Jag skall inte koncentrera mig på att mina båda armar inte vill lyda mig, att jag har så ont att jag knappt kan klä på mig.
Jag måste uppbringa all min styrka för att kunna sätta upp håret i en tofs.
Jag skall inte heller berätta att mitt knä ser ut som en fotboll och att när jag klev ur sängen i morse var det lättare att beskriva var på kroppen jag INTE hade ont.
Min vänstra arm är endast värkfri om jag håller upp den mot mágen, ungefär som om jag har den i en mitella och min högra knoge är svullen och värker ända upp till armbågen.
Jag tänker heller inte skriva om att jag sitter i soffan och bara gråter över tanken att jag kommer bli en sån där gammal tjock tant som sitter på sin rullator utanför affären och väntar på färdtjänst.
Nä, i dag tänker jag skriva om att jag har våren i en burk på vardagsrumsbordet.
Pärlhyacinter är ett säkert vårtecken.
Trevlig måndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar