Telefåååånjääävel!!

Nu måste jag köpa en ny telefon, eller åtminstone ett nytt batteri för det här går inte längre.
Jag kan inte prata i telefonen i 1 minut förrän den dör.
I går gjorde den det och i dag likadant.
Den säger att jag har fulladdat batteri men ändå så dör den.
I dag dog den mitt i ett samtal med en kompis och nu kan jag inte starta den igen.
TELEFONJÄVEL!
Aldrig mer en HTC.
Jag har haft den i 15 månader och den började strula redan efter 6-8 månader.
Jag måste ladda den flera ggr/dag men ändå så dör den så fort jag pratar i den.
Undrar var man köper ett nytt batteri då?
Jag måste ju ha skittelefonen ända till maj-13 om jag ska slippa betala dubbla avgifter.
Jag ska åtminstonde vänta till efter jul med att köpa en ny telefon, annars blir det för dyrt.
Jävla skitgrejer!
Tacka vet jag de gamla hederliga telefonerna, de höll ju i all evighet jämfört med de här smartfååånarna.

Låt oss hugga in...

... i en ny vecka.
Inte för att jag känner mig speciellt hungrig på det just nu, men det kan ändra sig.
Bara jag fått mitt kaffe och en dusch så brukar motivationen komma.
En vän berättade för mig i går att hon varit tvungen att sluta med kaffe för sin magen skull.
Ååå, vilken sorg. Jag vet inte hur jag skulle kunna vakna på mornarna utan mitt morgonkaffe?
Den här veckan erbjuder ett kvällsmöte och på lördag kommer Jonny hem.
Jag tror att Knut sa något om att vilja träffas i veckan, kommer inte ihåg varför men det blir säkert mysigt.
Ja men, nä men....annars är det väl ingen nytt under solen.
Livet masar sig framåt i sakta mak.
Jag fortsätter väl att räkna kalorier och hoppas på ett mirakel :)
Jag affirmerar mig smal och vacker till jul.
Wish me luck!

I sakta mak

Den här söndagen har jag inte gjort många knop inte.
Tog av mig nattsärken för 10 minuter sedan.
Fixat lite i köket, pratat i telefonen, satt i gång en tvättmaskin, vattnat en blomma...
Nu sitter jag och funderar över vad vi skall äta till middag?
Kanske man skulle ta å koka lite pepparsoppa?
Eller ska man ta å beställa mat i dag kanske?

Tänkte ge mig ut i svampskogen men jag får inte med mig någon och jag törs inte åka själv för jag har så dåligt lokalsinne.
Jag kommer villa bort mig i skogen om jag åker själv.
Jag har inte dåligt lokalsinne, förresten. Jag är helt utan lokalsinne :)
Alltid när jag går i skogen så går jag åt fel håll. Tre sekunder in i skogen och sedan vet inte jag var bilen står.
Det kan vara skönt att lulla på här hemma också.
Kolla på en film kanske?
Någon som har ett  filmtips till övers?

Längtar efter Jonny gör jag också.
Det är samma visa varje gång han åker iväg.
Jag har så oerhört tråkigt utan honom.
Jag blir nästan apatisk när han är bortrest, jag tar mig inte för någonting.
Ingenting är roligt.

En lat söndag i sakta mak.
Skönt va?

Mammas pojkar

Visst är de väl fina mina tre stora pojkar?

Som om någon mamma skulle tycka något annat :)

Carl Erik Gustaf, Lars Ludwig Noel & Bo Knut Thomas.

Mammas pojkar alla tre <3

Jag sa att de inte fick göra någon grimas

 men så upptäcker jag nu att de gjorde ett "prank" i allafall.

Kan du upptäcka det?

