Två år

Hur har jag klarat av två år utan min son?

Saknad är inte alls det rätta ordet här. Saknar någon gör du när det går lång tid mellan gångerna ni träffas. När du vet att ni aldrig mer kommer att träffas, aldrig mer, då är det inte saknad man känner. Då är det aldrig….

Den här aldrigheten håller på att ta kål på mig. Den äter upp mig inifrån.

Två år i dag. Jag vet inte om jag är mer ledsen i dag än vad jag var i går, eller vad jag kommer vara på onsdag. Årsdagen är bara ett datum….

Jag har kommit ihåg allt hela våren, hela sommaren, jag lever med minnena hela tiden. Beskedet om att inget fanns att göra, sommaren på hospice, ångesten, värken, såren, avskedet, gråten, paniken…

Herregud! Allt är med mig hela tiden. Sorgen hänger på mig som en tung ryggsäck. Inte undra på att jag har ont överallt, i fötter, nacke, rygg… you name it.

Jag vill så gärna ha mer ork men jag orkar inte. Energin är slut när jag kommer från jobbet. Energinivån kommer aldrig riktigt upp dit den brukade vara. Det känns som jag går på sparlåga hela tiden och alltid har jag dåligt samvete över det. Would have, could have, should have ekar konstant i mitt huvud.

Jag undrar när det skall lätta, när sorgen inte skall ligga så jävla tung över mig hela tiden? 

Jag försöker bli vän med sorgen, låta den komma när den vill och jag försöker verkligen leva mitt bästa liv för min skull och för Luddes skull, för Jonnys skull och såklart för Knut och Calles skull.

Vi gör alla så gott vi kan, vi kan inte göra mer än så.

Två år av bottenlös sorg och en oändlig saknad, älskade Ludwig.

Önskar jag fick sitta på klipporna och titta på solnedgången med dig en enda gång till.

Bröllopet

Så är de nu äkta makar. Calle har äntligen fått sin Agnes och inte ett öga var torrt, inte mina i alla fall.

I Östra Ryds kyrka sa de ja till varandra och sedan var det middag och fest i Rönninge by.

Allt gick som på räls. Vackra tal, god mat, fantastiska tårtor, mycket vin och en härlig fest.

Vi somnade nöjda framåt morgonkvisten. Inte helt lätt att hitta en Stockholmstaxi mitt i natten dock. Vissa kom inte till hotellet förrän vid fem-tiden i morse.

Tack Agnes och Carl för ett helt fantastiskt bröllop!

BH

I går kom jag äntligen iväg till Viva Victoria på Gränby.

Klev in en kvart innan de stängde och kom ut 20 minuter senare med två BH och en på beställning (för de hade inte färgen hemma).

Nu kommer jag känna mig både bekväm och snygg på bröllopet på lördag.

En bra, skön, snygg BH gör så mycket. Det är hundra år sedan som jag gick in på en riktig underklädesaffär och handlade.

Något gör att det känns jobbigt att gå in på en sådan,  men kvinnan som var där igår hon var fantastiskt duktig och hon fick mig att känna mig bekväm och vacker. Så professionell!!!! Tack för hjälpen.

Annars kan det bli så konstigt när en främmande kvinna skall dra och fixa med ens tuttar och själv står man avklädd framför spegeln och känner sig svettig och obekväm. 

Nu har de mina storlekar inskrivna i sitt register så nu kan jag köpa på mig flera snygga BH:ar utan att det måste bli så jobbigt.

Dessa två modeller blev det igår. Den första köpte jag i beige och i svart.

Jobb å jobb å så ett bröllop

Första arbetsdagen avklarad och det gick ju bra.

Värsta är att kliva upp klockan sex, men det fixar jag ju också galant.

Nu är det en studiedag kvar, sedan två dagar i barngrupp.

Ledig på fredag för att fixa inför bröllopet. Eller ledig och ledig…. Haha. Handla och fixa 400 snittar är kanske inte för den som ligger på latsidan.

Sedan köra snittarna till festlokalen i Täby, ta emot släkt från Östersund och köra ut hundarna till Stenskär.

