Ungefär så känner jag när jag skall ringa till en läkare.
Jag ringde ju i går men då var jag smärtfri så de tyckte att jag skulle stanna hemma och se om smärtan kom tillbaks.
Och DET gjorde den med besked några timmar senare men då hittade jag inte modet att ringa igen och jag hade inte så ont att det var dags att åka till akuten.
Nu har jag ringt min vårdcentral igen och de skall ringa tillbaks om en kvart.
Jag vet inte vad jag skall säga och jag vet inte hur jag mår men jag måste nog be om att få träffa en läkare i dag ändå.
Jag kan ju inte hålla på med den här kurragömmaleken i flera dagar.
Jag får galet ont i magen när jag äter men inte av allt.
Läste lite på 1177 i går och det låter lite som njursten men jag skall väl inte sitta här och diagnostisera mig själv så jag hoppas att läkaren kommer med något käckt förslag på vad det kan röra sig om.
Jag har gått ner ett kg på två dygn i alla fall.
Inget ont som inte har något gott med sig.
Det är svårt att gå upp i vikt när man knappt äter något förstås.
Morgonkaffet går bra att dricka i alla fall. Tack gode gud!
Ångest för jobbet har jag. De sliter häcken av sig där borta och här sitter jag som en Heffaklump med tarmvred och kan inte göra något.
I dag som det är sommarfest och allt.
Aaaaaarrrghhh!
Jag känner mig frustrerad och arg över min kropp som inte kan fungera normalt.
Den här vårterminen har jag råkat ut för det mest underliga symtom.
Artros i knät, artros i fingrar, tummbas-artros, lågt blodtryck, mitt i klimakteriet med allt vad det innebär, en segdragen förkylning som sitter i bihålorna och som inte vill gå över och så denna jävla magvärk då, som grädden på moset, strösslet på glassen, you name it!
Hur mycket skall en människa orka?
 |
| Skriet! Av Maggan Munther |
