Lite gråmulet i dag men det gör absolut ingenting för jag vaknade och kände i kroppen att allt kändes mycket bättre.
I knät har kortisonet kickat in och jag känner i armarna att Diklofenaken har börjat jobba.
Ont har jag fortfarande men inte på långa vägar lika ont som jag hade i början av veckan.
Det känns helt underbart att vakna och inte behöva stöna sig ur sängen.
Jag klev upp och gick på toa precis som en vanlig människa, inte som en stönande robot men knän som knakar och knäpper samt en rygg som fastnat i någon vriden position och armar som hänger som döa pontoner efter sidorna och som jag inte orkar lyfta än på tio minuter.
Tänk vad livet blir mycket härligare utan samma värk.
Värk gör mig lite dum i huvudet. Arg och dum.
Jag hoppas att jag kan komma tillbaks till livet nu, med hjälp av lite piller och en kortisonspruta.
Dessutom var jag och vägde mig på Viktväktarna i går.
MINUS 1.3 Kg!!
Jippi!
Jag har nu "bara" 5,5 kg kvar till mitt delmål till sommaren.
Under 80 kg till det är dags för sommarkläderna.
14 kg kvar till mitt slutmål. Det låter inte så omöjligt längre.
Shit vad jag känner mig peppad nu.
Jag skall ta tag i det där med träningen också, vet bara inte hur det skall kunna gå vägen så länge som jag har så här ont i händer och armar, men det kanske kan gå att ordna med en duktig tränare till hjälp. Undrar vad det kostar att skaffa sig en PT?
I dag skall Ludde hjälpa mig att handla och laga mat till morgondagens buffè. Det är tur att an har snälla söner när man inte kan göra själv. Han får bära och fixa medan jag är arbetsledare. Bra arbetsfördelning va?
God morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar