tisdag 3 januari 2017

Det är inte lätt att va' tung.

Jag orkar inte banta.
Men jag vill inte vara fet.
Nu är jag fet.....igen, men jag orkar inte banta...igen. Gick ner 27 kilo men nu har jag gått upp 20 av dessa. Är så trött på detta att jag bara vill krypa ner i sängen och inte mera kliva upp. Jag läser mycket om viktminskning och rapporter visar att man slåss mot din egen kropp när man går ner i vikt. Kroppen vill nämligen upp igen, tillbaks till sin ursprungsvikt. Hjärnan lurar dig därför genom att T ex göra dig hungrig och sötsugen. Den här hösten har varit den värsta i mitt liv och mina knän och mitt egna välmående har INTE legat i fokus. Jag har mått så dåligt att mitt hår blivit SPIKRAKT. Jag såg det när jag bytte profilbild på Facebook. Profilbilden är tagen i augusti i år och nu har jag inte så mycket som en endaste liten "fjong" i mitt hår.
Nu måste jag ta tag in den här skiten igen om jag skall få ordning på mitt knä/ mina knän och mitt liv. Hur har jag inte riktigt funderat ut ännu? Räkna kalorier... igen. LCHF ...igen, Viktväktarna... igen...Jag kanske måste ta läkarna på orden och göra en sån där gastric bypass? Fast jag  inte vill,  men jag vill inte ha så här ont heller....
Var och tränade i dag och kunde då konstatera att mina träningskläder är för små, mitt opererade knä går inte att böja nog mycket för att cykla, mitt andra knä knakar, sprakar och gör ont som det opererade knät gjorde före operationen och min kondition är urusel. Känner mig färdig för nödslakt faktiskt.
På måndag börjar jag arbeta igen. Det skall bli roligt, jag längtar, men jag är nervös över hur min eländiga kropp kommer klara av det?
Ja, ja...nu har jag dragit upp problemet i ljuset för mig själv (och för dig).  Jag kan börja med att bli sockerfri och gå och träna sedan får jag ta det därifrån.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar