söndag 7 maj 2017

Goda råd

I går läste jag på Facebook om en vän, som går igen en hemsk livskris just nu.
Hon skrev om hur en annan vän hade inboxat henne och gett henne "goda råd" om hur hon skall hantera sin sorg.
Det var hemskt att läsa.
Jag kände igen mig i hennes ilska och frustration över "vännens" ord.
Tänk så många goda råd jag har fått, och fortfarande får, angående min kropp och i synnerhet mitt knä.
Tänk så många goda råd jag får när det kommer till min kroniska värk i alla leder.
Tänk SÅ MÅNGA goda råd jag får angående min vikt. Det är precis som att det är fritt fram att säga precis vad man vill till tjocka människor!?
Eller också är det bara till mig man törs släppa på alla hämningar och vräka ur sig vad man vill?
Jag är iofs ganska snabb att själv skoja om min vikt och min kropp, men det gör jag bara i trygga sammanhang. 
Fast det är slut med det nu. Hädanefter skall jag vara mer rädd om min integritet och synen på mig själv och min kropp.
Om jag själv slutar att prata om min vikt, min kropp, min värk så kanske jag också slipper andras "goda råd" om hur jag skall gå ner i vikt, bli sockerfri, träna, äta, sova och skita.
Jag måste lära mig att säga tack men nej tack till alla vänliga påhopp.
Jag förstår att de flesta gör det i all välmening och därför är det så svårt att säga stopp, det räcker nu!
Jag vet precis hur jag skall äta, träna och leva. Det är bara lite svårt att orka aplicera detta i mitt liv just nu.
Jag gör så gott jag kan utan alla självutnämnda PT:S och PA:S och kuratorer.
Tack men nej tack!
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar