Tur som en tokig!

Kom på i dag att jag ville klippa mig och vara snygg när vi skall gå ut på fredag.
Min frissa är liksom den upptagna typen.
Har man tur får man en tid inom den närmsta månaden.
Det vill säga OM MAN HAR TUR...
Jag vill ju också vara snygg när vi åker upp till Östersund nästa fredag men eftersom jag hade haft NOLL framförhållning var det inte inte ens att hoppas på.
Gick ut på frissans hemsida och kollade in online bokningen innan jag tänkte ringa och tjata, SNÄLLA! SNÄLLA! SNÄLLA!
Som Caroline af Ugglas, skulle ha gjort.
Men jag behövde inte tjata för det fanns en tid till mig i morgon kl 13.00.
Tur som en tokig alltså.
Det skall bli så skönt att klippa sig igen, så skönt att få fin färg och kanske om jag har tur så plockar hon mina ögonbryn också.
DET är en fördel med att inte jobba.
Att jag har all tid i världen att göra andra saker. tex klippa mig på den tid som är ledig. Den enda lediga tiden på flera veckor.
Tur!
Jag är så lycklig, jag är så lyyyycklig...

Välkommen Henry!

I dag är en ny dag med nya möjligheter,
I går var ingen bra dag. Tog mig inte ens utanför dörren. Hade värk hela dagen och satt bara som en degklump i soffan och väntade på kvällen.
I dag är en ny dag med nya förhoppningar.
I dag SKALL jag ta mig i väg och köpa färger till vår spegel. I dag MÅSTE jag handla lite. Vi har snart slut på både kaffe och mjölk och det går ju INTE.
Jonny skall dessutom jobba hemma i dag och resten av veckan och då måste jag åka hemifrån. Hans timlånga telefonkonferenser kan få vem som helst att vilja fly hemmet.
Han behöver ingen telefon, han skulle klara sig bra med en megafon, om du fattar? ;)

Jag skulle verkligen behöva klippa mig också.
Men i vanlig ordning har jag inte tagit i kontakt med Angelica, min frisör.
Får ta och ringa henne i dag och hoppas på en tid innan dubbelhelgen när vi åker upp till Östersund.
Visserligen skall jag vara utklädd då och ha peruk, men inte hela helgen.
Kom på en så´n bra kostym till både mig och Jonny, men det vill jag inte avslöja ännu. Den får ni se om 1½ vecka.
Anita skall ha en sista fest i det stora huset innan de flyttar till Lit och då passar det bra att ha den på allhelgonahelgen och ha Halloween-tema på hela kalaset.
Kul att hon har festen när vi kommer upp så att jag får träffa alla människor. Hoppas att många tackar ja till hennes fest!
Här sitter jag och klagar, jag borde skämmas! En tjej som gjorde ett hästjobb i går var fina Frida.

I går blev Alle och Frida föräldrar till en jättefin liten pojke.

Älskade Frida!

Du måste ha gjort ett tufft jobb i går. 

Jag vill tro att Alle var där med dig och gav dig styrka.

Grattis!

Får jag lov att presentera
Lilla Henry!
<3

En fråga till er som är duktiga på LCHF!

Nu har jag ätit LCHF-kost i snart 14 dagar, men jag ser inget direkt resultat på vågen.
Vad kan det bero på?
Äter jag för fet mat?
Eller äter jag inte nog med fett?
Jag dricker liksom inte grädde till frukost men jag äter ganska mycket ost. Tror jag har längtat efter det eftersom jag inte ätit ost på snart två år :)
Jag fuskar inte förutom lite alkohol i lördags.
Jag är dålig på att dricka vatten och det har jag alltid varit.
Hur tänker du kring din LCHF-kost?
Jag vet ju att flera av er, mina FB-vänner har gått ner massor med kilon genom att sluta med kolhydrater, så vad gör jag för fel?
Jag mår bra i övrigt. Har ingen magkatarr och jag är mätt utan blodsockerfall.
Men jag vill ju se resultat på vågen också, förstås!
Jag läser kostdoktorns sidor, men ville bara ha er synvinkel på det hela.
TACK!

