Värk

Var till läkaren i tisdags för att kolla upp mina händer och försöka få ett svar på varför jag har sådan värk.
Han sa att jag kan ha något som heter Tumbas-artros men de kan heller inte utesluta ledgångsreumatism.
Fick ta ett blodprov i går och en remiss är skickad till röntgen.
När jag ändå var på Vårdcentralen så frågade läkaren hur det är med mitt knä och jag berättade att mitt knä ont som vanligt men att det har blivit lite bortglömt av min värk i händerna den senaste tiden.
Han var sjysst och gav mig en kortisonspruta i knät när jag ändå var där. så nu har jag riktigt ont i knät.
Tack för det :)
Det funkar så med kortison, att det först gör överdjävligt ont innan det börjar göra gott.
Nu sitter jag här och funderar på om jag klarar av att jobba i morgon eller om jag skall vila en dag till.
Jag sitter och försöker känna efter var jag inte har ont. Det går nämligen fortare att tala om för någon var jag inte har ont i den här förbannade kroppen.
Jag är trött på att ha ont och jag är trött på att inte veta hur jag skall klara av att arbeta i morgon eller på måndag och i 20 år framöver.
Att jag har värk i armarna beror på muskelinflammation. Överansträngning kan bara gå över med vila och hur det skall gå till i mitt jobb är en knepig fråga.
Finns det inga andra arbetsuppgifter till dig då? frågade läkaren.
Eeeeh....Nä!
Det är som om du skulle säga att du bara behandlar kvinnliga patienter, svarade jag.
Jag har de arbetsuppgifter som jag har och det är bara att gilla läget när jag är på jobbet.
Hur DET skall gå med de här armarna kan ju vara med i tiotusenkronorsfrågan.
Nä usch vad jag känner mig deppad.
Men det finns ingen utväg för min värk och det finns inga svar på mina frågor.
Dessutom sitter jag här och är livrädd för att få ett besked om att jag har ledgångsreumatism.
Detta är ju ärftligt. Det kan alltså ha förts över till mina söner.
Det känns tungt.
Ingen kul dag i dag.

Har fortfarande i fått tummen ur och gått till frissan.
Ser nu mera ut som en uteliggare eller något.

Mammas väska

Hittade en låda med väskor som åker till Myrorna i morgon förutom ett par st.

Bla en väska som tillhörde min mor.

Hon fick den i julklapp av pappa någon gång i början på 80-talet.

Det är en gubbe i Jämtland som gjorde den åt henne på beställning av pappa. Någon som vet vem?

Tyvärr är det ett lite för kort axelband på väskan för att jag skall vilja ha den på mig. Den går inte att hänga i kors över axeln så som jag vill.

Den kanske inte är så himla inne eller glamorös men den betyder mycket för mig.

Längst upp på väskan är den märkt med A M som står för Astrid Munther.

Inuti väskan hittade jag en handskriven lapp som jag direkt ser är mammas handstil.

En julklappslista från 1985 eller 1986, tror jag. 

Kul sak att hitta när man börjar gräva djupare i alla packlådorna.

Jag saknar henne massor, det känner jag alldeles särskilt sådana här gånger.

Min mamma <3

Jag kanske kan lämna in väskan och försöka göra något åt axelbandet. Skulle vilja använda hennes väska någon gång.

Lädret är lite hårt, men det kanske också går att göra något åt.

Livet leker

Ironi!!

Först har jag ont överallt.

Ringde in mig sjuk i går eftersom jag knappt kan klä mig själv, än mindre barnen på jobbet.

Har läkartid i eftermiddag för att kolla upp varför mina händer och armar inte funkar som de ska.

Vaknade kl 6 i morse av att jag måste springs till toan.

Magsjuka!

Jippi!

Det räcker liksom inte med bara värken, jag skall få den här skiten också(bokstavligen).

Livet är inte sjysst mot mig just nu känns det som.

Jag är blek som ett lakan och ser ut som skit.

Precis som jag mår.

