God morgon glada mask!

Klockan är bara halv sex, men i dag känns det inte så tungt.
Allt känns alltid lite lättare när det är fredag.
I dag slutar jag dessutom extra tidigt eftersom jag är sjukskriven på 50%.
Sista dagen i dag. På måndag skall jag vara tillbaks på 100%. Mitt knä är långt ifrån 100% men det är sånt man får leva med.
Det verkar vara så här mitt liv kommer se ut i framtiden. Kortisonsprutor för att ta mig fram i livet.
Usch vad deppigt det blev nu då.
Inte gå ner på den vägen för där blir man inte lycklig.
Nä, jag stannar här uppe och vid tanken på att det är fredag, att vi skall åka till Hållen i kväll och att min viktminskning går bra.
Här uppe är det lättare att vara. Positiv och gla´skall männ´skan va´.
I kväll kommer pojkarnas kusin från Östersund hit. Jag hinner träffa honom en snabbis innan jag åker.
I morgon kommer Anna, Erik och Ulla till Hållen på middag. Det kommer bli supermysigt.
På söndag är det fars dag och då kommer pojkarna hem.
Vilken mysig helg va?
Men först några timmar på arbetet.

Tio procent!!

I dag hade jag gått ner 1,6 kg till.

9,7 kilo totalt!

10% på pricken.

När man varit så duktig får man den här nyckelringen.

Där skall man sedan hänga sina guldstjärnor som man får när man nått sitt mål och blivit guldmedlem.

Nu har jag "bara" 16,2 kg kvar till målet.

Men det skall jag inte tänka på nu.

Nu skall jag glädjas över mina 9,7 kilo.

Totalt är det faktiskt 25 kilo minus.

DET är något som jag är mäkta stolt över.

#jagärtamejfaanbäst

Kvidevidevitt!!

Jag vaknar och är kvittrande glad.
Jag väger mindre än någonsin på min våg så det skall bli väldigt spännande att åka till Viktväktarna i eftermiddag.
Jag hoppas på min tredje stjärna och kanske t om min 10% gräns. Hoppas!

Besöket på banken i går gick väldigt bra. Nu är det bara att ge sig ut på lägenhetsjakt. Vi kan köpa så fort vi hittar någon. Men vi sa att vi sparar till i januari.
Det skall bli skönt att flytta och innan måste vi kasta saker. Vi skall från en femma till en trea så det är en hel del saker som måste bort.
Det är underbart skönt att rensa här hemma.
Jag njuter av varje påse som jag slänger och för varje sak som får sin plats.

Jag sov som en stock inatt så jag tror att kortisonet har börjat verka nu. Jag har inte vaknat en enda gång av att jag har haft ont. Det är så skönt!
Det känns som om livet går min väg nu. Äntligen!
Efter många år av kämpande och krokiga stigar så verkar det äntligen som om vägen blir rakare och lättare att gå.

I morgon åker vi till vårt älskade Hållen och på lördag kommer goda vänner på middag.
Jag längtar.
Undrar vad vi skall bjuda på till förrätt?

Härliga morgon, härliga liv!
Jag hoppas att du som läser detta och kanske inte är lika kvittrande, jublande nöjd som jag kan få lite energi av mig.
Varsågod! Jag ger av min energi till dig.
Kärlek, kärlek, kärlek!

Hej svejs!

Det blir inte så mycket bloggande nu för tiden.
Här hemma händer det grejer nu.
Jag är arbetsledare och mina undersåtar (läs Jonny och Ludwig) lyder och bär grejer.
Den här veckan har vi tömt hallen på bokskåp.
Helt plötsligt så fick vi en ganska stor hall!
Det hade man ju ingen aning om.
I dag är det badrummet som skall få sig en makeover.
Trådbackarna skall bort och jag skall köpa en ny badrumshylla. I går på IKEA köpte jag ny matta och duschdraperi.
Jonny tycker jag är skitjobbig eftersom jag inte kan/får bära något själv men han blir nöjd när det är klart.