Inga planer

Jag känner inte att jag planera in någonting i mitt liv just nu.
Skall vi bjuda in familjen till Hållen och fira jul?
Jag vet inte om jag kan, för tänk om jag är nyopererad då och sitter som ett paket under granen?
Vad skall vi hitta på när vi fyller femtio år?
Jag vet inte?! Tänk om jag är nyopererad och inte kan åka någonstans eller göra någonting.
Det är otroligt frustrerande att inte veta NÄR saker och ting kommer att ske med mig.
Att det tar lång tid är inte det värsta utan det är just att inte ha en tidsplan som gör mig halvt galen.
Nu skall jag inte snacka mer om mitt knä.

I dag skall jag åka till Uppsala färg och köpa lackfärger till vår spegel.
Nu skall den få lite färg och annat på sig så att vi får något som lever på väggen här hemma.
Jag tycker att allt ser så dött ut, ungefär som på ett hotellrum.
Fint men helt opersonligt, så nu skall vi göra en personlig spegel över soffan.
Hoppas den blir fin, annars får jag väl slänga den och köpa en ny.

Annars vet jag inte vad som händer i dag?
Som vanligt...

Kropp och själ

Jag har svårt att acceptera att jag har ont.

Jag vill inte ha värk, vill inte vara en sån där tjock tant som inte kan röra sig.

Ni vet en sån där tant som sitter på sin rullator och röker och väntar på taxi utanför Gränby.

Jag tror alltid att jag klarar saker som jag innerst inne vet att jag inte kan.

Jag skäms lite över mitt handikap, skäms över att berätta för folk att jag inte ens klarar av att arbeta längre.

Skäms över min kropp som om det är självförvållat. Min artros är antagligen ärftlig och det är bara otur att den brutit ut så tidigt.

Att jag halkade den där juldagsmorgonen och förstörde mitt knä är ju också bara otur.

Min artros har jag i hela kroppen men om det bara vore det skulle jag fortfarande kunna ha ett relativt aktivt liv.

Det är mitt förbaskade knä som förstör hela mitt liv.

Min hjärna vill inte förstå att jag är så skröplig som jag är. -Varför använder du inte kryckan du fick? Undrar Jonny hela tiden.

Ja, varför?

För att den är jobbig att släpa med sig, för att då syns det att jag har ont, för då ser jag handikappad ut....för att min hjärna inte fattar att jag behöver den.

Det här med att kropp och själ skall vara i symbios, arbeta tillsammans, vara ett team, det har inte jag förstått.

Hur gör jag då?

Acceptera, är väl steg ett och jag är inte där ännu, inte på långa vägar.

Jag sätter stort hopp till en operation, efter en sådan kommer allt bli bra, då kommer jag att återfå livet igen.

Fem dagar

Nu har jag inte rökt på fem dygn.

Det går bra.

Var lite röksugen i går när vi satt ute vid elden och myste, men jag kunde fort slå bort de tankarna.

Jag har bestämt att jag inte får röka förrän i början på december när jag skall gå på fest.

Jag skall på fest på fredag också, men det är för snabbt inpå mitt rökstopp så då skall jag inte tillåta mig själv att röka.

Vi får se, jag kanske inte röker på nästa fest heller.

Jag har verkligen ingen lust att få Kol.

Sluta mitt liv med syrgas och sedan kvävas till döds.

Det låter inte som ett bra alternativ.

Men just nu tar jag en dag i taget och det är inte speciellt jobbigt.

Jag har ju, som sagt, aldrig sett mig själv som rökare så detta är inte så tufft för mig.

Ännu en bra anledning till att inte röka alls.

Söndag igen

Veckorna går fort.

Helgerna går ännu fortare.

I morgon åker Jonny till Luleå igen men ännu har vi en skön söndag i stugan framför oss.

Jag skulle vilja åka ner till havet men mitt knä kan inte gå på klipporna. Jag skulle vilja plocka svamp men mitt knä kan inte gå i skogen.

Trist!

Vi kanske får gäster i stugan i dag så jag bakade en sockerkaka på morgonen.

Jag borde dammsuga och torka golven här i stugan men mitt knä pallar inte det heller så jag tror jag tar fram min målarbok i stället.

Måla och lyssna på P3-dokumentär har blivit mitt nya tidsfördriv,

I kväll har vi ännu ett avsnitt av Bron att se fram emot.