Jag kommer nog ha häcken full på fredag, eller vad tror du?

Hoppas vädret skiner upp innan lördag annars blir det en blöt tillställning om det fortsätter på det här viset.

Så här säger SMHI om lördagen just nu.

Kallt men inget regn i allafall.

Har lite ärenden att göra innan fredag också. Måste handla en ny BH till klänningen. Får ta med mig klänningen till Viva&Victoria helt enkelt. De kommer hjälpa mig. Det kommer kosta skjortan, men det får det göra. Apropå skjorta så måste nog Jonny köpa en ny sådan också innan fredag. 

När sonen gifter sig måste vi ju se vackra ut( i allafall göra så gott vi kan). Inte för att någon skall glo på min BH, men du fattar….

Ja, det är mycket att stå i innan ett bröllop. Det känns lite pirrigt och nervöst även fast brudparet själva står för nästan hela planeringen själva.

Jag kommer inte ihåg att det var så stor apparat när vi gifte oss…. Men det var ju å andra sidan hundra år sedan (i alla fall 31 år)Hur skall jag komma ihåg allt? 

Tror pappa stod för mycket av planeringen med mat osv. Jag bodde ju inte ens i samma stad som vi skulle gifta oss i.

Det var inte heller på samma sätt. Våra ungdomar är mycket mer noga med att det skall bli rätt, så som de tänkt sig. Det är bra tycker jag. Det är ju ändå den största festen i sitt liv. Sitt bröllop vill man ju aldrig glömma och det skall vara en helt perfekt dag.

Jag ser verkligen fram emot lördag även om det är lite att fixa med innan vi är där.

Edén Rock

Så har vi varit på festival då. Edén rock är över för i år, i alla fall för vår del.

Det blev en tidig kväll i kväll. Börjar bli för gammal för att parta två kvällar, nätter och dagar på raken.

Man är ju i 50 längre… haha!

Här kommer lite bilder.

Knuts t-shirt gjorde succé. Mammas pojke.

 Det var riktigt kallt ikväll. Sommaren är snart slut och min semester är definitivt slut. 

I morgon när vi åkt här ifrån så är det bara att packa ur husbilen, tvätta ett par maskiner och sedan är det nog dags för sängen så jag orkar upp och ha studiedag på måndag,

Jag känner mig taggad för en ny termin och för rutiner igen. 

Deppigt

Ja, i dag har varit en riktigt tung dag.

Nina har åkt, semestern är nästan slut, sommaren sjunger på sista versen.

Årsdagen närmar sig med stormsteg.

Vet egentligen inte varför den dagen skall vara jobbigare än någon annan dag? Men så är det i allafall.

Egentligen borde jag väl vara glad efter att ha haft en fantastisk semester med sol nästan varje dag.

Träffat fina vänner, köpt en husbil, campat och umgåtts med mina barn.

I morgon åker vi hem till stan och sedan avslutar vi ledigheten med en hejdundrande rockfestival hela helgen.

Vad har jag att klaga på?

Men de här deppiga dagarna kommer som ett slag i mellangärdet och det finns inget jag kan göra för att värja mig.

Inga kloka ord och inga vettiga tankar kan tvätta bort att jag känner mig ledsen. Jag måste få vara låg och sedan klättrar jag sakta upp ur gropen igen.

Det är så det är.

Orkar inte laga mat idag. Tror det får bli middag på pizzerian i Skärplinge.

Önskar jag hade kunnat ringa efter hämtmat. T om att sätta sig i bilen och köra iväg känns jobbigt. 

Man kanske skulle börja färga håret igen?

BFF

Nu har de varit här.

Fyrtioåtta timmar går fort, alldeles för fort.

Nina och Tony kom i måndags och nu har de åkt hem igen.

Tyvärr tog jag nästan inga bilder men några badbilder blev det i allafall.

Min födelsedag blev en mysig dag. 

Vi drack bubbel från lunch till midnatt. Vi åt god mat och pratade, pratade och pratade.

När två tjejer av samma skrot och korn träffas, då uppstår härlig energi.

Tack Nina för att du är du.