Det rullar på…. livet alltså.
Sorgen efter Ludwig är fortfarande påtaglig hela tiden, men den går lättare att hantera.
Den är vardag nu och jag har vant mig vid att den är med mig hela tiden. Jag har liksom accepterat att mitt hjärta är trasigt och antagligen aldrig kommer bli helt igen. När man väl har förstått det så går det bättre att härda ut.
Förutom det så lever jag ett väldigt bra liv. Jag å gubben och våra två pojkar och svärdöttrar.
Vi har vårt hus på landet som vi håller på att planera för, för fullt.
Förra helgen beställde vi bastu och badtunna som kommer om några veckor.
Vi har också varit i kontakt med en snickare som kommer och bygger altan så fort tjälen har gått ur marken.
Vi planerar vår semester med husbilen också. Förhoppningsvis tar vi oss ner i Europa men det beror på hur mycket semester Jonny kan ta i sommar.
Annars får vi nöja oss med en kortare tripp i Sverige och sedan njuta av vårt hus i Hållen. Det är inte heller fy skam.
Livet går upp och ner. Ganska mycket upp just nu samtidigt som jag är ledsen förstås. Det är konstig med så blandade känslor, men livet ger mig mycket just nu och jag har ju fortfarande massor att vara lycklig och tacksam över.
Upp å ner, ner å upp, precis som jag skrev i överskriften.
