Äntligen hemma

Ludde åkte hem på permission i söndags. 

Han skulle sova hemma i två nätter och återvända till Hospis i dag, tisdag.

Men efter en skitnatt, natten till måndag, så kom ASH(Akademiska Sjukhuset Hemvård) och tog prover och blodtryck.

Det visade sig att han antagligen var på väg in i en sk kortisonkris.

Ett väldigt allvarligt tillstånd som behöver akut medicinering.

Sagt och gjort.

In på akuten och snabbt i med dropp och kortison.

Han blev inlagd på onkologen över natten.

I dag när han skulle tillbaks till Hospis så visar det sig att han blivit utskriven därifrån.

Eftersom man inte kan vara inskriven på två ställen samtidigt så fick någon annan hans plats direkt.

Så funkar systemet. Spelade ingen roll vad sköterskorna sa, SYSTEMET tar inte hänsyn till sådana petitesser, såsom en patients välmående.

Ludde hade inte sovit en blund i natt. Han satt i sin rullstol i dagrummet hela natten eftersom det var för varmt, för många patienter i samma rum, oro mm mm...

När vi satt i dagrummet i dag och tänkte ringa taxi så kom läkaren från onkologen upp och sade att hans plats på Hospice inte längre fanns kvar och att det måste skrivas en ny remiss innan han får komma tillbaks. 

Förtvivlade åkte jag och Jonny till Hospice och försökte reda ut situationen, men det vart blankt nej och ingen bar något ansvar för vad som hänt.

SYSTEMET är sådant.

Ledsna ovh arga ringde vi på hos ASH, som ligger i samma byggnad.

De hjälpte oss genom att ringa till onkologen och säga att de kommer hem och ser till honom här hemma.

Så efter sju sorger och åtta bedrövelser är han nu hemma i väntan på att det skall bli en plats ledig på Hospice igen,