Det här året startade inte som jag hade tänkt mig precis.

Så! Nu har jag klagat färdigt.

Ha de! Som grannarna säger.

Vår i en burk

I dag skall jag inte skriva om min värk.

Jag skall inte koncentrera mig på att mina båda armar inte vill lyda mig, att jag har så ont att jag knappt kan klä på mig.

Jag måste uppbringa all min styrka för att kunna sätta upp håret i en tofs.

Jag skall inte heller berätta att mitt knä ser ut som en fotboll och att när jag klev ur sängen i morse var det lättare att beskriva var på kroppen jag INTE hade ont.

Min vänstra arm är endast värkfri om jag håller upp den mot mágen, ungefär som om jag har den i en mitella och min högra knoge är svullen och värker ända upp till armbågen.

Jag tänker heller inte skriva om att jag sitter i soffan och bara gråter över tanken att jag kommer bli en sån där gammal tjock tant som sitter på sin rullator utanför affären och väntar på färdtjänst.

Nä, i dag tänker jag skriva om att jag har våren i en burk på vardagsrumsbordet.

Pärlhyacinter är ett säkert vårtecken.

Trevlig måndag!

Längtar till Hållen nu

I dag åker vi upp till stugan.
Vi skall hämta hem vår gamla bil. Mitsubishin skall få flytta hem till oss igen nu är vi skall lämna tillbaks Audin.
Jag tänkte komma upp tidigt så att vi kunde ta vara på lite vårsol.
Inte bara jobba å jobba hela helgen.
Själv har jag börjat få ont i halsen men om jag inte känner efter så går det nog över av sig själv, eller vad tror du?
Gubben sover ännu men jag skall nog sparka honom ur sängen snart.
Hållen väntar så nu tänker jag sätta fart.
God Morgon.

P.S Å rätt låt vann för en gångs skull. Mums flibabba Zemmelröv. Jo, jag tackar ja.
Nu "måste" jag ha en schlagerfest också. Det blir skoj.

Jobba jobba jobba å sedan mello

Vi röjer på här hemma.

Tar en kartong i taget.

I dag skall vi till återvinningen....igen.

Vi börjar hitta där med förbundna ögon nu.

Mer grejer som skall till grabbarnas förråd och lakan till Myrorna.

Handla till kvällens mellomys och sedan lite sol på balkongen.

Köpa möbler till balkongen också.

I dag kom en tjej och hämtade det gamla köksbordet och stolarna som stod där.

Grejer grejer och lite mer saker.

Det tar aldrig slut.

Jippi!

Tänk så glad man kan bli av ett litet besök på en våg.
Minus 0.9 kg var det trots all skräpmat den senaste tiden.
Vad betyder då det?
Jo, att jag lärt mig något om mig själv. Mina rutiner sitter nu. Jag äter bra frukost, mycket grönsaker, mindre kolhydrater, nästan noll socker och mindre portioner.
Så även om jag tar en hamburgare eller en kebabtallrik eller pizza då och då så gör inte det så mycket på min vikt eftersom mina andra vardagsrutiner sitter som en smäck.
- Åh, vilken tur! sa jag igår när vågen visade minus.
-Är det tur då? frågade Anna konsulenten.
Detta fick mig att gå hem och fundera. Nä, det kanske inte är bara tur. Jag kanske har lärt mig något och gör något bra mellan slarvmåltiderna också.
Nu känns det i alla fall roligt och peppande att fortsätta min resa.
Minus 6,8 kg till Shortssäsongen. Det borde inte vara omöjligt. Ner under 80 kilo vore ju awesome innan man skall börja springa runt i shorts och sommarklänningar.
Tralla la la la la.....
Jag e bra!
Om jag har gått ner minst ett kilo till nästa vecka så skall jag unna mig ett aktivitetsarmband som kostar 800 kr. Ett armband som mäter hur jag rör mig på dagarna och som känner hur jag sover på nätterna.
Det känns energifyllt att vara på g igen.