Förstår du vad jag menar?
Inte för att det har hänt något hemskt det här året men det har liksom inte hänt någonting, inget livsomvälvande. Är det jag som har för höga krav på livet kanske ;)
Jag menar inte att jag inte har gjort något eller att det inte har hänt något det gångna året, jag menar att det inte har hänt något med MIG. Jag har stått stilla. Jag har stått stilla medan livet har sprungit förbi.
Det har ju hänt en massa saker givetvis. Jonny var jättesjuk, vi förstår nog inte själva hur sjuk han var. Jag åkte upp till Östersund på återträff, trettio år sedan jag gick ut högstadiet. Jag och Nina var på Ozzy Osbourne på Hovet och jag glömde biljetten hemma. Vi hade en jättemysig och solig midsommar ute i husvagnen. Getawayrock var AWESOME. Semestern regnade bort för övrigt. Jag hade en fin födelsedag i husvagnen med alla min barn och svärdöttrar. Jag gick ner sexton kilo!! Vi köpte ny bil, åkte till Dublin och julen har varit supermysig. Men nu längtar jag efter att det verkligen skall hända något. Jag vill byta bostad, flytta, köpa sommarställe, gå ner femton kilo till, byta jobb, åka på Sweden rock....inte vet jag men NÅGOT måste hända.
Vem är det då som kan få saker och ting att att ske eller ändras med mitt liv?
Jo, jag! Bara jag. Ingen annan kan göra något åt mitt liv det måste jag fixa själv och det känns så jobbigt. Tänk om någon bara kunde ringa och säga att jag har flyttat eller gått ner i vikt. Vad enkelt det skulle vara. Men så är inte livet och det är väl iofs bra för annars skulle man ju inte få känna stolthet över några prestationer.
Det är "bara" att ta sig i kragen och få saker att ske.
Så mitt nyårslöfte för Tjugohundratretton får bli detta:
Jag skall ta tag i mitt liv och se till att saker och ting blir så som JAG vill ha dem. Det är ingen annan som tränar åt mig, äter nyttigt för mig. Jag måste själv leva mitt liv och inte ta så jäkla mycket hänsyn till alla andra hela tiden. Klart att jag skall vara hänsynsfull men inte så att det går över i idioti! Mina barn är vuxna nu och det är dags för mig att inse detta.
Jag skall gå på många konserter, även om det blev några i fjol så skall det bli fler i år. Musik är mitt liv och musik är vad jag skall fylla mitt liv med. Jag skall laga igenom kokboken av underbar mat som vi fick i julklapp på jobbet och skriva om det här på bloggen. Ett nyårslöfte som står kvar på listan från i fjol är att göra egen sushi, så det skall jag genast ta tag i.
Jonny har en idé om att inte ha ett köksbord i köket utan en köksö där vi kan arbeta istället och det låter bra, tycker jag. En bra arbetsblats i köket blir skitbra. Där man kan få plats att både laga mat och baka (attans Jonny, då får jag plats med en Kitchen Aid).
Jag skall fortsätta att skriva på min bok och se var den tar mig. Det är jobbigt att skriva så jag orkar bara sitta då och då. Det är som att gå i terapi :)
Jag saknar mina tjejer uppe i Östersund så jag skall se till att ordna en tjejhelg så fort som möjligt.
Jag skall även åka upp oftare för att kramas med mina bästa vänner. Femtio mil är inget avstånd när man älskar varandra.
Jag måste rensa bland mina prylar. Rensa bland kläderna, i källaren, i skåp och lådor. Jag har för mycket saker. Saker gör att man kvävs. Saker som finns överallt gör att man inte kan andas. Jag kommer aldrig kunna bli riktigt fri om jag inte gör mig av med en massa prylar. Det är kläder, änglar, böcker, porslin, leksaker, ännu mera kläder, ljusstakar, lampor, prylar, prylar och lite mer prylar. Saker som kryper närmare och närmare för att till sist kväva mig. Jag får astma bara av att tänka på alla mina saker som finns överallt.
Tjugohundratretton kommer att bli ett underbart år och när jag sitter här om ett år så kommer jag vara NÖJD! Detta är mitt absoluta nyårslöfte till mig själv.
Det nya året startar i kväll tillsammans med våra fina vänner Anna& Erik och Johan&Victoria. Det nya året kunde inte få starta bättre.
Till er alla som läser min blogg vill jag bara Önska ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Jag hoppas att du följer med mig nästa år också. I mars -13 har jag bloggat i sex år.
Är det någon av er som har följt mig så länge?
