Tjock å tjock

Det är det enda jag ser när jag ser mig i en spegel.

Det är det som definierar vem jag är...

...eller?

Jag måste ändra synen på mig själv och andra.

Jag ser inga vackra människor, glada människor, snälla mäniskor, arga människor eller fula människor.

Nä, jag ser bara smala eller tjocka människor.

Det är lite jobbigt.

Det är inget som jag vill, det bara är så.

Det har bara blivit så....

En kvinna öppnade mina ögon för ett par veckor sedan, hon sa åt mig att sluta skoja om mig själv och sluta sätta en tjockisstämpel på mig själv.

Det är ju inte allt jag är, tjock alltså.

Jag är ju så mycket mer än bara tjock å tjock.

Så nu försöker jag se andra saker med mig själv och andra, men det är lättare sagt än gjort.

Alla i min omgivning snackar om vikt. I personalrummet snackas det, runt middagsbordet, på sociala medier och framför allt på tv.

Det är viktigt att må bra och jag tror inte att någon som är överviktig mår bra av det, på djupet.

Men det innebär ju inte att vikten och tanken på vikten skall uppta hela min tillvaro. Kan jag bli vän med mig själv så kanske vikten kommer av sig själv till slut.

Orken och viljan att träna och äta rätt kanske kommer när jag slutar slå på mig själv, när jag slutar att se på mig själv på det sätt jag gör nu.

Så vem är jag då bakom lagret av fett??

Ja, det är väl dags att ta reda på det nu.

Häpp!