Minnen

Det känns som om halva mitt liv bara består av minnen.
Allt som passerat är ju givetvis bara minnen men för mig är det verkligen endast minnen.
Att hela min familj är borta gör ju att jag bara har mina minnen kvar.
I bland vill jag bara gå upp i minnen, lyssna på Ted Gärdestad, titta på foton, gråta och vara ledsen.
Jag kan inte glömma, jag vill inte glömma.
Jag lever ett glatt och bra liv men jag bär på en stor sorg och då och då måste den sorgen få komma fram.
Jag blir ofta lite ledsen så här på hösten.
Jag gillar att sitta för mig själv och komma ihåg.
Jag försöker fokusera på alla de fina minnen som jag har.
En lördag på 70-talet. Jag och pappa som hämta potatis i Håkansta.
Jag och mamma som käkar korv med mos utan att vi säger något till pappa.
Jag får sitta i Lasses rum och lyssna på musik och han berättar och lär mig vad alla band heter och vilka som sjunger.
Pappa och mamma som har fest i fin långklänning och sammetskavaj.
Pappa som luktar Brut och jag får dansa på hans fötter.
Mamma lägger mig och läser "Prins Hatt under jorden", Anita och Televinken på tv:n.
Min syster som hämtar mig hos dagmamman. Vi leker teater när vi går hem genom campingen.
Jag kommer ihåg mjölken som fanns i trekantiga tetraförpackningar, raketost och apelsinigloo.
Jag köpte lördagsgodis i små lila godispåsar med en svart kvinnobyst på.
Härliga söndagsmiddagar på Odenskogsvägen. Lasse hänger upp pappas kallingar i köksfläkten och vänder upp och ner på alla mammas tavlor i vardagsrummet.
Jag skrattar så att jag kiknar.
Anita har på sig militärjacka och palestinasjal, hon har två långa flätor som jag får hålla i när vi badar på Odensalabadet. Hon simmar och jag glider bakom och håller i mig i flätorna.
Hennes konstiga kompisar, killar med långt hår som sitter i hennes rum och spelar gitarr.
Jag får alltid vara med.
Alla mina kompisar i Odenskog, Eva, Maria, Susanne och Ann-Charlotte.
Min första kärlek Pigge, Jimmy och sedan Björn.
Jag ligger på min säng och lyssnar på Olivia Newton John.
Killarna från Odensala med moppar som lyssnar på Noice.
Min första fylla hos Kicki.
Mitt rosa rum med den vita järnsängen.
Minnena trängs i mitt huvud, de vill komma ut och skrika GLÖM INTE MIG!
Jag glömmer inte, jag glömmer aldrig

Vänner

Vänner har kommit och gått genom livet.
Vissa består andra har försvunnit och kommit tillbaks, några har man aldrig mer sett röken av.
Det finns människor som kommit in i mitt liv och som jag inte har vårdat, andra har inte vårdat mig.
I dag fick jag en skymt av en gammal vän och detta möte berörde mig.
En människa som betytt oerhört mycket för mig och som jag nu inte har någon kontakt med alls, det är sorgligt tycker jag.
Jag har flera vänner som bor alldeles för långt bort men som finns här nära mig ändå och det känns skönt.
Jag har en fin man och underbara barn men livet blir ingenting utan vänner.
Jag som bytte stad mitt i livet måste vårda mina vänner extra mycket.
Det är inte lätt att skaffa kompisar när man blivit gammal :)
Man kanske skulle börja spela bridge, eller nåt.
Det var enklare när man var barn då gick man bara fram till en unge på lekplatsen och frågade om vi skulle leka så var det klart med den saken. Vuxna är lite mer komplicerade.
Det ska bjudas på middag och bjudas tillbaks. Det skall vara fint som snus och kanske vill man träffas igen.
Man ska ha tid att träffas samma tid och plats.
Alla runt omkring mig lever så hektiska liv.... är det bara jag som lullar runt i en stilla lunk utan att ha något att göra?
Det känns så ibland.
Vänner är viktiga.
Jag saknar er!
Ni vet vilka ni är <3
Ingen nämnd, ingen glömd.

Upp och ner

Var på After work i går med Fia.
Det var jättetrevligt.
Jag åt en fantastisk räksallad och vi delade på en flaska vin.
Till efterrätt tog jag en Irish Coffee och sedan hanna jag med ett glas rött till innan det var dags att ta bussen hem.
Om du undrar om jag höll mig inom kaloriramarna så är svaret NEJ! :)
Men vad gör väl det.
Eftersom jag inte kan låta bli att väga mig varje dag så gör ju detta att vågen visar plus i dag men i det stora hela så är det minus och det är ju detta som är huvudsaken.

I dag är det den stora kulturhelgen här i Uppsala men jag tror att jag håller mig hemma för jag orkar inte röra på mig.
Jag ska städa lite, åka och handla och i kväll kommer Knut hem och ska köra någon slags Sagan om ringen fest här hemma eftersom jag har så stor tv.
Jag stannar nog hemma och umgås med ungdomarna, tror jag.
Fast jag inte den som är den, jag kan ändra mig på en grisblink om det rätta erbjudandet kommer i min väg.
Men just nu ska jag bara sitta här med min kaffekopp och bara njuta av det är lördag och av att vara ledig.
L*Ö*R*D*A*G