudde.

Det är ju kul nästan jämt!

Första dagen av resten av mitt liv

Har jag bestämt mig nu då?
-Jag gör väl ett nytt försök då!, sa jag klämkäckt till Anna på VV i går.
-Skall det bara vara ett försök då? Svarade hon.
Nä, det vill jag ju inte.
Det fick mig att tänka till.
Detta skall väl inte bara vara ett försök till, ett misslyckat försök till i raden av alla misslyckade försök.
Jag vet att jag kan. Varför säger jag då att jag skall försöka?
Är det för att kunna ha en bakdörr öppen?
Nähä! det fungerade inte den här gången....heller...
Jo!
Ta mej tusan att det skall fungera den här gången!!
Jag skall kunna gå in i en affär och kunna köpa mig det jag vill ha utan att fundera på storleken.
En självklarhet för så många, en självklarhet för nästa alla, utom mig...
Å mitt knä då!
Klart att jag måste göra detta för resten av mitt liv.
Inte vill jag sitta med en rullator och vänta på taxi utanför Gränby om några år.
Den bilden måste ut ur mitt huvud.
Jag vill kunna gå och cykla och springa, dansa, leka och leva i många år till. Då måste jag göra detta.
Dessutom är det skönt att lägga sig med ett rent samvete,
Jag sover gott när jag vet att jag ätit bra hela dagen.
I dag börjar jag mitt sunda och härliga liv.
Det som känns lite orättvist är att jag faktiskt redan äter ganska sunt men ändå är en tjockis så vi får väl se hur fort detta går.
Jag tror inte att jag kommer att chocka min kropp och gå ner en massa första veckan som är så vanligt.
Jag har redan gått ner förra året och nu står jag stilla.
Jag behöver inspiration att gå ner mer, att inte ge upp, att börja röra på mig.
I*N*S*P*I*R*A*T*I*O*N
Det får vi ge varandra på jobbet nu när vi är tre stycken om att göra den här resan.
Nu skall jag koka mig en tallrik gröt.
Inga konstigheter eftersom jag äter detta nästan varje morgon. I dag utan socker eller sylt utan med bär istället.
Det går nog ner det också.
Wish me luck!

Tummen upp för mig1

Viktväktarna

Jaha! Nu har jag satt igång då.

Ingen återvändo. Det känna bra.

Jag vägde inte lika mycket som jag trodde. Lite har jag gått upp sedan i somras men inte alls så mycket som jag trodde.

# glad tant

Nu har jag nästan fem kilo till mitt första delmål.

Det klarar jag, inte plättlätt men jag kommer att fixa det.

Det fixar jag.

Mycket att göra

När man varit sjukskriven 50% så hinner man inte riktigt att göra det man skall göra på jobbet.
Det är mycket pappersarbete som blivit liggande och som nu skall få sig en rejäl genomkörare.
Det är samtalstider nu och mycket att förbereda.
När man arbetar bara halva dagar så hinner man inte ens med en bråkdel av allt som måste göras.
Men nu känner jag mig redo att ta tag i allt igen.
Det är skönt att vara tillbaks med nya krafter.
I går hade jag inte speciellt ont i knät på kvällen efter en hel dag å jobbet.
Peppar, peppar!
Tänk om kortisonsprutan i kombination med medicinen faktiskt fungerar.
I dag skall jag göra en film på jobbet.
En film om en pojkes dag på förskolan.
Den skall jag visa på utvecklingssamtalet lite senare i maj. Hoppas den blir bra och att pojken faktiskt vill vara med på mitt lilla projekt.
I går när jag om hem från jobbet skrev jag handlingsplaner inför ett annat samtal.
Ja, det var bara att sätta fart med allt som blivit liggandes under sjukskrivningen.
Det känns skönt att vara på banan igen.

God morgon glada mask!

Ok då kör vi

Börjar jobba 100% i dag. 

Det är bara att köra, inget att vänta på. Det går som det går och blir som det blir.

I morgon går jag till Viktbäktarna och hoppas på att få hjälp och inspiration.

Bara att köra, inget att vänta på.

Det blir nog bra.

På torsdag ringer min läkare. 

Vet inte vad jag skall säga men det  löser sig väl.

På lördag åker vi till Dalarna och hälsar på svärisarna. 

En fullmatad vecka.

Det blir som det blir. 

Bara att köra gärnet!

Bloggar i bilen. Det går ju också.

#⃣Förunnad

Att ha detta runt husknuten gör att jag känner mig förunnad.

En promenad vid havet är en lisa för själen.

Havet låter och luktar på ett speciellt sätt.

Det ger mig ro.

I dag såg jag en massa svanar och en havsörn som flög jättelågt vid strandkanten.