I em har vi tid med banken. Vi hoppas kunna köpa oss en lägenhet inom snar framtid.
Jag kollar på olika treor runt om i stan men de kostar inte gratis inte.
Flera miljoner för en trea, är det riktigt klokt det?
Vi får se vad tanterantan på banken säger i dag då. Om vi får något lånelöfte eller inte.
Spännande och nervöst.

Nä, nu skall jag kolla på film och vika tvätt.
Tjingeling!

I dag är det bara 48 dagar kvar till julafton.
Jag längtar.
Gör du?

Från Vårdcentralen sedan till helvetet och tillbaks!

I natt när lokalbedövningen i knät släppte helt så var det inte roligt att heta Maggan.
Jag har legat och snurrat runt i sängen hela natten.
Sista gången jag var ute på fejjan var klocka 02.30.
Inte hjälpte det med Alvedon heller.
Nu har smärtan lugnat sig lite men inte helt. Det hade varit skönt att vara hemma i dag men då måste jag pallra mig iväg till en läkare igen och det orkar jag inte.
Jag jobbar ju bara mellan 9-13 så det skall väl gå bra.
Det går inte i ord att beskriva hur ont man kan ha i ett knähelvete efter att ha fått en två decimeter lång nål instucken under knäskålen.
OSKÖNT!
Men nu hoppas jag att kortisonet kickar in lite snabbt så att man kan bli som en människa igen.
I dag är det tisdag och vägningsdag.
Jag hoppas att jag orkar pallra mig iväg till viktväktarna i kväll trots min helg med både pizza och vin  på lördagen och sedan toast Skagen, kräftsoppa och tårta i söndags.
Nu har jag ju bara ett kilo kvar till min 10% gräns och det vore så skönt att nå dit lite snabbt.
Lägga ännu ett mål bakom mig och sedan blicka framåt.
Jag har kommit igång att rensa här hemma också och det känns jätteskönt. För varje skåp och låda som jag tömmer blir min kropp och hjärna mer och mer fri.
Låter lite flummigt men så är det.
Att ha för många saker som ligger och skräpar hämmar tanken och kreativiteten.
Nu skall jag käka gröt för det är bra för magen och kreativiteten.
Ha en skön tisdag!

PUSS!

Tant Helga

I vårt hus i Hållen har det bott en tant som hette Helga.
Folk i byn säger Helgas hus om vårt hus.
Jag är lite nyfiken på den där tanten. Jag undrar vad hon tycker om hur det ser ut i hennes hus nu för tiden.
Hon verkar trivas där med oss i alla fall för jag märker inget obehagligt i huset.
När jag googlade på "Helga i Hållen" härom dagen så kom det fram bilder på henne.
ROLIGT!
Hon finns med på bilder från Upplandsmuseet när hon ystar ost i sitt kök.
Jag hittade även en bild på henne som ung.
Jag tror jag skall ta den bilden och rama in den och hänga upp den i Hållen, så att hon får finnas kvar i sitt hus.

Det gick ju bra det där...

Har precis kommit hem från läkaren.
Han var jättetrevlig och visste precis var och hur jag har ont.
Den nya smärtan som kommit på baksidan av knät är helt normal och kommer av överansträngning och flera år av artros. Man kan även få en svullnad bak i knät men det hade jag inte fått...ännu.
Fick en kortisonspruta och en veckas sjukskrivning till.
Precis vad jag ville.
Nu är jag lite öm i knät och jag skall inte utsätta det för fysisk aktivitet på ett par dagar så jag hoppas det blir lugnt på jobbet då.
Mina mediciner kunde han inte göra något åt. Det är som det är. Jag får äta dem i nödfall när inget annat funkar och sluta när magen säger ifrån.
Nu skall jag vila lite i soffan innan det är dags att åka tillbaks till brottsplatsen för ett avdelningsmöte.
Jag har dundrande huvudvärk så jag hoppas att den går över till ikväll. Jag har antagligen spänt mig hela dagen inför det här läkarbesöket och nu kommer huvudvärken när allt är klart.
Jaha....
...det gick ju bra det här. Undrar varför jag var så nervös då?
Pice of cake ju ;)