Värk

Var till läkaren i tisdags för att kolla upp mina händer och försöka få ett svar på varför jag har sådan värk.
Han sa att jag kan ha något som heter Tumbas-artros men de kan heller inte utesluta ledgångsreumatism.
Fick ta ett blodprov i går och en remiss är skickad till röntgen.
När jag ändå var på Vårdcentralen så frågade läkaren hur det är med mitt knä och jag berättade att mitt knä ont som vanligt men att det har blivit lite bortglömt av min värk i händerna den senaste tiden.
Han var sjysst och gav mig en kortisonspruta i knät när jag ändå var där. så nu har jag riktigt ont i knät.
Tack för det :)
Det funkar så med kortison, att det först gör överdjävligt ont innan det börjar göra gott.
Nu sitter jag här och funderar på om jag klarar av att jobba i morgon eller om jag skall vila en dag till.
Jag sitter och försöker känna efter var jag inte har ont. Det går nämligen fortare att tala om för någon var jag inte har ont i den här förbannade kroppen.
Jag är trött på att ha ont och jag är trött på att inte veta hur jag skall klara av att arbeta i morgon eller på måndag och i 20 år framöver.
Att jag har värk i armarna beror på muskelinflammation. Överansträngning kan bara gå över med vila och hur det skall gå till i mitt jobb är en knepig fråga.
Finns det inga andra arbetsuppgifter till dig då? frågade läkaren.
Eeeeh....Nä!
Det är som om du skulle säga att du bara behandlar kvinnliga patienter, svarade jag.
Jag har de arbetsuppgifter som jag har och det är bara att gilla läget när jag är på jobbet.
Hur DET skall gå med de här armarna kan ju vara med i tiotusenkronorsfrågan.
Nä usch vad jag känner mig deppad.
Men det finns ingen utväg för min värk och det finns inga svar på mina frågor.
Dessutom sitter jag här och är livrädd för att få ett besked om att jag har ledgångsreumatism.
Detta är ju ärftligt. Det kan alltså ha förts över till mina söner.
Det känns tungt.
Ingen kul dag i dag.

Har fortfarande i fått tummen ur och gått till frissan.
Ser nu mera ut som en uteliggare eller något.