Gillar söndagskvällarna här i Hållen.

Önskar dig en skön söndag.

Morgonpigg

Vaknade kl 06.00 i dag.

Vaknade av värk men jag hade kunnat somna om, om jag hade viljat.

Men det ville jag inte för jag ville kliva upp till detta.

Sitta vid köksbordet med tända ljus och en kopp kaffe.

Höra morfars klocka ticka och bara njuta.

Inte kan jag sova bort detta inte.

Jag är glad att jag kan vakna på mornarna och ta vara på de här stunderna.

När man känner livet i sig liksom.

Det här med att sova är ju en komplicerad issue för mig. Både fysiskt och psykiskt men det orkar jag inte gå in på nu.

Just nu sitter jag och myser i stället,

Carpar lite diem, om du fattar.

God Morgon!!

LCHF

Försöker mig på en ny omgång av LCHF-diet.

Det går bra. Ingen magkatarr och jag får äta lite ost igen.

Ost som jag älskar men som jag knappt har ätit på snart två år.

Jag försöker att inte laga allt för fet mat eftersom Jonny inte får äta det för sin hjärtläkare. Jag får äta fettet på sidan av.

I dag skall vi äta halumispäckade köttbullar i tomatsås.

Jonny äter lite pasta till och jag klarar mig på grönsaker.

Det känns bra.

Inte för mycket fett och nästan inga kolhydrater.

Tänk att man har bantat i hela sitt vuxna liv. Det är ju för jäklig att man aldrig kommer till ro med vad man stoppar i kakhålet.

Energi in och energi ut, säger expertisen.

Plättlätt!!

Försök leva i min kroppen en kvart så får du se hur plättlätt DET är.

Jag vill inte tänka på mat hela tiden, men om jag inte gör det så går jag upp å upp å upp.

Jag vill inte väga 112 kilo igen och det kommer jag att göra om jag inte tänker på vad jag äter HELA TIDEN!!!

"Du ska inte banta" får jag höra hela tiden. Oftast av smala och av de som hittar lusten och tiden att träna.

Jag har verkligen tid att träna nu, men jag  orkar inte komma in på ett gym och förklara hela min sjukdomshistoria. Berätta om mitt knä och alla mina leder som värker konstant.

Jag kanske bli jättebra bemött och får finfin hjälp, eller så tittar någon flicksnärta på mig som om jag var från en annan planet och jag orkar inte möta det sistnämnda.

Inte efter alla läkare som bemött mig med miner som om jag har IQ som en fiskpinne, som om jag hittar på och överdriver min värk.

"Efter operationen kommer jag att kunna leva igen". Detta mantra upprepar jag för mig själv hela tiden.

Efter operationen kommer jag vara 49 år igen, inte 104.

Nu försöker jag gå ner minst 10 kg med hjälp av LCHF. Det skall väl inte vara så jävla svårt va?

Städa städa varje....

...torsdag.
Nä, absolut inte varje torsdag. Det var ett tag sedan någon städade här hemma sist.
Jag kan inte, Jonny hinner inte och Ludde vill inte.
Häpp!
Men i dag har jag piskat honom.
Jag har tvättat lite och dammsugit en liten stund medan Ludde har gjort resten. Nu är det bara lite golvmoppning kvar och sedan kan vi luta oss tillbaks igen.
Jag och Jonny åker till Hållen i kväll och här hemma blir det fest i morgon. Jag hoppas att inte grannarna får spader bara.
I Hållen behövs också städas. Inget är som vanligt när jag inte kan röra på mig. Jonny kan inte vara överallt och han måste få vila när han är hemma annars kommer han inte att palla.
Det nya jobbet kräver en hel del av honom och jag känner mig helt värdelös när jag inte ens klarar av att ta hand om våra hem.
Jag ligger ju bara på soffan hela dagarna och det känns så värdelöst att han skall måsta städa när han kommer hem sent på kvällarna. Men jag kan inte så det finns inget val. Förutom att piska stackars Ludde då förstås.
Jävla skitknä!
Kan ingen höra av sig snart? Ortopeden eller någon, innan jag blir tokig. Jag måste få en tid för operation inom kort annars kommer jag att bli ett psykfall.