Det löser sig...

... sa hon som sket i vasken.
Ja, det löste sig för mig också. Nu är jag tjänstledig retroaktivt from 22 januari. 50% först och främst, sedan 25% from 1 april. Jobbar 75% fram till semestern och sedan får jag se?
Jag kanske säger upp mig och blir lyxhustru till hösten, eller... nä.
Fast det skulle ju vara skönt alltså. Gud vad tråkigt tänker kanske du då, men jag skulle älska att inte behöva jobba.
Tror jag skulle ha häcken full ändå.
Har också anmält mig till en samtalsgrupp i kyrkans regi. Den startar den 10 mars och pågår till maj. En sorggrupp för oss som  förlorat en nära vuxen.
Tror det blir bra att få samtala med andra i samma situation. Den hålls av prästen som begravde Ludde och han var superbra tyckte jag.
Den 16 mars börjar de att renovera badrummet hemma i stan. Då flyttar jag hem till Anna och Erik och Jonny flyttar med hundarna ut till Hållen.
Han jobbar hemma så länge renoveringen pågår.
Det skall bli så härligt med ett nytt badrum. Fräscht!
Jonny håller på att planera en massa byggen ute i Hållen också.
Ny framsida, med ny bro och trappa. Påbörja utbyggnaden mot baksidan, renovering av badrum mm mm. Allt beror på hur mycket han får i bonus i år ;)
Själv vill jag bara gå runt och pilla mig i naveln, men han sätter nog mig i arbete också ska du se.
Sista helgen i mars kommer syrran ner, det ser jag fram emot. Tycker inte om att vi bor så långt ifrån varandra.
Påsken kommer vi att fira hr i Hållen, tänkte resa till Island först, men vi sparar pengarna till Hållens badrum istället. Förhoppningsvis kommer någon av sönerna ut och firar lite påsk med oss också.
Sista april kommer Kicki och Lars ner. Vi skall göra Valborg i Uppsala och sedan gå och titta på Danny på 1:a maj.
Första helgen i juni är det arbetshelg i Hållen och sedan är det midsommar.
Veckan efter midsommar åker vi till Spanien och firar 30 årig brölloppsdag tillsammans med Carl och i Agnes i Nerja.
Sedan semester som avslutas med Storsjöyran.
Bröllop i september. Två styckna för att vara exakt. Ett i Jämtland och ett i Täby.
Ja, jag har mycket att se fram emot mitt i all skit. Tack till alla som hjälper mig att ta mig vidare.

Grattis min gubbe

Grattis på födelsedagen älskling!

Nu är du äldre än mig igen, i ca 6 månader.

Hoppas du får en bra födelsedag där borta i 08-landet så ses vi i kväll.

Kör försiktigt när du kör genom Stockholm för ni har fått snö”kaos” där och masskrockarna på E4:an låter inte vänta på sig. Jag vill få hem dig hel och ren ikväll.

Sorg är ingen sjukdom

Nä, det tycker väl inte jag heller kanske, men hur skall jag orka?

Vad är sorg då? 

Att mista ett barn är ju jättehemskt, hur skall jag orka när jag inte får sörja? Samhället i dag tillåter ingen sorgeperiod. En skall vara tillbaks in i maskineriet direkt. Fort, fort fort!! Jalla Jalla!!

Jag är ju på jobbet och försöker vara engagerad och pigg, men jag orkar bara halva dagarna. När jag kommer hem är jag helt slut, ofta somnar jag. Jag har ofta huvudvärk och jag gråter floder.

Jag tycker jag gör det bra som är på jobbet 50%, men det tycker tydligen inte Försäkringskassan.

Jag och Jonny pratade om att detta kanske skulle hända, att jag inte skulle få någon mer ersättning, men vi snålar in och bestämde oss för att klara oss ändå. Strunta i FK och leva lite snålare, men nu kommer inte den planen att fungera. Om jag inte går tillbaks på heltid i morgon eller anmäler mig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen så förlorar jag min SGI: sjukpenninggrundande inkomst.

Jag måste alltså säga upp mig och ställa mig till arbetsmarknadens förfogande istället för att jobba deltid på mitt arbete och sakta men säkert komma tillbaks. Jag förstår verkligen ingenting?

Hur skall det gå till? Vilket jobb skall jag söka?

Försäkringskassan tar ingen hänsyn till att jag inte har rätt utbildning för de jobb som kanske skulle passa mig.

Hur blir det då i praktiken? Jag säger upp mig från en fast tjänst i kommunen, jag får straffmånader från a-kassan.

Så istället för att arbeta 50% på min tjänst och åtminstone få halva min lön, så får jag varken lön eller a-kassa. Jag står nu helt utan jobb och inkomst. Är det meningen att det skall vara så? Det låter som om någon tolkat reglerna helt fel.

Mitt i denna jävla mardröm som jag går igenom så skall jag även bli ställd utan varken inkomst eller jobb.

Kommer mitt psykiska mående bli bättre eller sämre av detta?

Jag är så ledsen och arg!

Låt mig få sörja min son i lugn och ro så kanske jag tar mig ur detta helvete helskinnad, men att samtidigt bråka med försäkringskassan gör allting bara jobbigare och mitt huvud bara tröttare.

Nä, sorg är ingen sjukdom, men nu håller det på att bli det.

Jag närmar mer och mer en kollaps.

FUCK YOU FK🖕

Heja Försäkringskassan, friskt humör!!!Det är det som gör susen...

Undrar hur många som blivit nekade sin sjukförsäkring i dag då?

Eller vaddå försäkring??!! Vilken slags försäkring är det egentligen?

Jag är i allafall en av dem som inte får några pengar.

Så här skriver de bla:

Undrar var jag hittar det arbetet, som varken kräver koncentration eller social interaktion?

Ja ja... det var ju väntat. Tur för mig att jag har en gubbe som vet hur man tjänar pengar.

Sex månader...

... av sorg och saknad.

I sex månader har du varit ifrån oss i dag.

Älskade, finaste Ludwig. Varför just du, varför??

Allt är så sorgligt. Tänker på när du fick beskedet om att cancern spridit sig och när du frågar läkaren om du skall dö nu?

Han svarade: - Det kommer bli svårt...

Dessa ord som ekade i mitt huvud dag som natt i nästan tre år.

Så obegripligt att du var så sjuk, så obegripligt att du nu är död.

I sex månader har vi saknat dig och detta är bara början. Älskade älskade Ludwig.

Saknar dig så!

Öl & whiskeymässan

Jonny fick detta i födelsedagspresent av sina söner så igår var vi på detta evenemang tillsammans med Calle och Agnes.

Jag provade mycket goda ölsorter. Bla en fantastisk veteöl. En mindre god stout som bestod av viol och lakrits... not my cup of Tea.

Mensen mumsig melongindrink slank ner.

Er rosa bås till mor hittade vi också.

En mysig kväll helt enkelt.

Hit återkommer jag gärna.

Kvällen avslutade vi på O’Learys.

En vet att en är gammal när...

.... de som är födda på 80-talet börjar fylla 40 i år.

Alltså kom igen nu!!

Jag fick nästan ångest nyss när detta faktum slog mig.

Herreguud!

Fyrtio år!

Skjut mig...

Detta jag på 80-talet by the way.

Så jävla inne.

Jag trodde på allvar att detta aldrig skulle bli omodernt 😀

Tror det är taget 1985 för att vara mer exakt.