Väntan är värst

I går var sonen på Ackis hela dagen för provtagning, ultraljud och biopsi.

På måndag skall han göra en ny PET-röntgen och mellan den 13-15 juni blir han kallad till läkaren på Onkologen för att få reda på resultaten.

Är det en cysta på levern, är det något konstigt som den starka medicinen han äter har orsakat eller är det en ny tumör?

Det får vi veta om 14 dagar och tills dess skall vi leva precis som vanligt.

Å hur jävla lätt är det då tror ni?

Jag försöker, jag gör så gott jag kan men jag går sönder på insidan. Det är dom om någon sitter inuti mig och rispar med en kniv.

Jag försöker tänka på roliga saker och titta på roliga filmer för att skingra mina tankar, men så mitt i filmen kommer allt tillbaks:"Din son har CANCER", med stora bokstäver.

Helt plötsligt blir det svårt att andas och luften i rummet försvinner, det börjar susa i öronen och tårarna tränger sig ut.

"Jag förstår att du är leden och rädd, det är ju din yngsta son som är sjuk", är det många som sagt till mig under den här tiden.

Men det spelar ingen roll vilken av mina söner som blivit sjuk, jag skulle vara lika rädd och förtvivlad vilken det än hade rört sig om.

Inte skulle jag vara mindre ledsen om min äldsta eller den mellersta sonen blivit sjuk!!??.

Konstig kommentar, tycker jag.

Ja, ja.....nu är det bara att vänta......å vänta....å vänta.

I två jävla veckor.

Suck!

Vill slänga i väg ett extra hjärta till Luddes flickvän Ida också, hon har varit helt otrolig den här tiden. Hon är ett stort stöd för oss alla, bara av att hon finns vid sonens sida.

 

Mamma

I dag är det mors dag, alla mammors dag.

Jag önskar jag kunde ringa min egen mor i dag. Vad skulle vi prata om då? 

Jag har varit arg på min mamma i många år, det är mycket jag tycker hon kunde gjort annorlunda under min uppväxt, men nu har jag släppt det, nu önskar jag bara att hon skulle ha fått finnas med i mitt liv.

Någon att fråga om hur man putsar fönster, hur man hör kåldolmar och hur man tar hand om sina Pelargoner.

Jag skulle sitta och dricka lite vin med henne och fråga henne om vad hon kände och tänkte.

Det skulle ha varit roligt att lära känna min mamma.

 

Jag är också en mamna och det har inte varit så lätt alla gånger. Nu går jag genom den svåraste perioden av mammaskap som jag någonsin varit med om.

När ens barn blir sjuk.

Det går inte att beskriva hur ont det gör i mig när jag inte kan hjälpa utan bara stå bredvid och titta på.

En mamma SKA kunna fixa allt som är svårt. I bland tänker jag på hur enkelt vårt liv skulle ha varit om vi aldrig fått några barn, men genast kommer jag på hur otroligt tråkigt vi skulle ha haft det.

Det går inte ens att föreställa mig ett liv utan våra tre pojkar. 

Jag känner mig så tacksam att jag fått er och att ni vuxit upp till tre fina män.

 

Gävle

I dag har vi gjort Gävle osäkert.

Vi har shoppat kläder och en bluetoothhögtalare, ätit sommarens första glass och ätit god mat på Helt enkel.

Nu är vi på väg hem till Hållen för en filmkväll och lite gotta.

 

 

 

Kristihimmelsfärd

Calle och Agnes kom ut och överraskade oss i går.

Jag, Jonny, Ludde och Ida kom ut hit i tisdags så det var roligt med lite besök i går.

Calle och Agnes har en sån härlig och positiv energi som de generöst delar med sig av.

Vi hade en härlig dag och kväll i går.

Mycket sol, luftgevärstävling (som jag vann), god mat och många skratt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äldre? Jag?

Var och hämtade ut ett paket på Coop härom dagen.

-legitimation tack, sa kvinnan bakom disken.

Jag plockade fram mitt körkort och lämnade över det.

Hon tog emot körkortet och stod kvar och bara log.

Vi stod så i några sekunder.

Tittade på varandra och log.

Så hoppade hon till och sa: - Är det här du?

-ja, svarade jag.

-åh! Ursäkta sa hon och hämtade paketet.

När hon kom tillbaks så ursäktade hon sig igen och sa att hon tyckte jag såg ut som en 18 årig flicka på bilden.

-den är bara tre år gammal, svarade jag.

Haha.... vet inte om jag skall ta det som en komplimang eller om jag skall gå och gräva ner mig någonstans?

 

 

Fokus

Nu är vi i Hållen och nu har vi fem sköna dagar framför oss.

Jag, Jonny, Ida och Ludde skall sova, skratta, äta, snickra, plantera, klippa gräs och förhoppningsvis får vi en massa sol på våra bleka kroppar också.

På dessa fem dagar skall vi bara ladda batterierna, tanka energi och må bra, för det har vi bestämt.

Nästa vecka är nästa vecka.

Nu är nu.

CARPE FUCKING DIEM BITCHES!!

Dessutom vann jag en sjukt snygg servis på Facebook i går.

En 60-talsservis från Art Decco.

Den kommer bli skitsnygg till mina köksstolar hemma i stan.

Va?! Tycker du att jag har porslin så att det räcker?

Näää!Inte kan man väl ha för mycket av den varan inte 😜

 

Mardrömmen fortsätter

Läkaren ringde i dag.

Han kan inte avfärda grejen på levern som endast en cysta så nu väntar fler undersökningar.

Mer röntgen och en biopsi står på schemat. När vet man inte, men så fort som möjligt sa läkaren. Prover den här veckan och svar nästa om allt går som det ska.

Vi är förstås lamslagna och förtvivlade. Varför kan det inte bara vara över snart?

Nu måste vi vänta ännu längre och nu kramar rädslan våra kroppar igen.

FUCKINGJÄVLASKITCANCER!!!!

Jag är arg, ledsen, livrädd samtidigt.

Var till en kurator i dag som sa till mig att försöka att inte få katastroftankar direkt, men det är lättare sagt än gjort  när mina rädslor besannas hela tiden.

Nu skall jag sova, hoppas jag #propavan

I morgon drar vi till stugan. Miljöombyte blir bra för oss alla, här hemma får man ju klaustrofobi.