Inte så snällt

I lördags när jag var i Stockholm och roade mig så råkade jag ut för en sak som faktiskt gjorde mig lite ledsen (och arg).

Att jag är tjock är ingen hemlighet direkt.

Jag vet att jag gått upp mycket i vikt och att jag nu är ganska (väldigt) stor.

Men det är något som jag försöker acceptera och jag jobbar med att tycka om mig själv så som jag är.

Någon dag kanske jag orkar ta tag i min vikt igen för att jag vet att jag skulle må bra av det, inte för att behaga stolpskott på krogen. Men det är min kropp och bara mitt beslut.

Men åter till lördag.

Jag och Marie sitter på en av pubarna på Hovet, utanför konserten.

Spelningen är snart slut och vi väntar på grabbarna.

Fram kommer en kille/man och sätter sig bredvid mig vid vårt bord.

Han presenterar sig och vi pratar lite. Straxt efter kommer nästa kille och sätter sig. Det första killen säger att det är hans lillebror. Jag ser likheten mellan dem, men den äldre brodern ser mer stilig ut i skjorta och glasögon.

Den yngre har mössa, skägg och huvtröja. Jag ler och frågar om han är den ”duktiga” brorsan, han skrattar och svarar att så är det nog.

Jag säger då att jag också är lillasyster i min familj.

Då säger den yngre brorsan med ett hånflin att ”det syns inte...”

Varför måste man vara elak med någon som man inte ens känner?

Han var inte direkt trådsmal själv.

Han var inte snygg, såg ofräsch ut och så var han otrevlig.

Just då kom Jonny så jag reste mig och gick.

Man kan undra varför den där killen tycker att det är ok att vara taskig och otrevlig mot främlingar?

Han har ingen aning om vem jag är och vilket bagage jag bär på.

Har man inget snällt att säga kan man hålla käften, tycker jag.

Jävla kukhuvud!!

Rolig kväll men...

... inte så bra konsert tyvärr.

Förbandet Shinedown var jättebra med bra ljud. Men när Alter Bridge klev på blev ljudet burkigt och konstigt.

Vi gick innan konserten var slut. Trist!

Men med trevligt sällskap och roliga människor blev det en lyckad kväll i alla fall.

Å kolla vem jag hittade på Harry B James!!

Min kompis Madde 💕

 På väg hem i natten.

Vi bodde på ett supermysigt hotell på Sveavägen. 

Urban Delhi.

En blandning mellan ett fik, en affär, ett hotell, en bar och restaurang. Coolt ställe!

Nu sitter vi på tåget på väg hem till Muppsala.

Trötta, med liiite huvudvärk men nöjda med vår lilla utflykt till hufvudstaden.

Inte riktigt frisk

Nä, jag är fortfarande sjuk. Hostar och har mig. Har i alla fall jobbat hela veckan men nu känner jag mig helt överkörd. 

Tror jag har lite feber samt lock i öronen.

Jag som skulle på AW med jobbet ikväll. Det blir en lugn kväll hemma istället. Samla kraft så att jag orkar åka till Stockholm och lyssna på Alter Bridge och Shinedown i morgon på Hovet.

Dricka drinkar och bo på hotell.

Det vill jag inte missa.

Det var en seg förkylning jag dragit på mig.

Folk frågar hur det är att börja jobba, men jag vet inte eftersom jag varit sjuk från dag ett.

Om jag är så här sjuk nästa vecka måste jag gå till läkaren och få hjälp.

Då kanske det inte är ” bara” ett virus utan något annat som kräver kraftigare tag.

Har bara ätit penicillin två ggr i mitt liv, så detta kanske blir nummer tre.

För nu orkar jag inte vara sjuk längre.

Virka mormorsrutor

Mitt senaste projekt är att lära mig virka, eller rättare sagt försöka komma ihåg vad jag en gång lärt mig.

Jag virkade som ung, alltså jätteung. Har små fina spetsdukar som jag virkade när jag gick i mellanstadiet.

Men nu vill jag lära mig att virka mormorsrutor och göra fina kuddar och filtar.

Jag satt igår med filmer på youtube och fick nästan till det. Men inte riktigt. Min ruta blev liksom rund och fick inte fyra hörn som den skulle så det vara bara att repa upp allt. 

Ja ja.... på’t igen ba’.

Nya tag när jag kommer hem i dag.

Det är jätteroligt att virka, mycket lättare än att sticka.

Fars dag

I dag firas de finaste papporna vi vet.

Vår familj firade pappa med thaimat och presenter.

Calle kom från Sollentuna och Knut och Natasha följde med oss hem från Hållen.

En mysig familjemiddag tillsammans men...

...någon fattades oss.

Allt var som det skulle, men ingenting är som det ska.

Vi försöker glädjas, inte ”gå dit” hela tiden, men glädjen är grumlig.

Som om någon hällt grus i champagnen.

Älskade Ludwig fattas oss hela tiden, i varje steg vi tar, i varje andetag.

Det gör ont, för han hade också velat vara med här i dag. Han ville vara med oss och fira sin älskade pappa på fars dag, käka thaimat och mysa tillsammans med oss.

Och vi vill ju så gärna att han skall vara med oss. Det gör så ont hela tiden och saknaden är enorm.

RÖVHATTAR!

Hittade filmer att hyra på min apple-tv.

Bla filmer med Tom Selleck där han spelar den alkoholiserade polischefen Jesse Stone.

Den första filmen är från 2005 och sedan kommer det en film per år fram till 2016.

Det finns totalt nio filmer.

Jag och Jonny började kolla.

När vi sett de första fyra filmerna så finns det inga fler, varken att hyra eller streama.

Endast den senaste filmen från 2016 finns kvar.

Är inte det konstigt?

Man köper in fem filmer av nio och så hoppar man över fyra stycken i mitten?!

Jag gillade de här filmerna ju, gillade att Tom Selleck inte är så snygg och klämkäck, utan gammal, dyster och stenhård.

Hur kan man inte köpa in alla filmerna???

Jag ligger hemma sjuk och hittar filmer jag gillar och så finns det inga fler!!!!

Varken på Cmore, Netflix, Viaplay, HBO, D-play eller Youtube.

RÖVHATTAR!!🤬🤯😤☠️🖕

Detta är film nummer fem som inte finns att uppbringa någonstans....

Jag skojar inte...

...när jag säger att jag är sjuk...... igen.

IGEN!!

Jag håller på att hosta lungorna ur mig, hostar till jag får blodsmak i munnen, hostar till jag kräks.

Jag har hostat så mycket att jag fått träningsvärk i magen och i ryggen.

I dag skall jag försöka vara tyst, för så fort jag pratar så hostar jag.

Jo, jag kan VISST vara tyst, dumma dig :)