På måndag skall han göra en ny PET-röntgen och mellan den 13-15 juni blir han kallad till läkaren på Onkologen för att få reda på resultaten.
Är det en cysta på levern, är det något konstigt som den starka medicinen han äter har orsakat eller är det en ny tumör?
Det får vi veta om 14 dagar och tills dess skall vi leva precis som vanligt.
Å hur jävla lätt är det då tror ni?
Jag försöker, jag gör så gott jag kan men jag går sönder på insidan. Det är dom om någon sitter inuti mig och rispar med en kniv.
Jag försöker tänka på roliga saker och titta på roliga filmer för att skingra mina tankar, men så mitt i filmen kommer allt tillbaks:"Din son har CANCER", med stora bokstäver.
Helt plötsligt blir det svårt att andas och luften i rummet försvinner, det börjar susa i öronen och tårarna tränger sig ut.
"Jag förstår att du är leden och rädd, det är ju din yngsta son som är sjuk", är det många som sagt till mig under den här tiden.
Men det spelar ingen roll vilken av mina söner som blivit sjuk, jag skulle vara lika rädd och förtvivlad vilken det än hade rört sig om.
Inte skulle jag vara mindre ledsen om min äldsta eller den mellersta sonen blivit sjuk!!??.
Konstig kommentar, tycker jag.
Ja, ja.....nu är det bara att vänta......å vänta....å vänta.
I två jävla veckor.
Suck!
Vill slänga i väg ett extra hjärta till Luddes flickvän Ida också, hon har varit helt otrolig den här tiden. Hon är ett stort stöd för oss alla, bara av att hon finns vid sonens sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar