Status quo

I dag fick vi besked från Luddes senaste röntgen. Det var oförändrat igen, så när som på en liten tumör på lymfan i magen som hade vuxit ett par millimeter.

Jag laddar så inför dessa besked att det känns som luften går ur mig när vi fått svaren.

Givetvis är jag glad att allt står stilla men jag önskar ju  att dessa små djävla skittumörer skall försvinna nu.

Jag förstår Ludde att han är skitless på att aldrig må riktigt bra, men han är en tapper kämpe.

Han är urstark och jag beundrar honom för det. Men han har inget val så han kämpar på.

Min älskade fina son. Om jag bara kunde så skulle jag byta med dig i en grisblink.